Sofia Vähäjylkkä: augusti 2019

lördag 31 augusti 2019

Typ nyfödd

Har haft ännu en rättså bra dag idag, hur ofta händer det liksom? Vaknade i Mockfjärd, dåsig efter Mirtazapin, men hade ändå fått nio timmars sömn med två uppvakningar vid sex och sju. Jag försöker att sova ganska länge så att jag ska orka vara uppe längre på kvällarna. Veckorna innan har jag varit dödstrött på eftermiddagarna och bara räknat ner timmarna att jag ska få gå och lägga mig, så jag försöker undvika att det blir så till största mån just nu.
Jag tror faktiskt att jag mår bra av att endast gå på antidepressiva just nu även om det inte är bra för bipolariteten egentligen. Det antidepressiva ger mig den extra energin jag annars inte skulle ha haft och gör att jag fungerar som en normal människa om man ser till klockslagen.

Nu är jag hemma i Falun igen och har ont i fötterna. Efter att ha varit sjuk i sju månader så känner jag mig fysiskt som ett nyfött barn. Som att jag måste börja om med att lära mig att gå, att orka promenera och jag får ta det i små steg för att senare kunna orka en bit längre. Det går sakta men det går framåt - just nu iallafall.

Jolle och Oliver hade ärenden förbi Borlänge så de passade på att skjutsa hem mig. Först gick vi på Systemet, sedan Biltema och till sist Ikea. Det räckte för att ta kål på mina fötter. Det känns som att jag har gått en långpromenad på minst en mil, ni vet så där så det riktigt värker i fötterna och man känner sig så nöjd och duktig över sig själv när man väl får lägga sig i soffan och ta det lugnt. Precis så känns det just nu och jag har inte gått några långa sträckor alls.
Jag får börja om på ny kula helt enkelt. Försöka ge tillbaka musklerna den styrka de tappat, börja skapa någonting som kan räknas som motion, ge hjärnan vila så att den kan fungera till de mest basala sakerna, att kunna se ordentligt, att kunna höra ljud jag inte kan sänka volymen på, att kunna vistas i starkt ljus.

Just nu har jag tagit ett steg framåt men jag är självklart rädd att det ska komma bakslag. Jag vill inte backa. Inte mer, inte igen. Det stod i mitt horoskop att 5 september skulle bli min turdag. Det är samma dag som jag ska på koloskopi. I mitt huvud drömmer jag om att helvetessjukan då ska få ett namn. Jag gör det hela tiden och även om jag vet att jag kommer att bli enormt besviken om det inte sker så kan jag inte sluta.

Två grymma hudvårdstips

Jag har länge använt mig av Paula's Choice från Skincity som jag tycker har funkat superbra. Nu när jag har varit sjuk så länge så har jag varken haft ekonomin (Paula's är tyvärr väldigt dyrt) eller orken att beställa så dyra produkter så jag chansade och provade något nytt. Och ja, det var en lyckad chansning!


Det jag använder just nu är dessa två superprodukter. Lumene är ett finskt företag som baserar sina produkter främst för oss här i Norden och vårat växlande klimat. Jag har märkt stor skillnad efter att ha använt deras overnight cream från serien Nordic Hydra. Den är förvånansvärt ickekladdig och jag känner verkligen att huden mår bra av den och blir mer lystrig samtidigt som den återfuktar bra. En burk kostar mellan 150-199kr beroende på vilken butik man handlar på.

Nästa produkt är ett serum från det välkända budgetmärket The Ordinary. Jag förstår ärligt talat inte hur det kan vara så billigt för en så himla bra produkt! 59kr betalade jag för serumet hos Lyko och jag märkte skillnad bara minuter efter första appliceringen. Huden blir slät, len och porerna drar ihop sig och blir mindre. Kommer aldrig att sluta med denna. Salicylic Acid 2% är det ni behöver komma ihåg om ni vill köpa samma (det vill ni).

fredag 30 augusti 2019

En bra dag

Jag har haft en riktigt bra dag energimässigt trots att sömnkvaliten var dålig inatt. Har orkat förbereda blogginlägg och detta är dessutom dagens andra utpost. Bara det säger mycket. Är jag aktiv här mår jag helt enkelt lite bättre.

