Sofia Vähäjylkkä: augusti 2019

måndag 19 augusti 2019

Ge mig fler av era fördomar!

Vet att bloggis legat halvt på is pga sjukan men varför inte låta er berätta massor av fördomar om mig, elaka som snälla, så besvarar jag i ett nytt inlägg om ni har rätt eller fel. Ni kan räkna med ärliga svar då det i princip är grunden för den här lilla plattformen. Jag lovar brutal ärlighet, så bomba på med alla fördomar ni kan komma på om mig så livar vi upp det här lite! Självklart är ni anonyma om ni så vill.

Här har ni förra vändan med fördomar om ni vill läsa igen.


Sömnproblem och nya tavlor

Jag har nog aldrig sovit så dåligt trots så mycket sömnmedicin. Tar 2 Propavan på 25mg och 3 Imovane på 5mg och vaknar ändå efter 3-4 timmar. Antingen har jag fått för hög tolerans för Imovanen eller så är jag bara knäpp och sjukan vill inte låta mig sova.

Hjärntröttheten släppte ytterligare litegrann igår kväll så jag har orkat pyssla och städa lite hemma tillsammans med Daniel. Jag uppskattar verkligen såna saker när man under en längre tid varit oförmögen att göra det. Förhoppningsvis fortsätter det så men isåfall måste jag få sova. Sen var det några dagar sen jag hade mina attacker med dödslängtan så de är enbart kopplade till att jag inte orkar vara sjuk och framför allt hjärntrött längre.


Och dessa två posters kom hem till mig igår. Det finns få känslor som när man kan TA på sina bilder. Det är fint. Den på Alva ska hon och hennes föräldrar få nästa gång vi ses.

lördag 17 augusti 2019

Depression?

Ska man vara brutalt ärlig med hur livet är? Det pendlar som aldrig förr ärligt talat. Jag har flera gånger fått bilder i huvudet av hur jag tar livet av mig och verkligen känt att jag vill dö. Stunderna emellan är jag som vanligt. Skrattar, umgås med familjen, är så social jag orkar, inget fel i stämningsläget över huvud taget. På tisdag ska jag träffa psykläkaren igen och jag tror att han kommer att sätta en depressionsdiagnos på mig.

För övrigt så har jag gått upp i vikt för att jag proppar i mig socker för att hjärndimman ska lätta (funkar sällan men man är ju van att det ska funka), ska göra mig av med Stilnoct som jag fick utskrivet sist jag var på Psykiatrimottagningen då jag gör saker jag inte minns över huvud taget nästkommande dag plus äter utan att jag vet om det, och på torsdag blir det vårdcentralen igen då jag har grinat och bett om antikroppsprover. Blir nog inga tagna då heller om jag får gissa.

Och nu är klockan snart sju och jag är dödstrött som vanligt. Har lagt mig runt åtta varje kväll den här veckan, är helt slut trots att jag knappt gör nånting.

Tack och godnatt för idag.

onsdag 14 augusti 2019

Svar på en av era kommentarer

Sorry folks för de extremt sega svaren på era kommentarer. Som ni förstår så orkar jag ofta inte ens gå in och läsa och än mindre att svara men jag lovar att ingenting glöms av eller blir oläst. Tänkte passa på att svara på en fråga jag fick angående Litium i samma veva som jag ber om ursäkt. Det kommer även ett inlägg inom en snar framtid om alla psykmediciner jag provat och hur dom funkat för mig (mest intressant för de med liknande problematik kan jag tänka mig men jag tror att det är önskvärt).


Svar:
Nej, jag har aldrig ätit Litium tidigare och jag kände precis som du i början. Blev nervös och tyckte det kändes sjukt att stoppa i sig ett ämne som finns i batterier liksom. Efter mitt samtal med läkare på psyk om litiumbehandling så känner jag mig tryggare och hoppas att du också gör det. Det är ett piller som vilket som helst med den enda skillnaden att det är noggrannare att ha koll på värdet genom blodprover och dylikt.

Jag hoppas att Litium kan funka för oss båda :-) Det är den medicin som har mest vetenskapligt belägg att fungera vid bipolär sjukdom, något jag brukar försöka ha i bakhuvudet. Kram och lycka till!

tisdag 13 augusti 2019

En bra Berit eller en dålig Berit

Många dagar utan uppdatering men ni vet ju vad det betyder vid det här laget. Jag har varit i en dimma i två veckor nu så ork och fokus har varit nästan obefintligt. Det har lättat väldigt smått de senaste dagarna men då krävs det att jag i princip ligger och vilar hela dagarna. Extremt tråkigt men är det det som behövs så får det bli så.


Har varit så desperat att jag har klickat hem kosttillskott då Berit 78 år hade blivit helt återställd efter dessa tabletter. Det går nog att lura i mig vad som helst just nu. Får se om jag får tacka Berit senare eller inte.

lördag 10 augusti 2019

Inte nöjd men ändå något

Fortsatt hjärntrött men jag orkar åtminstone göra mindre saker så som att gå i snigelfart kortare sträckor och att steka min egna hamburgare. Alltid något men jag måste medge att jag inte är nöjd över huvud taget. Jag vill bara att den här dimman ska lätta så att jag kan vara mig själv och vara närvarande till hundra procent. Just nu går det inte.

Till den positiva sidan - FK har godkänt min sjukskrivning så jag behöver inte gå runt som ett fattigjon iallafall. Och jag orkade hänga med i ett helt avsnitt Modern Family precis. Helt otroligt.

torsdag 8 augusti 2019

Julistatus

Juli var en svajig månad men augusti har börjat värre. Jag har varit hjärntrött i en vecka och knaprar sömnmedel för fulla muggar samt vilar för att det så snart som möjligt ska gå över. Det hjälper inte att stressvila dock, hjärndimman är kvar så länge den vill och känner för.

Idag har jag orkat vattna blommorna, gå en snabb vända på Ica och rensat tre hyllor i garderoben. Typ så.

The status of July.

Nu håller Daniel på att laga ryggbiff här hemma vilket han är överlägset bäst på. Glad att jag har en så fin sambo som står ut och ställer upp när jag är svag. ❤️

onsdag 7 augusti 2019

Sjukupdate

Bloggen hamnar i skymundan under mina sämre dagar men det tror jag ni har förstått vid det här laget. Jag orkar oftast inte lägga energi på att skriva ett helt inlägg så därför är det enklare med kortare saker som Instagram och Facebook där man inte skriver lika mycket.


Så här ser läget ut just nu gällande sjukskrivning. Jag var på rektoskopi igår där den yttersta delen av tarmen kollades upp (inte min favoritundersökning kan jag säga). Tarmen såg bra ut förutom lätt rodnad på ett mindre parti och att jag har lättblödande slemhinnor. Ingen förklaring än på varför jag mår som jag mår alltså.

5 september är det dags för koloskopi i Stockholm och jag både bävar och längtar. En obehaglig undersökning till får det vara värt bara vi kommer någonstans. Visar det sig att det inte är någonting så är min nuvarande läkare (som tyvärr byter jobb snart) inne på att jag eventuellt är utbränd. Jag kan inte komma på att jag varit mer stressad än vanligt innan jag blev sjuk så det har känts orimligt. Den enda förklaringen jag kan hitta är att jag levt med inre stress länge och oroat sönder mig för bipolära skov. Och månaderna innan jag blev sjuk led jag av extrem sömnbrist då det på något konstigt vänster blev aktuellt att jag skulle prova vara utan sömnmedel helt. Bland de sämsta idéerna jag varit med om men gjort är gjort. Hade varit lite ironiskt om min oro för skov gjort mig sjuk. Så orolig att bli sjuk att jag blir sjuk liksom.

Så frågeställningen just nu är inte bara om det kan vara inflammatorisk tarmsjukdom eller reumatism utan också om det kan vara utmattningssyndrom. Jag vet varken ut eller in längre faktiskt.

måndag 5 augusti 2019

Awake

Här ligger man vaken mitt i natta med ont i magen. Klockan stod på 03:19 när jag vaknade. Detta trots Propavan och Imovane. Känner inte igen mig själv som inte kan sova fast jag tar så mycket sömnmedicin.

Klockan ett i eftermiddag ska jag till psykiatrin så förhoppningsvis kommer vi fram till nån lösning så jag kan få sova ordentligt. Andra anledningen till att jag ska dit är för att få på papper att mina fysiska symtom inte är psykiska. Hade inte min läkare varit så pedagogisk och förklarat att dom inte misstror mig när jag säger att jag mår dåligt så hade jag blivit kränkt. Förklarar man bara bra och har tilltro till sin patient så är det ingen fara liksom.

En gammal på Jonna och Daniel.

Nu ska jag blunda och försöka sova igen. Godnatt/godmorgon på er.

lördag 3 augusti 2019

Dagens gnäll och statusuppdatering #475868

Har inte orkat blogga dom senaste dagarna pga mått fruktansvärt. Idag har det vänt åt det bättre hållet men är fortfarande väldigt dålig. Ont i magen, bröstet, nacken, hjärntrött vilket påverkar synen och orken, ont i händerna och så är jag fortfarande uppblåst.

Var på akuten för fjärde gången i år i förrgår. Bölade som ett barn och ville typ inte leva längre, bägaren hade runnit över helt enkelt. Fick veta direkt jag kom in att de förmodligen inte skulle göra något då detta inte var akut (vilket i mitt fall kändes som ett hån trots att jag vet att dom menade att det hörde till vårdcentralen att reda ut). Det togs prover vilka alla som vanligt var normala förutom CRP som låg på 7. Det säger ingenting menas det även om jag legat över gränsen hela året i princip. Efter det orkade jag inte sitta och vänta på ingenting och magsmärtorna hade lugnat sig en aning så då drog jag därifrån.

Som det ser ut just nu ska jag till psyk på måndag för att dom ska kunna fastställa på papper att det inte är psykiskt samt att diskutera nattmedicin då sjukan gör att inte ens Imovane hjälper. Litium sätts förmodligen in efter att vi fått reda på vad sjukan beror på så att vi inte laborerar för mycket då vi inte vet hur det kan påverka.

På tisdag ska jag till vårdcentralen på rektoskopi. Min läkare var förvånad att det inte gjorts ännu och jag hoppade inombords av glädje (orkade inte bokstavligen hoppa) av att nån ska peta in sitt finger och andra saker i min röv. Då förstår ni hur less jag är och hur dåligt jag mått som ser fram emot såna saker.

Utöver det så är jag från och med idag nykterist och glutenintolerant. Jag gör vad som helst för att kroppen ska vara lite snällare mot mig. Daniel såg sambandet igår att jag alltid alltid är sämre efter frukost, och vad äter jag till frukost? Jo, mackor. Mina älskade mackor. Men är det gluten som delvis ställer till det för mig kommer jag inte sakna dom ett dugg.

"Kort" och gott, det var det. Jag hoppas på ytterligare förbättring imorgon.

torsdag 1 augusti 2019

Dagens gnäll #411728

Tre timmars sömn inatt, det går åt helvede det här.

Gårdagen skulle jag vara på jobbet 06:45 till 11:00 men gick hem redan efter 45 minuter. Morgnarna är absolut värst när det gäller kombinationen mående och jobb. Är extremt stresskänslig och lever i en dimma där jag inte kan koncentrera mig på nånting. Dessutom måste jag sitta eller ligga ner med jämna mellanrum och det går ju inte.

På eftermiddagen mådde jag bättre och bestämde mig för att åka till Borlänge med ett gäng tjejer/tanter (hehe) för att äta tacos på Liljan. Orka låta sjukan begränsa mitt liv tänkte jag. Blev där i två timmar innan jag fick lov att ringa till Daniel så han kunde hämta mig. Har aldrig känt den typen av magont nångång. Kändes som om nån skar upp mig rätt över naveln och sen stoppade upp mig med sten. Gick som en gammal kärring och kunde inte böja mig framåt, gå för fort eller skratta då det skar i magen.

Så fort klockan blir åtta ska jag ringa både vårdcentralen och psykiatrin och i bästa bästa fall kan jag jobba mina få timmar i eftermiddag. Oklart och helt klart tveksamt just nu.