Sofia Vähäjylkkä: juli 2019

måndag 29 juli 2019

Finally Fila!

Livet är en berg- och dalbana så allt är i sin ordning. Förutom att det är det fysiska som lever loppan och inte humöret. Jag har de senaste dagarna mått ganska dåligt emellanåt men jag anstränger mig så mycket att inte låta det ta över så jag tror knappt att det märks. Huvudet väger hundra kilo så det känns jobbigt att ens orka hålla upp det. Får lägga mig x antal gånger om dagen för att jag blir så trött. Jag förväxlar nog den tröttheten med vanlig trötthet för jag har så extremt svårt att sova nu för tiden. Känner mig hjärntrött light eller som att jag är i en dimma.

Vädret har enligt de flesta varit på topp men jag mår inte bra av hettan alltså. Jag längtar faktiskt tills imorgon när det blir svalt igen så att jag förhoppningsvis kan bli lite piggare. Just nu är det inget roligt alls.


Denna natt har jag sovit mellan elva och tre ungefär och jag börjar inte jobba förrän halv två, haha. Jag får lagom med tid att vila innan iallafall. I veckan jobbar jag 50% och jag hoppas innerligt att det ska gå bra. Jag vågar som vanligt inte tro någonting då sjukan pockar på lite som den vill.

Något lite roligare är iallafall att jag äntligen hittat mitt första par Fila-skor! Jag och Daniel var ner på stan en snabbis igår så då fick jag med mig ett par hem. Har velat haft ett par så himla länge att det är sjukt att jag har dom nu, haha. Hoppas att sjukan kan hålla sig så pass lugn att jag kan gå ut och beundra dom.

lördag 27 juli 2019

Utflyktsdag

Det blev en utflyktsdag i hemtrakterna idag för mig, Daniel, mamma och pappa. Först åkte vi till Predikstolen/Tansvägga, därefter Bastbergets fäbodar och till sist till Norra Tansbuan där vi badade. Jag älskar verkligen Dalarna, Tansen och allt annat vackert vi har här. Det är alltför sällan man uppskattar det så mycket som man borde men nog är man rätt lyckligt lottad.


Så synd med direkt solljus på den här bilden på mamma och pappa när vi var uppe vid Predikstolen. Kände dock att jag ville lägga upp den ändå för dom är ju så fina. Dom andra två bilderna är jag mer nöjd med.

_____


Ljung.


Bastbergets fäbodar. Så häftigt att en levande fäbod kan finnas kvar i 400 år. Hästar och kossor strövade omkring fritt och det var verkligen som att resa tillbaka i tiden.

torsdag 25 juli 2019

Bildändring på bloggis

Jag har tagit ett stort beslut idag! Skämt åsido. Jag har bestämt mig för att ladda upp bilder här på bloggen utefter läsning via telefonen och inte datorn.

Jag har länge redigerat alla bilder till bloggen på datorn och alla Instagrambilder på telefonen men i och med att typ 90% läser bloggen via mobilen så blir bilderna inte rättvisa när de är redigerade för datoranvändning. Det blir bara en skev färgexplosion, ser skevt ut och jag stör ihjäl mig. Så så får det bli. Från och med idag är bloggen mobilanpassad, alla inlägg från tidigare där jag delat med mig av mina bilder är datoranpassade. Då vet ni varför saker och ting sett/ser skeva ut.


Dessa bilder tog jag igår när Alva var på besök i några timmar. Jag är verkligen en färgtjej, 9 av 10 gånger väljer jag färg framför svartvitt, men dessa gillade jag skarpt av båda sorterna. Vad tycker ni? Färg eller svartvitt?

För endast fotouppdateringar (är ganska dåligt med sånt på bloggen nu för tiden) så kika in min Instagram på @sofiavaha_photo.

tisdag 23 juli 2019

Gnällportalen

Idag har jag fightats. En liten fight för den friska men en stor fight för den sjuke. Jag har alltså gått en promenad på typ 2,5 km trots att hela min kropp sa nej.

Jag är verkligen emot att inte lyssna på vad kroppen säger och att tvinga mig till saker men jag visste att det fanns en liten möjlighet att promenaden skulle göra gott till slut även om jag verkligen inte orkade. Det visade sig vara rätt och jag mår faktiskt en gnutta bättre efteråt trots att jag i början var osäker och funderade på om jag skulle få lov att vända hem.

Sjukan är verkligen inte i det värsta läget men man blir skapligt nedbruten emellanåt av att inte ha haft en enda symtomfri dag på ett halvår. Nästan hela juni var symtomen så pass svaga att jag kunde ignorera dom men när dom tar över och påverkar allt man vill göra så blir man lite deprimerad.
Ångest och hopplöshet har kommit i vågor de senaste veckorna och i några minuter ett fåtal dagar har jag till och med tänkt att jag inte vill leva längre innan jag har resonerat med mig själv och sagt att jo, det vill jag visst. Samtidigt är det sorgligt då jag emellanåt känner att jag inte har något liv när allting kul jag vill göra innebär så stora ansträngningar. Det är inte meningen att det ska vara ansträngande att gå korta sträckor, man ska inte behöva vila varje morgon efter frukost och vara oförmögen att göra något vettigt, det ska inte vara ett mördarpass att gå på Ica och handla och att bära kassar den korta biten till bilen, man ska inte behöva proppa i sig Treo så ofta att man börjar känna att det gör en dum i huvudet.

Jag hatar det. Samtidigt känner jag mig otacksam när jag känner så då jag haft det mycket värre än vad det är nu. Varför gnäller jag så mycket nu när jag ändå orkar så mycket mer än de första månaderna?
Jag antar att det har varit en långsam nedbrytande process och jag är minst sagt chockad att jag inte har ramlat ner i ett djupt svart hål ännu. Jag borde ha blivit djupt deprimerad för längesedan men ändå har jag på något sätt lyckats hålla huvudet ovanför vattenytan, men det är förbaskat ansträngande.


Bloggen har blivit lite av min gnällportal men jag är tacksam över det. Jag måste få gnälla. Kanske mer än jag gör till och med.

Nu har jag gnällt färdigt för denna gång iallafall. Ska försöka samla alla krafter jag har till 5 september när jag äntligen ska få svar på om min tarm är frisk eller inte. Tills dess kommer det inte att hända mer från vårdens sida.

söndag 21 juli 2019

Främby, födelsedag och ny medicin

Det har varit en bra helg men en mindre bra söndag. I fredags fyllde Daniel år och hans föräldrar och lillasyster kom upp till Dalarna i vanlig ordning. Vi har ätit gott, myst med hundarna, spelat minigolf och sen tog jag, svärfar och Daniels lillasyster en chill förmiddag på stranden igår medan Daniel och hans mamma for iväg på svampjakt. Riktigt trevligt! Särskilt då jag inte träffat dom sen i julas.

Fina prinsessan. ❤️

Fin vy från stugan i Främby.


Och idag är det som sagt en mindre bra dag. Hela gänget vaknade upp och hade sovit som krattor imorse tråkigt nog. 
Jag och Daniel kramade hans familj hejdå och efter det har vi tagit en tripp till Borlänge och efter det har vi bara legat som döda fiskar i sängen i princip, haha. 

Måendet var det bästa på länge i fredags, igår lite sämre och idag ytterligare lite sämre tyvärr. Har väntat i flera timmar på att få gå och lägga mig.

Imorgon är det blodprovsturne som gäller för mig samt att jag ska börja med Abilify. Tanken är att den ska safe:a i några veckor tills jag kan få komma till Psykiatrimottagningen för ett besök innan jag börjar med Litium.

torsdag 18 juli 2019

Sjukskriven

Gissa vem som försov sig och vaknade 10:40 när hon skulle varit hos läkaren kvart över tio? Jaaaag. Alltså den ångesten! Ringde direkt till min nya vårdcentral och som tur är så hade en annan läkare en lucka vid klockan elva. Hade en kvart på mig att ta mig dit och hann i lagom tid, pjuuuuh. Stressens mamma.