Förutom att blogga har jag redigerat lite bilder på telefonen, orkat med två promenader med Bosse och fixat lite med maten. Fylla på en färdig pizzadeg med ingredienser är inte svårt i vanliga fall men att orka det är stort för mig, särskilt med tanke på allt annat jag gjort.

Jag har också precis beställt en ny telefon!!! Äntligen. Min nuvarande är fortfarande i jättebra skick men jag har haft den i ett par år och ville ha en med bättre kamera helt enkelt. Det blev en Samsung Galaxy S10. Ser fram emot att lära känna den och kunna ta bättre bilder i sämre ljusförhållanden osv.

Det var allt för nu och allt för idag. Hoppas att ni andra också har haft en bra dag! ❤️


En gammal bild jag fortfarande är väldigt nöjd med.

Psykiska och fysiska funderingar

Andra natten med Mirtazapin (och Nitrazepam). Jag har sovit åtta timmar men dessvärre dåligt och ytligt. Orkar inte ringa psyk igen då två dagar är lite för kort tid att utvärdera en medicin på.
Det finns en risk att jag har blivit för tolerant mot bensopreparat efter en längre tid med det, att sjukan gör att inte ens de starkaste sömntabletter fungerar som de ska, eller att jag helt enkelt är för uppåt då jag inte går på något stämningsstabiliserande för tillfället. Att bara gå på antidepressiva triggar ju lätt igång hypomanier och är inget att rekommendera.

Är lite i ett moment 22 här. Tanken var ju att jag skulle börja med Litium så att jag har tryggare grund mot både hypomanier och depressioner, men i och med att jag är fysiskt sjuk så har vi valt att avvakta med det. Litium kan ställa till det lite med magen så det är nog inte så smart att sätta in det innan det står klart om jag har någon tarmsjukdom.

Jag försöker se det positivt, att jag kanske får må lite extra bra trots risken för hypomani och att det kanske är värt det så jag får en "paus" från allt sjukelände. Men att inte kunna somna är ju frustrerande såklart.

Nåja. Det är inte lång tid kvar till koloskopin. På torsdag nästa vecka får jag svar svart på vitt om jag har IBD, Crohns eller Ulcerös Kolit. Jag måste erkänna att jag kommer bli grovt besviken om jag inte har något av det. Jag har levt i ovisshet och skit i sju månader så nu börjar tålamodet tryta ordentligt.


Bjussar på en favorit från min favoritplats på jorden. Det här stället är syrrans killes familjs så det kanske är lite skevt hur mycket jag älskar det men det här är ett av få ställen jag på riktigt kan andas på. Fina Lillsund.

torsdag 29 augusti 2019

Mirtazapin

Det blev lite medicinändringar igår efter att jag ringde psyk angående min dåliga sömn. Istället för Propavan + Nitrazepam så bytte vi bort Propavanet mot Mirtazapin. Jag har varit sååå skraj för den medicinen då det verkar som att typ 80% går upp i vikt av den men jag fick ge med mig och ge den ett försök.

Hur gick första natten då? Jag sov nio timmar! Alltså sååå välbehövligt, det är mer än vad jag sovit på två nätter innan. Jag har inte känt av ökad aptit något men det är lite tidigt att uttala sig om. Var väldigt dåsig i ett par timmar imorse också men det är det absolut värt om jag får sova. Sömnen är verkligen prio ett enligt både vårdcentral läkaren och psyk, det påverkar verkligen allt i både kropp och huvud.

Nu håller vi tummarna för ännu en natt med lagom sömn!


Att skämta om bipolaritet är så nödvändigt ibland alltså. Älskar.

5 saker du kanske inte visste om mig


Min dolda talang är att jag kan gå extremt utåtfotat, så pass att fötterna vinklas bakåt.

Jag har ett födelsemärke precis vid innerdelen av ena ögonbrynet som är format som ett hjärta. Jag hatade det när jag var yngre men idag tänker jag inte ens på det. Dessutom har det bleknat en del med åren.

Jag har aldrig träffat någon som har sämre syn än mig. Har -7,00 och -7,50 i styrka i linserna och ännu högre siffror i de glasögon jag bör beställa inom kort.

En unpopular opinion nudå: jag hatar när jaktmänniskor skriver "längtar till hösten", "hoppas sommaren går fort" och "sommarn suger, vintern/hösten är bäst" så fort det blir lite varmt ute på försommaren. Man ba GE DIG!!! Du är varken originell eller tuff.

Jag älskar morddokumentärer. Fick jag endast se en typ av program resten av livet hade jag valt det. Helst de när mördarna själva berättar om deras brott.

onsdag 28 augusti 2019

Time to call psyk

Då ligger man vaken mitt i natta igen då, pigg som en lärka. Fyra timmars sömn denna gången. Det är nästan så att jag tror att jag börjar bli hypoman då jag dessutom vill shoppa typ dygnet runt. Måste ringa psyk det första jag gör vid åtta för annars kommer det inte sluta bra. Går dessutom inte på stämningsstabiliserande just nu utan enbart antidepressiva (och sömnpreparat i maxdos men sover ändå inte hela nätter) vilket kan trigga igång både insomnia och hypomani.

Det är sjukt hur fort det vänder. För två veckor sedan hade jag självmordstankar ett par gånger under veckan och nu är jag rastlös, shoppingsugen och pigg om man räknar bort sjukan som begränsar mig. Att vara så här pigg efter bara fyra timmars sömn är inte normalt.

tisdag 27 augusti 2019

Sömn, tuppar och sjukmisstankar

Fyra och en halv timmes sömn resulterade i att jag vaknade 03:30 idag. Hunden fick sin morgonpromenad vid sju och vid åtta lyckades jag somna om så jag åtminstone fick två timmars sömn till. Har precis ätit frukost nummer två och släppt ut Bosse på gården. Det dryga är bara att grannens tupp snackar med tuppen en längre bit bort. Dom verkar ha kuckeliku-tävling varje förmiddag...

Just nu är jag klarare i sinnet än vanligt trots huvudvärk. Ska försöka låta bli smärtstillande så jag inte hamnar i en hjärndimma igen men vi får se hur det går. De senaste 19 dagarna har jag tagit två Alvedon (biter väldigt dåligt men är snällare mot magen) och tre Treo. Vågar man ta en Treo till tro? Det enda som funkat på mig under hela sjukdomsförloppet är antiinflammatoriska läkemedel så det borde ju tyda på att det är just något inflammatoriskt jag drabbats av.
Samtidigt har jag läst på om Crohns sjukdom vilket koloskopin är till för att undersöka och där står det att antiinflammatoriska läkemedel kan förvärra. Dilemman, dilemman.


Något tråkigt är att min första läkare på vårdcentralen har slutat och den nya känns mindre förstående. Låg misstanke om reumatism säger han medan han misstänker IBS och utmattningssyndrom. Jag har dock aldrig hört att man får symtom från leder, ögon och hud av IBS, och inte heller feber. Tycker det låter orimligt. Utmattning är det ingen tvekan om för mig men IBS är väldigt tveksamt tycker jag. Är ni kunniga inom ämnet får ni gärna upplysa mig.

måndag 26 augusti 2019

Sömnlöst och psykupdate

Jaha, då var det sömnlöst igen, än så länge. Medicinen jag tar ska verka på en halvtimme och jag har tagit den för två timmar sedan. Är ovanligt pigg. Vanligtvis är jag dödstrött den här tiden men har svårt att somna, nu är tröttheten ganska klen och lättare att somna blir det ju inte för det. Får se om jag får ringa min psykläkare i veckan och sätta in något annat. Jag mår så mycket sämre både fysiskt och psykiskt när jag sover dåligt.

Som jag misstänkte tidigare så är diagnosen "bipolär sjukdom, lindrig till medelsvår depressiv episod" satt på mig även denna höst. Jag mår dock bättre efter att ha slutat med Abilify så jag har inte haft några grova ångest- och vill-dö-attacker sen dess. Det är jag enormt tacksam över. Läkaren är också införstådd med att det depressiva beror på sjukan och förmodligen inte bipolariteten.

Jag börjar också bli nervös inför att åka hela vägen till Stockholm föe koloskopin om hjärntröttheten inte släpper tills dess. Jag klarar inte av att se på tv längre stunder då allt som rör sig gör mig utmattad. Men två korta korta promenader har jag klarat av så det blir nog min vårdcentralsläkare glad över, att jag verkligen försöker vilket jag lovade honom.

Jag hoppas att jag somnar snart och att ni andra får sova gott. ❤️

Vad som händer härnäst

Sjukskriven på heltid till och med den 4 september. Blir förmodligen längre om jag känner sjukan rätt. Och visar inte koloskopin nånting så är det väldigt oklart om jag kan börja plugga igen 7 oktober.

Fiberfattig diet en vecka från och med på torsdag, inklusive en dag med endast flytande kost. Får bl.a. inte äta frön, nötter, nötkött, hinnor/kärnor/frön i frukt och bär, ingen lök, svamp, fullkorn osv.

Är hemma i Mockfjärd hela veckan då Daniel jobbar och dessutom har planer för helgen som kommer, så förmodligen åker jag hem till Falun på söndagen.

Koloskopi i Stockholm 5 september. Snälla, snälla, visa någonting tack.


För övrigt så är det en bättre dag idag trots att all sömnmedicin gör mig dåsig på dagarna. Önskar mer än allt att det fortsätter på samma spår.

söndag 25 augusti 2019

26

Jag som sagt att det är så värdelöst att fylla år numera då man bara får ångest och åldersnoja - så blir det en fantastisk födelsedag ändå.

Vi firade mig igår (jag fyller idag) och brorsan som blir 21 på onsdag igår och dagen blev så mycket bättre än vad jag någonsin kunde tro. Jag hade en av de bästa sjukdagarna den här månaden, fick besök av härliga barn och syskon och så fick jag så fina presenter att jag inte kan låta bli att glutta på dom då och då bara för att njuta lite, haha.

Av Daniel har jag fått ett kedjetäcke (!) och av syskonen och mamma och pappa fick jag massa fint porslin från House Doctor. Har på riktigt glott på det i över ett halvår på Cervera men inte riktigt känt att jag har ekonomin för att lägga så mycket pengar på det. Blev hur glad som helst! 26 är kanske inte så pjåkigt ändå, haha.


Tack alla för att ni kom och för de fina presenterna. Jag kunde inte ha blivit gladare. 💕

fredag 23 augusti 2019

Det stora medicininlägget

Efter att ha snurrat runt i psykkarusellen i 10 år så har jag hunnit prova en hel del läkemedel. Många uppskattar att få höra andras tankar och tycke så jag tänkte att jag lika gärna kunde dela med mig här.

Kom bara ihåg att vad som funkar är extremt individuellt och gör inga medicinjusteringar utan att prata med läkare först!

Antidepp:
SSRI

Cipralex/Escitalopram/Citalopram
Om jag minns rätt så var Cipralex det första SSRI-preparatet jag provade och denna åt jag också under en längre period. Jag minns att jag själv inte tyckte att den gjorde någon skillnad men min omgivning tyckte att den gjorde mig bättre. En bra medicin skulle jag tro men den hade inte allt jag behövde varför den byttes ut.

Fluoxetin
Som att äta sockerpiller skulle jag säga. Jag vart inte bättre och inte heller sämre.

Paroxetin
Samma som ovan.

Antidepp:
SNRI 

Venlafaxin
När vi la SSRI-preparaten på hyllan och testade på antidepp i form av SNRI istället så hände det saker, iallafall i kombination med Seroquel. Dessa två piller blev hela min grund att stå på och jag mådde väldigt mycket bättre psykiskt. Venlafaxin kallas i bipolärkretsar ibland för "rävgift" och jag kan delvis hålla med. Glömmer du att ta en tablett eller är under nedtrappning så kan du få sjukt obehagliga symtom. Jag brukar kalla det för att jag får stötar i huvudet. Det räcker med att du flyttar blicken en millimeter och hela huvudet får en stöt. Man har blivit rätt bra på att ta sin medicin kan jag säga, haha. I övrigt är medicinen den bästa antidepressiva jag provat.

Stämningsstabiliserande:

Seroquel/Quetiapin
Jag älskade verkligen Seroquel av hela mitt hjärta men biverkningen med ohållbar och handikappande trötthet gjorde till sist att jag fick lov att sluta med den. Jag mådde extremt bra psykiskt av den men var så trött att det blev ett problem i vardagen. Det läskiga är att när jag slutade med den här medicinen i november förra året så var det som att jag vaknade ur en flera år lång dimma. Lite sorgligt men tyvärr funkade det inte.

Lamictal
Fantastisk mot psyket men även här för mycket biverkningar. De symtom jag redan hade, så som ledvärk, huvudvärk, muskelvärk osv, förvärrades och det var bara att sluta. Insomnia är också vanligt vilket jag fick känna på ordentligt i vintras, men då gick jag heller inte på några sömnmediciner vilket var dummaste idén ever.

Abilify
Har inte märkt av någon skillnad i mitt psykiska mående av Abilify men då jag började äta som en häst, gick upp i vikt och dessutom blev förstoppad så sattes denna nyss ut.

Sömnmediciner:

Lergigan
Sömnlös i mååånga timmar för att sedan ligga som en klubbad säl och vara totalt oförmögen att ta mig upp ur sängen. Nej, ingenting för mig.

Atarax
Bra mot utslag, hahaha. Annars för vek medicin tyvärr.

Theralen
Theralen förknippar jag med hangover och enligt min läkare på psyk så är det inte konstigt då det är en vanlig biverkning. Fungerar förstås inte.

Propavan
Har väldigt delade åsikter om Propavan. Den funkar absolut men jag slutar alltid med den förr eller senare pga att jag blir för dåsig dagen efter. Annars har jag nog inget att anmärka på. Tror det är tredje eller fjärde gången jag äter den nu.

Seroquel/Quetiapin
Superbra för att somna men är död hela resten av dagen som sagt. Sjukt att Seroquel inte är ren sömnmedicin så bra som den funkar för att få sova.

Imovane
Bra medicin men som även den slutat fungera. Det kan bero på tillvänjning och konstigt nog så känns det som att den funkat sämre och sämre trots att jag i början bara tog den några gånger om året.

Stilnoct
Okej, nu snackar vi! Den här medicinen är sjukt bra men den ger också en biverkning där man kan göra konstiga saker som man inte kommer ihåg dagen efter. Det konstigaste jag har gjort hittills är att jag har dukat upp fredagsmys med vindruvor och ostbågar, skrivit inlägg på Facebook ett x antal gånger samt klagat på att Daniel äter upp vindruvorna för fort och pratat i telefon utan att jag minns ett skvatt av det. Plus en grov ångestattack då jag bara ville dö. Sjukt obehagligt. Dock tycker jag att Stilnoct funkar väldigt bra i övrigt men i och med att min impulskontroll blir dålig så är den rent utsagt farlig om jag samtidigt mår dåligt psykiskt.

Nitrazepam
Började med denna i tisdags så den är rätt outvärderad. Än så länge funkar den helt okej men har fortfarande sjukt svårt att somna och blir dåsig dagen efter. Kan hända att denna byts ut mot Flunitrazepam men det är oklart för tillfället.


Så här ser en veckas medicinranson ut för tillfället. På morgonen: 150mg Venlafaxin, p-piller och de två bruna pillrena är kosttillskott. Till kvällen: 75mg Venlafaxin, 50mg Propavan, 10mg Nitrazepam.

onsdag 21 augusti 2019

Sleepless

Här ligger jag och bloggar klockan fem på morgonen trots ny insomningsmedicin som jag fick utskriven igår. Har sovit fyra och en halv timme. Vaknade halv tre. Jippie.
Jag blir galen på att mina sömnproblem har blivit så grova. Jag har aldrig varit med om att det är så illa som det är nu och jag är övertygad om att det beror på sjukan.

För två veckor sedan började jag med Stilnoct men det funkade verkligen inte. Jag sov extremt bra på den men hade noll impulskontroll innan jag somnade och var dessutom uppe och åt på kvällarna samt pratade med Daniel i telefon tidigt på morgonen utan att minnas ett skvatt av det. Och så en grov ångestattack på det i kombination med noll impulskontroll blev rent utsagt livsfarligt.

Igår var jag på psyk igen och träffade min fantastiska läkare. Jag blir fortfarande förvånad över hur bra Psykiatrimottagningen fungerar här i Falun. De verkar vara väldigt insatta i just bipolaritet och det är verkligen guldvärt.
Inatt var första natten på Nitrazepam, jag blev stentrött men hade jättesvårt att somna ändå. Samma problem som alltid vill säga, fast extremt mycket grövre. Vanligtvis sover jag hela nätter när jag väl somnar men nu för tiden vaknar jag direkt pillrena slutar verka. Trots Propavan som jag vanligtvis blir extremt dåsig och trött av, så pass att det brukar påverka mig dagen efter.

Just nu känner jag mig ovanligt pigg men jag vet att det betyder att jag kommer få lov att kämpa att hålla mig vaken till kvällen. Blir så trött runt sex-sju att jag måste gå och lägga mig - men kan inte somna. Förstår mig inte på detta över huvud taget.


På tal om något helt annat: någon som vet vad det här är för blomma? Jag vill säga att det är en lilja men är osäker. Detta är en tio år gammal bild som jag tagit och bland de få jag är riktigt nöjd med från den tiden. Synd bara att jag inte längre har den i fullformat.

måndag 19 augusti 2019

Ge mig fler av era fördomar!

Vet att bloggis legat halvt på is pga sjukan men varför inte låta er berätta massor av fördomar om mig, elaka som snälla, så besvarar jag i ett nytt inlägg om ni har rätt eller fel. Ni kan räkna med ärliga svar då det i princip är grunden för den här lilla plattformen. Jag lovar brutal ärlighet, så bomba på med alla fördomar ni kan komma på om mig så livar vi upp det här lite! Självklart är ni anonyma om ni så vill.

Här har ni förra vändan med fördomar om ni vill läsa igen.


Sömnproblem och nya tavlor

Jag har nog aldrig sovit så dåligt trots så mycket sömnmedicin. Tar 2 Propavan på 25mg och 3 Imovane på 5mg och vaknar ändå efter 3-4 timmar. Antingen har jag fått för hög tolerans för Imovanen eller så är jag bara knäpp och sjukan vill inte låta mig sova.

Hjärntröttheten släppte ytterligare litegrann igår kväll så jag har orkat pyssla och städa lite hemma tillsammans med Daniel. Jag uppskattar verkligen såna saker när man under en längre tid varit oförmögen att göra det. Förhoppningsvis fortsätter det så men isåfall måste jag få sova. Sen var det några dagar sen jag hade mina attacker med dödslängtan så de är enbart kopplade till att jag inte orkar vara sjuk och framför allt hjärntrött längre.


Och dessa två posters kom hem till mig igår. Det finns få känslor som när man kan TA på sina bilder. Det är fint. Den på Alva ska hon och hennes föräldrar få nästa gång vi ses.

lördag 17 augusti 2019

Depression?

Ska man vara brutalt ärlig med hur livet är? Det pendlar som aldrig förr ärligt talat. Jag har flera gånger fått bilder i huvudet av hur jag tar livet av mig och verkligen känt att jag vill dö. Stunderna emellan är jag som vanligt. Skrattar, umgås med familjen, är så social jag orkar, inget fel i stämningsläget över huvud taget. På tisdag ska jag träffa psykläkaren igen och jag tror att han kommer att sätta en depressionsdiagnos på mig.

För övrigt så har jag gått upp i vikt för att jag proppar i mig socker för att hjärndimman ska lätta (funkar sällan men man är ju van att det ska funka), ska göra mig av med Stilnoct som jag fick utskrivet sist jag var på Psykiatrimottagningen då jag gör saker jag inte minns över huvud taget nästkommande dag plus äter utan att jag vet om det, och på torsdag blir det vårdcentralen igen då jag har grinat och bett om antikroppsprover. Blir nog inga tagna då heller om jag får gissa.

Och nu är klockan snart sju och jag är dödstrött som vanligt. Har lagt mig runt åtta varje kväll den här veckan, är helt slut trots att jag knappt gör nånting.

Tack och godnatt för idag.

onsdag 14 augusti 2019

Svar på en av era kommentarer

Sorry folks för de extremt sega svaren på era kommentarer. Som ni förstår så orkar jag ofta inte ens gå in och läsa och än mindre att svara men jag lovar att ingenting glöms av eller blir oläst. Tänkte passa på att svara på en fråga jag fick angående Litium i samma veva som jag ber om ursäkt. Det kommer även ett inlägg inom en snar framtid om alla psykmediciner jag provat och hur dom funkat för mig (mest intressant för de med liknande problematik kan jag tänka mig men jag tror att det är önskvärt).


Svar:
Nej, jag har aldrig ätit Litium tidigare och jag kände precis som du i början. Blev nervös och tyckte det kändes sjukt att stoppa i sig ett ämne som finns i batterier liksom. Efter mitt samtal med läkare på psyk om litiumbehandling så känner jag mig tryggare och hoppas att du också gör det. Det är ett piller som vilket som helst med den enda skillnaden att det är noggrannare att ha koll på värdet genom blodprover och dylikt.

Jag hoppas att Litium kan funka för oss båda :-) Det är den medicin som har mest vetenskapligt belägg att fungera vid bipolär sjukdom, något jag brukar försöka ha i bakhuvudet. Kram och lycka till!

tisdag 13 augusti 2019

En bra Berit eller en dålig Berit

Många dagar utan uppdatering men ni vet ju vad det betyder vid det här laget. Jag har varit i en dimma i två veckor nu så ork och fokus har varit nästan obefintligt. Det har lättat väldigt smått de senaste dagarna men då krävs det att jag i princip ligger och vilar hela dagarna. Extremt tråkigt men är det det som behövs så får det bli så.


Har varit så desperat att jag har klickat hem kosttillskott då Berit 78 år hade blivit helt återställd efter dessa tabletter. Det går nog att lura i mig vad som helst just nu. Får se om jag får tacka Berit senare eller inte.

lördag 10 augusti 2019

Inte nöjd men ändå något

Fortsatt hjärntrött men jag orkar åtminstone göra mindre saker så som att gå i snigelfart kortare sträckor och att steka min egna hamburgare. Alltid något men jag måste medge att jag inte är nöjd över huvud taget. Jag vill bara att den här dimman ska lätta så att jag kan vara mig själv och vara närvarande till hundra procent. Just nu går det inte.

Till den positiva sidan - FK har godkänt min sjukskrivning så jag behöver inte gå runt som ett fattigjon iallafall. Och jag orkade hänga med i ett helt avsnitt Modern Family precis. Helt otroligt.

torsdag 8 augusti 2019

Julistatus

Juli var en svajig månad men augusti har börjat värre. Jag har varit hjärntrött i en vecka och knaprar sömnmedel för fulla muggar samt vilar för att det så snart som möjligt ska gå över. Det hjälper inte att stressvila dock, hjärndimman är kvar så länge den vill och känner för.

Idag har jag orkat vattna blommorna, gå en snabb vända på Ica och rensat tre hyllor i garderoben. Typ så.

The status of July.

Nu håller Daniel på att laga ryggbiff här hemma vilket han är överlägset bäst på. Glad att jag har en så fin sambo som står ut och ställer upp när jag är svag. ❤️

onsdag 7 augusti 2019

Sjukupdate

Bloggen hamnar i skymundan under mina sämre dagar men det tror jag ni har förstått vid det här laget. Jag orkar oftast inte lägga energi på att skriva ett helt inlägg så därför är det enklare med kortare saker som Instagram och Facebook där man inte skriver lika mycket.


Så här ser läget ut just nu gällande sjukskrivning. Jag var på rektoskopi igår där den yttersta delen av tarmen kollades upp (inte min favoritundersökning kan jag säga). Tarmen såg bra ut förutom lätt rodnad på ett mindre parti och att jag har lättblödande slemhinnor. Ingen förklaring än på varför jag mår som jag mår alltså.

5 september är det dags för koloskopi i Stockholm och jag både bävar och längtar. En obehaglig undersökning till får det vara värt bara vi kommer någonstans. Visar det sig att det inte är någonting så är min nuvarande läkare (som tyvärr byter jobb snart) inne på att jag eventuellt är utbränd. Jag kan inte komma på att jag varit mer stressad än vanligt innan jag blev sjuk så det har känts orimligt. Den enda förklaringen jag kan hitta är att jag levt med inre stress länge och oroat sönder mig för bipolära skov. Och månaderna innan jag blev sjuk led jag av extrem sömnbrist då det på något konstigt vänster blev aktuellt att jag skulle prova vara utan sömnmedel helt. Bland de sämsta idéerna jag varit med om men gjort är gjort. Hade varit lite ironiskt om min oro för skov gjort mig sjuk. Så orolig att bli sjuk att jag blir sjuk liksom.

Så frågeställningen just nu är inte bara om det kan vara inflammatorisk tarmsjukdom eller reumatism utan också om det kan vara utmattningssyndrom. Jag vet varken ut eller in längre faktiskt.

måndag 5 augusti 2019

Awake

Här ligger man vaken mitt i natta med ont i magen. Klockan stod på 03:19 när jag vaknade. Detta trots Propavan och Imovane. Känner inte igen mig själv som inte kan sova fast jag tar så mycket sömnmedicin.

Klockan ett i eftermiddag ska jag till psykiatrin så förhoppningsvis kommer vi fram till nån lösning så jag kan få sova ordentligt. Andra anledningen till att jag ska dit är för att få på papper att mina fysiska symtom inte är psykiska. Hade inte min läkare varit så pedagogisk och förklarat att dom inte misstror mig när jag säger att jag mår dåligt så hade jag blivit kränkt. Förklarar man bara bra och har tilltro till sin patient så är det ingen fara liksom.

En gammal på Jonna och Daniel.

Nu ska jag blunda och försöka sova igen. Godnatt/godmorgon på er.

lördag 3 augusti 2019

Dagens gnäll och statusuppdatering #475868

Har inte orkat blogga dom senaste dagarna pga mått fruktansvärt. Idag har det vänt åt det bättre hållet men är fortfarande väldigt dålig. Ont i magen, bröstet, nacken, hjärntrött vilket påverkar synen och orken, ont i händerna och så är jag fortfarande uppblåst.

Var på akuten för fjärde gången i år i förrgår. Bölade som ett barn och ville typ inte leva längre, bägaren hade runnit över helt enkelt. Fick veta direkt jag kom in att de förmodligen inte skulle göra något då detta inte var akut (vilket i mitt fall kändes som ett hån trots att jag vet att dom menade att det hörde till vårdcentralen att reda ut). Det togs prover vilka alla som vanligt var normala förutom CRP som låg på 7. Det säger ingenting menas det även om jag legat över gränsen hela året i princip. Efter det orkade jag inte sitta och vänta på ingenting och magsmärtorna hade lugnat sig en aning så då drog jag därifrån.

Som det ser ut just nu ska jag till psyk på måndag för att dom ska kunna fastställa på papper att det inte är psykiskt samt att diskutera nattmedicin då sjukan gör att inte ens Imovane hjälper. Litium sätts förmodligen in efter att vi fått reda på vad sjukan beror på så att vi inte laborerar för mycket då vi inte vet hur det kan påverka.

På tisdag ska jag till vårdcentralen på rektoskopi. Min läkare var förvånad att det inte gjorts ännu och jag hoppade inombords av glädje (orkade inte bokstavligen hoppa) av att nån ska peta in sitt finger och andra saker i min röv. Då förstår ni hur less jag är och hur dåligt jag mått som ser fram emot såna saker.

Utöver det så är jag från och med idag nykterist och glutenintolerant. Jag gör vad som helst för att kroppen ska vara lite snällare mot mig. Daniel såg sambandet igår att jag alltid alltid är sämre efter frukost, och vad äter jag till frukost? Jo, mackor. Mina älskade mackor. Men är det gluten som delvis ställer till det för mig kommer jag inte sakna dom ett dugg.

"Kort" och gott, det var det. Jag hoppas på ytterligare förbättring imorgon.

torsdag 1 augusti 2019

Dagens gnäll #411728

Tre timmars sömn inatt, det går åt helvede det här.

Gårdagen skulle jag vara på jobbet 06:45 till 11:00 men gick hem redan efter 45 minuter. Morgnarna är absolut värst när det gäller kombinationen mående och jobb. Är extremt stresskänslig och lever i en dimma där jag inte kan koncentrera mig på nånting. Dessutom måste jag sitta eller ligga ner med jämna mellanrum och det går ju inte.

På eftermiddagen mådde jag bättre och bestämde mig för att åka till Borlänge med ett gäng tjejer/tanter (hehe) för att äta tacos på Liljan. Orka låta sjukan begränsa mitt liv tänkte jag. Blev där i två timmar innan jag fick lov att ringa till Daniel så han kunde hämta mig. Har aldrig känt den typen av magont nångång. Kändes som om nån skar upp mig rätt över naveln och sen stoppade upp mig med sten. Gick som en gammal kärring och kunde inte böja mig framåt, gå för fort eller skratta då det skar i magen.

Så fort klockan blir åtta ska jag ringa både vårdcentralen och psykiatrin och i bästa bästa fall kan jag jobba mina få timmar i eftermiddag. Oklart och helt klart tveksamt just nu.