tisdag 22 september 2020

Ibland mår jag inte så bra

Ibland mår jag inte så bra. Som Therese säger. Daniel har tagit ledigt idag för att följa med mig på vårdplanering, sen visar det sig så klart att jag och psykoterapeuten har missförstått varandra och att mötet med MMR-teamet är inställt. Dels pga att två är sjukskrivna och dels för att jag är för dålig för att gå i MMR (och inte endast till psykoterapeuten som jag trodde). Vi fick en stund att prata med psykoterapeut och sjuksköterska i alla fall så det var inte helt förgäves. Psykoterapeuten ska ringa och boka tid med mig nästa vecka så får vi se om det blir någon uppstart av behandling eller inte efter det. Oavsett när det sker så är tanken att jag ska börja gå i ACT (en form av KBT för utbrända). Jag har läst mycket om det så jag har goda förhoppningar.

Efter vårdcentralen har Daniel varit gullig och bjudit mig på thaimat (rekommenderar starkt thaivagnen här i Mockfjärd, fräschare grönsaker får man leta efter). Jag fick inte i mig jättemycket pga illamående dock. Jag fick jordens magknip igår och den verkar vara lätt att trigga igång efter det.

Hur min kropp hanterar för hög grad av stress: magknip (har på riktigt åkt till akuten en gång för att jag mått så dåligt att det känts som att magen ska sprängas), skakningar som hos en narkoman i abstinens, spränghuvudvärk, illamående som är så intensiv att jag får luta huvudet ner i en kräkpåse, svaghet och skakningar i benen som gör att jag inte kan gå ordentligt. Och säkert massa mer som jag inte kommer på just nu.

Jag önskar ganska ofta att utmattningssyndrom hade hetat något annat. Uttrycket är för fattigt för att beskriva hur somatiskt (och psykiskt) dålig man kan bli. Jag har besökt akuten sex gånger sedan jag blev sjuk, jag har trott att jag är på väg att dö, jag har också velat dö för att jag inte orkar ha så ont och må så fysiskt dåligt som jag gjort.

Jag är trött på att vila men det är det jag måste göra för att bli bättre. Vila, vila, vila. Det är inte svårt att vila rent fysiskt, det gör jag hela tiden, men psykiskt är det betydligt svårare. Hur får man stopp när det konstant spinner i huvudet? Hur lär man sig att tänka på "ingenting"?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar