torsdag 3 september 2020

Utmattningströtthet

Det har varit speciella dagar de senaste veckorna. Från att ha haft sån värk att jag velat dö så har jag istället bara varit trött, trött, trött. Ni som har haft utmattningssyndrom vet vilken trötthet jag snackar om. Det är inte den där tröttheten som går att bemästra när väckarklockan ringer och man ska upp till plugget eller jobbet. Den här tröttheten har en helt annan dimension av "jag orkar inte". Orkar man inte så orkar man verkligen inte. Det går inte. Batteriet är helt uttömt och det enda man gör är att ligga och vila dagarna i ända.

Idag är första dagen på flera veckor som jag orkat göra lite mer. Med lite mer menar jag att jag har: orkat torka bort alla brödsmulor efter att jag ätit frukost, orkat duscha och att jag har orkat städa lite på rummet. Jag vet att jag själv inte hade förstått vilken kraftansträngning så små saker kan innebära innan jag blev sjuk. Det är en vinst bara att stå på benen och att orka gå normalt. När jag precis hade gått in i väggen så orkade jag på riktigt inte lyfta fötterna ordentligt. Jag liksom hasade mig framåt och blev omkörd av pensionärerna på Ica Maxi. De gånger jag orkade åka dit vill säga. Sen fick Daniel hjälpa mig att öppna bildörren och bära alla kassar, för det orkade jag inte göra själv. Det är både lite märkligt och lite tragiskt hur skadad man kan bli av stress.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar