Sofia Vähäjylkkä: I've actually been planted

tisdag 10 september 2019

I've actually been planted

Det var nog ingen tillfällighet att jag kände mig låg igår. Precis som jag förklarat förut så mår de allra flesta bipolära inte bra av att endast gå på antidepressiva och det stämmer på mig också. Eller ja, man är uppåt, glad och social och sover lite ett tag men till slut så dyker man. Man behöver ha en safezone både uppåt och neråt men det har inte jag just nu eftersom vi har fått lov att avvakta med att sätta in Litium tills att koloskopin var gjord.

Jag äter för tillfället stora mängder sömnmedicin för att jag haft så grava sömnproblem. Jag har inte sovit mer än 2-4 timmar per natt och ändå känt mig pigg och glad. Nu har allting vänt, sömnmedicinen fungerar plötsligt hur bra som helst men jag är låg, känner knappt intresse för någonting och tycker själv att mina ögon ser döda ut. Känner mig helt energilös. Och typiskt nog så jobbar inte min psykläkare den här veckan och telefonkön stängde tjugo minuter innan jag ringde till Psykiatrimottagningen.

Det är det här som är baksidan av sjukdomen. När man är glad, pigg och sover lite vill man inte att någon ska "förstöra" det genom att sätta in medicin som tar en ner på jorden igen. Sen när man väl dyker, vilket man nio av tio gånger gör, så ångrar man sig grovt och får stå sitt kast för att man klamrat sig fast i sin lilla må bra-bubbla. Jag har nog klamrat mig fast extra hårt eftersom jag haft den fysiska sjukan också. Jag har mått dåligt den största delen av året och när jag väl fick må bra en stund ville jag inte att det skulle ta slut. Men det gjorde det. Som alltid.


Jag försöker tvinga mig själv att göra något varje dag trots att jag helst av allt bara vill ligga isolerad i mitt rum och dra täcket över huvudet. Idag har jag duschat och följt med Daniel till Willys och det har krävts ansträngningar för att jag ska orka göra det. Något som iallafall ger mig lite hopp och styrka är bilden ovan för jag vet så väl att den stämmer. Jag kommer inte att må dåligt föralltid. Ur det dåliga växer det alltid fram något bra. Och det kommer det att göra den här gången också även om det känns långt ifrån.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

PS. Fråga för Bloglovin-byten :)