Sofia Vähäjylkkä: maj 2020

tisdag 12 maj 2020

Röntgenstress?

I början av året var jag så lättstressad att jag inte kunde boka in mer än två läkarbesök i veckan, helst mindre, eller med en veckas "vila" från besök över huvud taget. Min stress har dock avtagit avsevärt, trodde jag iallafall.

Idag ska jag röntga händer och fötter och så klart har jag vaknat tidigt två morgnar i rad. Igår strax innan sju och idag klockan tre (!) på morgonen. Har vridit och vänt mig, slagit på en podd och försökt att somna om men utan att lyckas. Dessutom värker händerna och är stela när jag väl vaknar så det gör det inte lättare.


Så här ser mitt ansikte ut nu när det gått två veckor och botoxen har fått full effekt. Jag har svårt att avgöra hur pass mycket det har hjälpt då jag samtidigt koncentrerar mig hela dagarna på att slappna av i käkmuskulaturen och att jag har börjat äta Orudis (antiinflammatoriskt och antireumatiskt läkemedel).

Rent utseendemässigt har det blivit stor skillnad. På vänster sida är mungipan gladare och jag är inte lika bullig som på höger (ni ser ju hur mycket min ansiktsform skiljer sig), men jag gör ju inte det här för utseendets skull utan för att minska mina smärtor. Jag har fortfarande svårt att gapa stort och att tugga hård mat. Jag vaknar också fortfarande av att jag pressar ihop tänderna och Daniel har fått säga till mig en morgon när jag legat och gnisslat.

Jag ska tillbaka till Forma Vita på söndag så vi får se vad som händer då. Kanske kan man ha i lite till i höger käke utan att jag tappar tuggförmågan helt, eventuellt blir det panna/tinningar också men det ska jag fundera på tills dess. Hade jag bara fått min tid till bettfysiologen hade det varit enklare att göra en avvägning, se hur länge jag kan stå ut utan att behöva kasta pengar på kortvariga lösningar.

torsdag 7 maj 2020

Orudis och Mördar-Conny

Jag har haft bättre dagar på senaste, väldigt tacksam för det. Jag har kunnat göra mina övningar jag fått av naprapaten så det har blivit ungefär 7 dagar övning och 7 dagar utan då jag först inte fick träna pga att jag fick botoxinjektioner i käkarna och att jag sen blev fruktansvärt dålig i händer och i huvudet.

I eftermiddag ska jag till naprapaten igen. Förhoppningsvis har det hänt något trots att jag inte kunnat göra övningarna varje dag. På måndag ska jag tillbaka till Forma Vita och kräma på med ännu mer botox, jag antar att det åtminstone blir pannan men kanske också nacken - och på tisdag ska jag till Leksand för att röntga händer och fötter. Det står bara "röntgen" i min kallelse så jag antar att det är vanlig slätröntgen det handlar om. Helst hade jag gjort en annan som kan visa på inflammationer också men det ska man väl inte räkna med att man får om man inte lägger sig vrångt på golvet och grinar, alternativt skriker och gormar som nån patienthitler. 

Min tillvaro har iallafall förbättrats som sagt. Jag har inte gråtit av smärta och velat dö, eller känt att jag är på väg att dö, på fyra dagar nu. Jag hoppas att det är Orudis:en jag fick utskriven på akuten som är svaret på det och att det inte bara är en tillfällighet. Den hjälper väldigt mycket mot värken i händer och fötter men jag har fortfarande lite värk, är stel och svullen.

Throwback till bästa Cypern. Önskar att jag var frisk och kunde resa igen.

Nu ska jag ta mig an dagens övningar, förhoppningsvis ta mig ut i solen en stund och sen invänta tiden hos Mördar-Conny i eftermiddag.

måndag 4 maj 2020

Korvfingrar och tuffa tider

Det har varit tuffa tider igen och mycket har hänt sedan sist. Jag har bland annat fått en diagnos (fibromyalgi) som är satt på felaktiga grunder, och då är det inte bara en utan flera saker som gör att den är satt alldeles för lättvindigt. Jag har också besökt akuten ännu en gång (fem gånger under 2019 och sjätte gången i helgen). Fick Orudis utskrivet, som är en antiinflammatorisk och antireumatisk medicin, och den har lyckligt nog fungerat ganska bra. Ledvärken är inte helt utraderad men så här bra smärtlindring mot mina leder har jag aldrig haft. I princip alla smärtor försvann förutom min brutala huvudvärk och en del av nackvärken.

I och med min feber och huvudvärk så fick jag passera coronatälten innan jag kom in på akutmottagningen. Efter att ha förklarat min situation så slängde sköterskan av sig sitt visir, sa att detta inte handlar om corona och följde med mig in till medicin på akuten.

Jag har dock börjat tänka om och i värsta fall så har jag lotsats in på akuten med just corona. Anledningen till att jag tänker så är att min huvudvärk förändrades drastiskt och väldigt snabbt i fredags och jag känner inte igen den värken över huvud taget. Den beskrivs ingenstans på nätet och dessutom hade mamma samma sorts huvudvärk veckan innan. En så intensiv och kraftig huvudvärk att det känns som att man ska dö. Ingen av oss kan känna igen den sedan tidigare. Den är fruktansvärd och bara... konstig.
Värktabletter funkade inte ens lite och jag kunde inte vända huvudet från vänster till höger utan att det förvärrades. Det var bara att ligga raklång på rygg och hålla huvudet blickstilla. Med huvudvärken kom också en extrem trötthet och hela kroppen var matt. Tidigare har jag varit helt klar i huvudet trots mina smärtor men det här var en helt annan femma. I två dagar hade jag den här konstiga huvudvärken och igår var jag som i en dimma hela dagen. Det kändes som att jag var i ett mellanläge mellan dröm och vakenhet. Började dessutom känna mig dum i huvudet över att jag var så trög. Det tog plötsligt tid att registrera vad andra sa och lika lång tid att själv hitta alla ord när man skulle svara.

Jag hoppas verkligen att dom inte har släppt in mig på sjukhuset om det är corona det handlar om. Det är ju inte mitt fel om så har skett men det känns ju inte bra ändå. Får bara låta bli att tänka på det för tester görs ju inte så jag kommer ju inte att få veta i vilket fall.
Mammas huvudvärk kom och gick så jag går lite på äggskal just nu i rädsla att den ska komma tillbaka. Jag hoppas inte.


Dagens händer. Förstår ni att jag tvivlar lite på fibromyalgi?

Nu väntar jag på röntgen av händer och fötter, samt att få komma till en annan reumatolog för en second opinion. Läkaren på akuten kände min läkare så dom ska försöka få igenom att jag ska få komma till ett annat landsting.