Sofia Vähäjylkkä: Gnällportalen

tisdag 23 juli 2019

Gnällportalen

Idag har jag fightats. En liten fight för den friska men en stor fight för den sjuke. Jag har alltså gått en promenad på typ 2,5 km trots att hela min kropp sa nej.

Jag är verkligen emot att inte lyssna på vad kroppen säger och att tvinga mig till saker men jag visste att det fanns en liten möjlighet att promenaden skulle göra gott till slut även om jag verkligen inte orkade. Det visade sig vara rätt och jag mår faktiskt en gnutta bättre efteråt trots att jag i början var osäker och funderade på om jag skulle få lov att vända hem.

Sjukan är verkligen inte i det värsta läget men man blir skapligt nedbruten emellanåt av att inte ha haft en enda symtomfri dag på ett halvår. Nästan hela juni var symtomen så pass svaga att jag kunde ignorera dom men när dom tar över och påverkar allt man vill göra så blir man lite deprimerad.
Ångest och hopplöshet har kommit i vågor de senaste veckorna och i några minuter ett fåtal dagar har jag till och med tänkt att jag inte vill leva längre innan jag har resonerat med mig själv och sagt att jo, det vill jag visst. Samtidigt är det sorgligt då jag emellanåt känner att jag inte har något liv när allting kul jag vill göra innebär så stora ansträngningar. Det är inte meningen att det ska vara ansträngande att gå korta sträckor, man ska inte behöva vila varje morgon efter frukost och vara oförmögen att göra något vettigt, det ska inte vara ett mördarpass att gå på Ica och handla och att bära kassar den korta biten till bilen, man ska inte behöva proppa i sig Treo så ofta att man börjar känna att det gör en dum i huvudet.

Jag hatar det. Samtidigt känner jag mig otacksam när jag känner så då jag haft det mycket värre än vad det är nu. Varför gnäller jag så mycket nu när jag ändå orkar så mycket mer än de första månaderna?
Jag antar att det har varit en långsam nedbrytande process och jag är minst sagt chockad att jag inte har ramlat ner i ett djupt svart hål ännu. Jag borde ha blivit djupt deprimerad för längesedan men ändå har jag på något sätt lyckats hålla huvudet ovanför vattenytan, men det är förbaskat ansträngande.


Bloggen har blivit lite av min gnällportal men jag är tacksam över det. Jag måste få gnälla. Kanske mer än jag gör till och med.

Nu har jag gnällt färdigt för denna gång iallafall. Ska försöka samla alla krafter jag har till 5 september när jag äntligen ska få svar på om min tarm är frisk eller inte. Tills dess kommer det inte att hända mer från vårdens sida.

2 kommentarer:

  1. Har du provat att ta bort mediciner helt (mer än livsnödvändiga). Jag tog mycket Alvedon och Ipren en period, blev sämre och sämre. Sedan detoxade jag mig från Alvedon, Ipren, Omeprazol och andra "vid behovs"-grejer och mådde skit en vecka för att sedan må mycket bättre. Misstänker att jag hade fått smärtor och läkemedelsutlöst huvudvärk för att jag tagit läkemedlena regelbundet så länge...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Har provat förut och blev bättre, är inne på dag 5 utan idag. Något lättare i skallen men inte helt hundra :(

      Radera

PS. Fråga för Bloglovin-byten :)