Sofia Vähäjylkkä: Corona, käksmärtor och försörjningsstöd

lördag 4 april 2020

Corona, käksmärtor och försörjningsstöd

Det var längesen jag skrev något här nu. Har i princip helt tagit paus då jag mått för dåligt och sen drog hela coronakarusellen igång, jag blev influensasjuk och nästan all vård har upphört.

Min hosta är för närvarande nästan helt borta men febern håller i sig. Är inne på dag 23 idag och ännu har den inte gett sig. Jag befarar nästan en repris från våren 2019 när jag hade feber 3,5 månad i sträck. Vanligtvis utgör det inget hinder i vardagen mer än att jag som vanligt är för sjuk för att jobba och plugga, men i och med corona så kommer jag ju inte vara välkommen någonstans.

Gällande vård så väntar jag i detta nu på att få komma till smärtrehab i Säter där de bland annat ska kolla upp mina käkar. Jag har fått besöka vårdcentralen två gånger de senaste veckorna pga att febern inte ger med sig och då har de klämt och känt lite. Jag har spänningar i nackmusklerna, käkarna och ända upp i tinningarna, plus ömma och förstorade lymfkörtlar under hakan precis under käkbenen. Tanken är att jag åtminstone ska få bettskenor men jag hoppas att de även kan ge mig muskelavslappnande/smärtstillande sprutor.

Vad gäller ekonomin så står den fortfarande på noll. Försäkringskassan nekade mig sjukpenning i mitten på november pga att CSN inte ser mig berättigad till studiemedel. Har bråkat med CSN länge, och gör det än, och nu har jag fått svart på vitt att de gjort fel i sin bedömning. En överklagan är inskickad men jag förväntar mig inte längre att de ska göra om och göra rätt. Därför ska jag till soc på onsdag och söka försörjningsstöd.

Det har tagit emot extremt mycket att knacka på dörren till soc, mest pga alla fördomar som folk har därute men också lite för att jag är nästan färdig socionom. Jag kan ju hela den biten och av nån anledning gör det att jag känner mig mer misslyckad. En socionom som går på socialbidrag blir nästan komiskt i min skalle. Samtidigt så känner jag att jag inte ska skämmas för det. Delvis har min utbildning lärt mig det (men det blir svårare när det gäller en själv) och delvis har jag betalat skatt just för de personer som hamnat i samma jävliga sits som mig. Jag har all rätt att ta del av försörjningsstöd, jag har alltid pluggat/jobbat och gjort rätt för mig, haft många och stora ambitioner. Så egentligen finns det ingen grund till att skämmas. Dessutom är det inget lättvindligt val jag har gjort utan det beror också på myndigheters svek och orealistiska bedömningar.


Hoppas ni andra mår så bra ni bara kan i dessa oroliga tider. Vet att jag är långt ifrån den enda som har det tufft just nu. ❤

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

PS. Fråga för Bloglovin-byten :)