Det kan vara så att jag hade tur i oturen som träffade en så bra läkare, eller så är Tiskens Vårdcentral bara bra överlag. Jag har varit feberfri i tre dagar efter en månads feber och hos läkaren visade tempen 37,7 igen. Fick gå igenom hela vårens vårdkarusell och berätta om vilka symtom jag haft innan den här sjukan tog över min kropp och vilka som var helt nya. Blev undersökt, var öm i vissa fingrar, i magen och i lymfkörtlarna i halsen.

Summan av kardemumman blev rätt bra. Min läkare ska sätta sig med sina kollegor imorgon och gå igenom ALL vård jag varit inblandad i det här året så att de kan få en helhetsbild, samt gå igenom exakt vilka prover som har tagits och inte. Därefter ska de komma fram till vad som ska göras härnäst. Läkaren tyckte att min vårdresa varit kaos och det är så skönt att någon mer tycker det och utan att jag själv nämnt något om det. Tack, tack, tack!

Gällande sjukintyg så skrivs dom imorgon, både bakåt och framåt i tiden. En vecka framåt kommer jag vara sjukskriven som det ser ut just nu och så kommer läkaren att ringa mig nästa vecka för att se om jag kan börja jobba, om intyget behöver förlängas eller om jag kan jobba på deltid. Det är sällan jag får ett så bra bemötande i vården som jag fick idag och det är jag så himla tacksam över.


Igår låg också ett brev från Ersta i brevlådan. I och med att mag- och tarm inte kunde hålla sig till vårdgarantin blev min remiss angående koloskopi skickad till Ersta. När jag pratade med dom i telefon för längesedan så var det mest troligt att jag skulle få komma dit i oktober men tiden jag fick är som ni ser 5 september. En otroligt positiv överraskning. Har aldrig kunnat tänka mig att jag skulle bli så glad av att få en slang uppkörd i röven, haha.

Förmodligen kommer jag att åka ner till Stockholm någon dag innan och bo hos syrran eller hos faster. Fick också hem en lång lista på saker jag får och inte får äta en vecka innan undersökningen. Som tur är så äter jag ganska fiberfattigt redan så jag får behålla mitt kära vita bröd, hehe. Dagen innan får jag bara äta flytande. Kan bli en utmaning men den kommer jag att klara och det kommer alla gånger att vara värt det.

onsdag 17 juli 2019

Mina unpopular opinions #2

Tänkte ta en paus från sjukgnäll och dela med mig av en annan typ av gnäll. Som omväxling liksom, haha.


Kebab är inte särskilt gott. Jag tror jag kan räkna på mina två händer hur många gånger jag valt kebab eller kebabpizza under min livstid. Vem väljer på riktigt kebab framför allt annat som finns? Missförstå mig inte, det är absolut inte äckligt, men det ligger way under allt annat om jag ska rangordna rätter på en pizzeria.

Kläder i neon är en fruktansvärd trend. Tror inte jag har sett ett enda neonplagg jag gillat. Vem vill se ut som en levande stoppskylt? Nä.

Jag stör mig sjukt mycket när folk börjar använda ordet "en" istället för "man" när det inte naturligt finns i ens vokabulär. Förstår att många gör det som ett sätt att backa feminismen, för att vara mer "korrekt", men jag stör mig så sjukt mycket att jag inte finner ord för det.

Churros är inte gott. Jag åt det en gång på Gröna Lund och jag mår fortfarande illa så här två år efteråt.

måndag 15 juli 2019

Dagens gnäll #582286

I tre veckor fick jag leva med ork till jobb och en sömn som fungerade som en dröm, bättre än på många många år.
Sen vändes det på steken.

Trots att tempen är lägre än på länge så mår jag återigen dåligt, dvs sämre än mitt normalsjuka jag. Sömnen är helt skev. Jag har i nuvarande stund svårt att somna men när jag väl sover så blir det helt omöjligt att komma upp ur sängen på morgonen om jag inte får sova ut runt 11-12 timmar. Då menar jag OMÖJLIGT. Daniel pratade med mig imorse men jag var så trött att orden knappt ville komma fram. Helt däckad är jag.
Förutom att jag sover som ett djur så vaknar jag också minst en gång per natt. Efter sextiden imorse vaknade jag av oerhörd stelhet i både händer, fötter och knän. En stelhet som gör ont och som stör min sömn nåt så fruktansvärt.

Jag märker också att jag börjat ledsna ordentligt nu. Jag har haft ångest den senaste tiden och blir nedstämd över min oförmåga att kunna leva mitt liv. Jag vill jobba, jag vill kunna sova, jag vill kunna veta att min ekonomi är säkrad, jag vill kunna dricka hur mycket alkohol och energidryck jag vill (hur ohälsosamt det än är) utan att direkt få huvudvärk, jag vill slippa behöva gnälla för min omgivning om diverse symtom och besvär jag har. Jag vill inte mer! Jag orkar inte mer.

Imorgon blir en pärs då jag ska lyckas vara vaken klockan sju för att ringa till vårdcentralen som behöver hjälpa mig med läkarintyg till jobbet. Därefter ska jag ringa reumatologen och tjata om prover på antikroppar, vilket jag förmodligen inte kommer att få ta då tanken har varit att utreda om det är tarmen det är fel på först, men tre månader för nånting som kanske inte är något känns helt orimligt just nu. Då kan man lika gärna testa för andra lika möjliga orsaker så länge tycker jag.
Slutligen väntar ett samtal till Psykiatrimottagningen där jag vill diskutera min medicinering. Lamictal har i princip alla symtom jag redan har i biverkningslistan (inklusive "lupusliknande symtom" - alltså SLE) och jag blev sämre fem dagar efter att jag började äta den igen. Hela den här sjukan började ungefär 1,5 månad efter att jag började med Lamictal första gången och det finns en möjlighet att den kan ha triggat igång en sjukdom som legat latent innan dess.

Pray with me att vården för en gångs skull vill hjälpa istället för att stjälpa. Jag bävar för att jag kommer ligga i sängen och böla som ett litet barn imorgon...

fredag 12 juli 2019

Sjuka och bortglömd junistatus

Jaha, en dag har jag lyckats jobba de senaste 12 dagarna, resten har jag helt enkelt varit för hängig. Det konstiga är att jag nästan mår som sämst när febern är lägre. De senaste dagarna jag jag som max haft 37,9 i temp vilket är lågt om man ser till hela förra månaden. Ändå mår jag så sjukt dåligt. Det är så ologiskt.

Jag mår nu för tiden alltid dåligt en stund efter att jag gått upp ur sängen på morgonen, därefter kommer en lugnare fas innan jag mår dåligt igen. Under den lugna fasen så knallade jag till jobbet idag och kände redan under den korta promenaden dit att det var ansträngande och att jag blev hängig. Var på jobbet i tre timmar innan jag fick jordens svimningsattack. Kallsvettades, skakade, blodet susade i öronen så pass att det överröstade alla ljud i omgivningen och jag mådde illa. Fick sitta och djupandas en stund innan jag tog mig till personalrummet för att lägga mig i soffan och vila. Ringde sen Daniel som fick komma och hämta mig då jag inte vågade gå hem ensam ifall jag skulle tuppa av.

Jag känner igen dessa symtom något från början av sjukan, vilket skrämmer mig, men också från insättningen av Lamictal. Jag har dock ätit den medicinen i över två veckor nu och har endast haft insättningssymtom första dagen så det känns lite märkligt att det skulle komma nu.

Har ringt till vårdcentralen tio minuter innan telefonkön stängde men det var så klart fullt så jag kom aldrig fram. Skrev till dom via 1177 att jag sökt dom angående läkarintyg från och med idag så jag hoppas att det löser sig trots att jag inte kan besöka dom förrän på måndag.

Jag var otroligt nöjd över att jag klarade tre hela veckor på jobbet utan en enda sjukdag men samtidigt är jag besviken att det har blivit så lång sjukperiod när sjukan väl trätt in igen. Jag förväntade mig några dagar här och där och inte nästan två veckor i sträck.


Insåg idag också att jag glömt lägga upp min humörstatus från juni. Det har varit den absolut bästa månaden det här året och jag önskar mig en sådan månad så otroligt mycket just nu.

tisdag 9 juli 2019

A trip down memory lane (again)

En dags jobb och idag mår man pyton igen. Hade planerat att åka till Mockfjärd då jag är ledig i tre dagar. Var osäkert om jag skulle orka köra men till slut tog jag mig iväg.

Mamma och pappa kom hem igår efter två och en halv vecka utomlands så det var kul att se dom igen. Pappa har precis slagit på ännu en värdelös film (sämst på att välja filmer) och det visade sig vara en finsk stumfilm. Kan inte annat än skratta, hahaha.

Gick igenom mammas Instagram också och hittade en del gamla bilder hon lagt ut. Blir en liten trip down memory lane alltså. Ibland är det bra med mammor som lägger ut både fula och pinsamma bilder på en.


Jag och pappa på promenad med Bus en vårdag för många år sedan.


Den här sommaren var jag sjuk i en depression och ägnade mig åt självterapi genom att hugga ved. Är tacksam för den sysslan, det hjälpte faktiskt en del.


Vackra Mockfjärd och Västerdalälven.


Jag och mina sex fina syskon (syns nog vilken roll jag har i familjen, heh). Jag född -93, Jonna -92, Jesse -98, Joline -00, Linda -90, Josefin -96 och Anton -94. Sju barn på tio år är bra jobbat av mamma (och pappa) tycker jag. ❤️

söndag 7 juli 2019

Fräsch och rolig brud

Jahapp, sjunde dagen sjuk (sjukare än vanligt) idag. Jag mår dock bättre än igår och betydligt bättre än i förrgår så jag har planerat att jobba imorgon. Såvida det inte väljer att vända förstås. Hoppas att jag slipper gå hem tidigare pga det.

I övrigt så är jag mitt fulaste och äckligaste jag just nu. Ansiktet har valt att starta en epidemi av finnar, jag svettas enormt när jag sover pga insättningen av Lamictal och går i sunkiga mjukiskläder. Tur att ingen av er ser mig.


Jag var betydligt fräschare förra året trots extremhettan. Just nu vill jag tillbaka så jag kan vara frisk, sola, bada, äta vattenmelon och gubbar. Juli har inte imponerat än så länge.

fredag 5 juli 2019

It's a Treo kinda day

Här har ni en som ser ut som sju svåra år. Jag var så taggad på att jobba ikväll men istället har jag den värsta morgonen och förmiddagen den här veckan. Börjar bli skapligt trött på att må så här men samtidigt har jag varit förberedd på att jag inte kommer att vara frisk alla dagar jag är uppsatt på. Det vore dumdristigt att tro det.


Utöver att jobba är det kvällar som ovan jag längtar efter just nu. Vill sola, bada, hänga i Lillsund och fiska kräftor. Jag har inte ens tagit första doppet än och det är skandalsent.

torsdag 4 juli 2019

En lång torsdag

Det har varit en lång dag idag, mestadels för att jag varit så fruktansvärt rastlös. Har sett framemot att jobba och ha något att sysselsätta mig med men det återstår att se hur jag mår imorgon om det blir så eller inte.

Imorse hade jag 39 graders feber så sjukan vill knappast ge med sig. Jag har mått betydligt sämre så jag är ändå glad att jag slipper hjärntrötthet, ljuskänslighet och grov smärta i kroppen. Lederna har varit lite irriterade idag, ömma lymfkörtlar, mindre känningar i nacke och rygg och dov huvudvärk. Det skriker inte alls smärta på samma sätt som förr men det gör mig väldigt trött att ha ont hela tiden.


Hade Pontus och Ida här för middag och spel för ett tag sen. Något som livade upp en tråkig torsdag iallafall!

onsdag 3 juli 2019

Växlande symtom och rastlöshet

Tredje dagen hängig. Det konstiga är att symtomen växlar från dag till dag. Söndag kväll och måndag var det feber, ledvärk och huvudvärk, igår feber och ont i nacken, idag feber, hängig och ont i öronen. Har en känsla av att jag är på väg att bli förkyld. Utöver det är jag morgonstel i händerna och har haft utslag.

Samtidigt som jag är sjuk så är jag extremt rastlös vilket är den sämsta kombinationen. Har dammsugit alla appar för att sysselsätta mig så har liksom ingenting kvar. Ilandsproblem.

Min remiss är iallafall skickad till Ersta nu så förhoppningsvis får jag komma dit inom de närmsta tre månaderna.


En hemsk tillbakablick till i våras.

Giv mig gärna tips på vad man kan sysselsätta sig med när man är sjuk. Behöver det.

tisdag 2 juli 2019

Sjukstatus igen då

En natt där man sovit som en kratta igen. Märker nu hur mycket sjukan har påverkat sömnen. Behöver extra lugna morgnar just nu så att huvudvärken inte dyker på. Kände den komma imorse men efter att ha vilat ganska länge så höll den sig i bakgrunden efter det. Skönt!

Har fått spänningar och små låsningar i nacken också så jag har precis Voltaren:at mig. Lukten ger mig verkligen flashbacks till hur det var i vintras och våras. Ryser. Tänkte att det kanske var lika bra att ge nacken något ifall det kan förebygga att det blir så illa som det varit.

I övrigt har energin varit helt okej. Kortare aktiviteter som att gå en kort promenad med Bosse och leka lite med barnen går bra men jag blir trött ganska fort. Så länge jag sätter mig en stund mellan varven går det dock bra. Känns passande att jag är ledig i två dagar nu så att jag förhoppningsvis kan komma tillbaka till jobbet på fredag. Just nu vågar jag inte riktigt det.


Har ringt till Vårdlotsen idag också för att försöka få göra en koloskopi i ett annat län, att vänta i upp till ett år är inget alternativ. Som det ser ut just nu kan det eventuellt bli så att jag får lov att åka till Stockholm. Jag bryr mig egentligen inte vart jag hamnar så länge något blir gjort och jag kan bli av med det här.

måndag 1 juli 2019

Och där kom den

Jaha, där kom sjukdagen vi alla väntat på. Jag sov som en kratta inatt då jag hade så ont i ena armen. Igår kväll fick jag borsta tänderna med vänster hand till och med.

Vaknade innan sju imorse med stelhetens morsa i båda händerna, hade också 38,8 i morgontemp - nytt rekord under den här sjukan - samt huvudvärk så jag fick ringa till jobbet och säga att jag inte kommer.
Förmiddagen gick åt till att vila, sova och klunka Treo. Treo är det enda som har hjälpt mot min huvudvärk men idag tog den inte bort den helt utan den sitter dovt på sin plats i skallen ändå.

Trots huvudvärken så gjorde Treon mig så pass mycket bättre att jag orkade åka in till stan och äta middagen ute med Daniel. Det blev en varsin klassisk burgare på Pitchers, plus en alkoholfri mojito till mig och öl till Daniel. Jag kan inte låta bli mojiton på Pitchers i Falun, så himla god!


Nu befinner jag mig i Mockfjärd. Ska jag vara sjuk kan jag lika gärna vara det här. Lovade dessutom Jolle att komma imorgon efter jobbet och bota hennes ensamhet så det var lika bra. Daniel jobbar ju under vardagarna så jag hade nog blivit rastlös av att vara hemma även om jag inte kommer göra mycket här heller.
Är väldigt skeptisk till om jag skulle orkat jobba imorgon så det var nog bra att kollegan sa att jag skulle stanna hemma imorgon också. Jag hatar att sjukanmäla mig tätt inpå ett pass och vet att det kan bli väldigt struligt så det är skönt att slippa tänka på det.

Jag ska ta dessa dagar till att vila upp mig så mycket jag bara kan, så kan jag förhoppningsvis jobba i helgen igen. Vågar dock inte tro någonting då jag alltid blir besviken, men hoppas gör jag.