fredag 18 september 2020

Överallt och ingenstans

En vecka har gått sedan förra veckans festligheter och jag är ännu inte helt återställd. Jag har sovit som en kratta men idag lyckades jag samla ihop runt femton timmars sömn trots att den inte var av bästa kvalite. Jag har huvudvärk eller är extremt trött varje dag. Vill inte ens tänka på hur dåligt jag hade mått om jag inte behandlat min kroniska spänningshuvudvärk med botox.

Jag har alltid haft problem med upp- och nedvarvning och att bli utmattad på det gör det ännu viktigare att få det att fungera. När jag väl varvar upp har jag riktigt svårt att varva ner igen. Det motsatta, att varva upp, är inte fullt lika svårt som det varit känns det som. Jag tror hela upp- och nervarvningsgrejen är ganska kopplad till bipolariteten. Jag har så lätt att snöa in mig på saker, försvinna in i en annan värld och att bryta det mönstret är svårt. Särskilt eftersom det här insnöandet är en del av min personlighet och något jag också uppskattat med mig själv.


Så här vackert var det vid Lindbyns kraftstation här hemma för två veckor sedan. Lika fint väder har vi idag men jag har svårt att njuta av det. Min primära uppgift just nu är att komma tillbaka till ett lugn och det är en uppgift jag måste ta mig an varje dag när jag vaknar. Det känns lite som att jag stretar emot en magnet varje morgon, och dras jag för långt mot den så sitter jag fast där resten av dagen. Och så börjar det om varje dag.

Jag försöker att lista ut vad det är som inte fungerar. Vad mår jag dåligt av? Vad mår jag bra av? Det är inte enkelt, gränserna är inte tydliga mellan bra och dåligt. För mycket mobilanvändande är inte bra, men samtidigt kan jag må bra av vissa saker så som att redigera bilder, viss interaktion med följare (men långt ifrån all) och att lyssna på poddar. 

Ett annat problem jag har är sömnen och värken. Det är något som återkommer. Jag har extremt svårt att somna på kvällarna, även om jag är så trött att det känns som att jag skulle kunna däcka så fort jag lägger mig i sängen. Värken och tröttheten gör ofta att jag längtar tills klockan blir så pass mycket att det är okej att gå och lägga sig. Treo fungerar inte, Alvedon fungerar inte, Citodon fungerar inte - men vet ni vad som gör det? Sömntabletter och lugnande. Jag hamnar lite i ett moment 22. Jag kan inte låta bli att ta min medicin på kvällen, jag behöver den för att må bra psykiskt, men när jag tar den så är det som att jag blir så lugn att stora delar av värken försvinner - och då blir det som att jag blir pigg av det. Det är knäppt att sömntabletter får motsatt effekt på det sättet. Och att jag inte kan låta bli att ta dem för att det är en del av min medicinering mot bipolära svängningar.

Ni märker nog att jag är lite överallt och ingenstans just nu. På tisdag ska jag i alla fall få träffa hela mitt MMR-team för första gången. Läkare, livsstilssjuksköterska, psykoterapeut, arbetsterapeut och sjukgymnast. Daniel blir med också och jag tror att det är bra så att jag har ett extra minne att använda mig utav. Förhoppningsvis kan jag få hjälp att få lite rätsida på livet, sömnen, värken och framtiden också.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar