Sofia Vähäjylkkä: mars 2019

söndag 31 mars 2019

Dag 60

Två månader sjuk idag. Låt det inte bli många fler, snälla.

Dagens temp:
10:50 - 37,9
12:50 - 37,8
14:15 - 38,0
16:15 - 37,8
19:30 - 38,2
22:20 - 38,1

lördag 30 mars 2019

Spel, världens längsta match osv

En dag av det piggare slaget idag. Gårdagen var något sämre då jag fick huvudvärk på eftermiddagen/kvällen. Daniel hade hem Johan på besök idag vilket nog gladde mig minst lika mycket som honom. Helvetessjukan fick hamna lite i periferin ett tag och det kändes så bra att träffa någon som är förknippad med friskhet (plus att Johan är snäll och glad också så klart, haha). Vi spelade lite spel och efter att han dragit hem så slog vi på hockeymatchen mellan Färjestad och HV71. Matchen var inne i tredje perioden redan så vi tänkte att det nog skulle bli en kort historia. Det blev det inte. Matchen slutade med att bli den näst längsta i SHL-sammanhang och både jag och Daniel var sjukt trötta efteråt.

Såg förresten att en vänlig själ kommenterat att borreliaprovet inte skulle påverkas av min förkylning, tack snälla för det! Frågade sköterskan som tog provet på mig och även hon bekräftade det så det känns oerhört skönt. Svaret får jag dock vänta på tills nästa vecka.


Nu börjar skrivorken att tryta så jag sammanfattar resten jag vill ha sagt med denna bild från mina minnen på Facebook + att nämna att det också är World Bipolar Day idag. Två viktiga och fina saker som infaller på en och samma dag. ❤️

Dagens temp:
09:40 (uppstigning) - 37,9
11:50 - 38,1
16:00 - 38,1
19:25 - 38,0

fredag 29 mars 2019

Dag 58

Temp:
09:50 (uppstigning) - 37,9
13:25 - 38,0
15:45 - 38,1
19:20 - 37,9
21:10 - 38,0

torsdag 28 mars 2019

Dag 57

Piggaste dagen hittills trots värsta dagen av förkylningen. Kände sån lycka när jag fick hjälpa mamma med det lilla hon hade kvar på jobbet innan vi åkte vidare mot Borlänge. Lyckan över att orka tömma några papperskorgar, sopa upp några små skräphögar med skyffel och att orka dammsuga en matta. Det är sinnessjukt. Resan till Borlänge gick också oväntat bra. Vi stannade vid Västra Porten då mamma skulle hämta upp pappa och Jolle och Daniel skulle hämta mig. Satt ute i solen på en sten och väntade in folket och omgivningen var inte alls lika omvälvande som den tidigare varit.

På vägen till Falun började jag känna mig något trött men tänkte att det kanske berodde på att jag behövde få i mig mat. Att följa klockan för att veta när det är dags att äta är viktigare än någonsin typ, äter jag inte i tid blir jag så trött och slut att jag måste gå och lägga mig. Jag och Daniel åt indiskt på New Mumbai (att kunna äta ute, alltså vaaaaa!) och efteråt blev jag piggare. Gick in på Willys för att köpa te, honung och mjölk, även detta utan att hålla på att dö, och jag har ännu inte somnat av utmattning eller fått outhärdlig huvudvärk. Vilade ett tag och såg på gårdagens Paradise Hotel-avsnitt och efter det har jag duschat.

Den här dagen har varit över alla förväntningar, trots att jag är trött som efter en lång och hård arbetsdag just nu. För bara någon vecka sedan fanns det inte en chans i denna värld att jag skulle klara av allt jag har gjort idag. Jag är dock något nojig då det kan innebära att jag har flera dagar då jag bara sover bort framför mig, men oavsett så är det stort. Jag har fått smaka på en liten liten bit av ett riktigt liv och en del av mig vill bara lägga sig ner och gråta över hur tacksam jag är för det. Låt det snälla fortsätta så här. ♥

Dagens temp:
11:55 (uppstigning) - 37,8
13:40 - 37,9
20:00 - 38,0

Sorgen över Falun

Efter tre pissdagar så vände det och jag hade en bättre dag igår med mer energi. Orkade gå en hel promenad (kort) med Bosse utan att hålla på att ramla ihop varken längs vägen eller när jag väl kom hem.

Imorse vaknade jag av en så tjock och slemmig hals att jag knappt fick luft. Är rosslig, hes och halvt täppt i näsan. Förkylningen har nått sin kulmen (förhoppningsvis). Jag är ändå rätt tacksam. Jag är hellre dunderförkyld än att må så dåligt som jag gjort innan. I jämförelse är det här en piece of cake.
Jag är dock nervös över om förkylningen kommer att fucka upp borreliaprovet som ska tas imorgon. Har en känsla av att det inte kommer att anses tillförlitligt och att förkylningen kan påverka resultatet på något sätt. Det vore så typiskt.

Förövrigt hade jag extrem ångest igår över att åka hem. Jag vill ju vara med Daniel så klart, men Falun har blivit en dyster plats för mig. Jag är inte del av något sammanhang längre då jag är utkickad från min klass. Falun förknippas just nu bara med förvaring och ensamhet. Stressen över att vara låst medan hela staden lever på som vanligt, stressen över myllrig stadsmiljö, stressen över att inte kunna bidra med något, varken utanför eller i hemmet. Emellanåt känns det som att Falun har gjort slut med mig. Staden som jag en gång ändå älskade och tyckte om känns inte älska och tycka om mig tillbaka. Inte längre.
Det låter kanske fånigt men det är verkligen så det känns.


Från gårdagens promenad i mitt lugna snälla Mockfjärd.

Ska se till att packa ner det sista av mina grejer, kanske lindra halsen med ännu en kopp te och sen bär det av mot Borlänge med mamma. Får se om jag orkar ta bussen därifrån och hem eller om Daniel kommer och hämtar upp mig efter att han slutat. Förhoppningsvis är ensamheten och dysterheten inte lika jobbig som jag förväntar mig.

Dag 56 (igår)

Gårdagens temp:
08:00 (uppstigning) - 37,6
10:20 - 37,8
12:50 - 38,0
15:00 - 37,7
17:20 - 37,8

tisdag 26 mars 2019

Dag 55

11 timmars sömn inatt med två uppvaknanden. Upp och äta ett äpple vid ett och sen i säng igen. Förkylningen, frossan och huvudvärken har inte varit snäll idag. Gick upp på riktigt efter fyra och har orkat ligga ute i vardagsrummet och umgås lite efter att ha klunkat te och fått i mig Bafucin. Utslag runt båda knäna kom tillbaka inatt när jag vaknade vid tre. Ser ut som och är förmodligen nässelutslag, om än något knöligare. Kan bero både på förkylningen och en eventuell borreliasmitta vad jag har förstått.


Dagens temp:
16:30 - 37,9
18:30 - 37,8
19:20 - 38,0

Och tempen är tillbaka till att inte överstiga 38 grader igen. Det är just detta som fått mig att misstänka borrelia som brukar visa sig i låg feber, samt alla symtom från centrala nervsystemet.

måndag 25 mars 2019

Dag 54

Temp (mun):
13:20 (uppstigning) - 37,4
16:00 - 37,7
19:20 - 37,9
21:00 - 38,0

söndag 24 mars 2019

Dag 53

Har varit en trött dag idag. En sådan trötthet som tar bort orken till att vara hundra procent närvarande. Har legat i sängen typ hela dagen, försökt att sova men har mest dragit på och av täcket i flera timmar pga frossa. Förkylningen är bättre men har värk i huvud, hals och nacke. Det är långt ifrån sämsta dagen fortfarande, har hellre mer trötthet och mindre värk än tvärtom, så jag får vara nöjd så.

Dagens temp (mun):
18:00 - 37,8
20:40 - 37,7

Svar på kommentarer

I och med att jag mår och har mått som jag gör så har jag inte ens läst kommentarerna som rullat in på flera veckor. Svaren kommer därför sent men jag är säker på att ni förstår.


Svar: tanken har slagit mig men det som inte stämmer är att jag bland annat har feber, något som inte brukar vara ett symtom på utmattningssyndrom. Jag har inte heller en tydlig bild av att ha varit markant mer stressad de senaste 6 månaderna. Jag överarbetar eller "överpluggar" inte utan har mer levt med ungefär samma nivå av inre stress i flera år, speciellt en stress och oro för skov i min bipolaritet. Stress har nämnts av läkare endast som en potentiell förklaring till muskelvärk i rygg, axlar och nacke samt huvudvärk.


Svar: jag tycker att det har fungerat väldigt bra. Det man ska ha i åtanke är dock att jag gått med fungerande medicinering under hela tiden, utan medicin hade jag aldrig klarat av det. Visst har jag haft lättare årstidsbundna depressioner men de har inte varit så djupa att jag halkat efter i skolan så pass mycket att det blir övermäktigt att ta igen. Under de perioderna har jag endast gått på obligatoriska seminarium och föreläsningar samt tentor. Plugget är bättre än jobb på det sättet, den enda som påverkas av att inte gå på föreläsningar är jag själv och jag kan alltid välja om det är värt mödan eller inte.
Känner också igen en viss stress, främst över praktikperioder då man bör vara på plats nästan hela arbetsveckor. Det är alltid tungt i början och man plågas en del men man vänjer sig, dessutom vet man att det är under en kortare period.

Jag tycker att du först och främst ska se till att förutsättningarna är bra, dvs att du har verktyg att använda dig av under sämre dagar och en medicinering som fungerar för dig. Jag har gått många år i terapi och vet att det hade varit mycket svårare om jag bar runt på en ryggsäck av obearbetade händelser in i utbildningen.
Jag tycker att du absolut ska söka, utvärdera sen innan skolan börjar om måendet är tillräckligt stabilt för att tacka ja. Sedan är det inte hela världen om man väljer att hoppa av och fortsätta läsa senare - hälsan måste alltid gå först - men jag förstår besvikelsen och sorgen över att vara den som "inte klarar av". Jag är säker på att du kommer att fixa det när ditt mående är stabilt och om du har en medicinering/terapi som känns trygg!

Vad gäller extra hjälp via skolan har jag tyvärr inte många svar då jag alltid vänt mig till psykiatrin när det varit något. Jag vet dock att många tycker bra om kuratorn på min skola och att han varit till bra hjälp.

lördag 23 mars 2019

Dag 52

Ytterligare en bättre dag rent energimässigt trots att jag är fortsatt förkyld. Har orkat spela spel med Jolle och Oliver med en del febersvettningar efteråt men det var det värt. Har fått tillbaka en gnutta av mitt liv de senaste dagarna, dvs att jag kan vara mer närvarande och är mer klar rent mentalt.
Nytillkomna symtom idag är dock ett utslag (typ nässelutslag) på höger ben och nu på kvällen ett avdomnat vänsterben med något nedsatt känsel. Strax innan högg det till som om jag sträckt låret så jag fick halta mig fram ett tag. Förmodligen är det ingenting och det kommer nog gå över och sätta sig på något annat ställe om en dag eller två. Ingenting förvånar mig längre, smärtan och symtomen lever rövare och springer runt lite var de vill på mig.

Dagens temp (mun):
12:15 (uppstigning) - 37,6
17:30 - 37,8
22:00 - 38,0

fredag 22 mars 2019

Dag 51

Kort sagt: värre i förkylningen, något bättre i temp och långt ifrån värsta dagen. Har orkat skjutsa mamma och pappa till bussen, skära upp fyra kycklingfiléer i bitar, sminka mamma (vilket resulterade i att jag blev dyngsvettig men kul ändå att göra något "vettigt") och köra Jesse till Ica och hem.

Dagens temp:
11:30 (uppstigning) - 37,5
13:00 - 37,6
16:15 - 38,0
20:30 - 37,6

Alva (systerdotter) har blivit sjuk så Jonna har snott mamma och pappas örontermometer. Därför är sista tempen något oklar då den är tagen i munnen och är därav inte lika pålitlig. Men bättre än igår trots allt.

Jag längtar till den dagen...

... då huvudvärken inte jagar ikapp mig så fort jag vaknat. Då jag inte behöver vila efter att ha skurit upp fyra kycklingfiléer. Då jag kan gå ut och njuta av frisk luft utan att obehagligt vänta på att kroppen ska signalera att den vill ge upp. Då jag kan köra bil till en annan stad. Då jag slipper justera ljusstyrkan på telefonen flera gånger om dagen. Då jag kan gå i samma takt som andra i en mataffär utan att bli andfådd och utmattad.

Jag längtar till den dagen då jag börjar hata att ha solglasögon igen för att det är så obekvämt och för att dom är i vägen. Då jag kan gå tillbaka till att älska solljus och hata mörker. Då jag kan gå ut och äta på restaurang. Då jag kan gå på stan och shoppa för nöjes skull och inte för att det är ett nödvändigt ont. Då jag kan boka in något och veta att jag kommer kunna komma. Då jag kan börja känna genuin glädje för andras resplaner utan att känna att jag går sönder för att det är omöjligt för mig själv. En ful känsla men sanningen är ful ibland.

Men jag är ändå tacksam. Mer tacksam än vad jag någonsin varit för så små saker. Att skära i fyra kycklingfiléer utan att somna av utmattning efteråt är tacksamt. Alla dagar jag inte behöver sova bort är tacksamma. Likaså de få gånger jag kan ta av mig solglasögonen i några minuter, att jag kan se flera avsnitt i rad av vissa tv-program, att jag kan skriva detta inlägg utan att hela mitt energikonto dräneras. Jag är till och med tacksam över luft. Frisk luft, även om det är sällan jag kan eller orkar att njuta av den för att det är för ljust ute och för att det inte finns liggplatser.

I all misär finns en längtan och en tacksamhet för det lilla. Jag har levt så blind innan detta för allt jag haft och kunnat. En kropp som fungerar är en gåva. När/om jag blir frisk kommer jag att värdera livet på ett helt annorlunda sätt. Och vem vet, då kanske jag till och med är tacksam för den här erfarenheten. Eller det är jag rätt säker på att jag skulle vara, även om det i detta nu tar emot att erkänna det.

torsdag 21 mars 2019

Dag 50

Femtionde dagen sjuk idag. Vaknade för första gången på nästan ett år förkyld. Jag antar att det är därför tempen för första gången visar över 38 grader. På ett sätt blir jag glad, det betyder ju att kroppen kämpar emot, och förhoppningsvis kan den fightas lite extra även mot helvetetssjukdomen (kommer kalla den så hädan efter då jag fortfarande inte vet vad den är för nåt) också och inte bara förkylningen.

Trots ännu mer förhöjd temp och förkylning så är det långt ifrån en av de värsta dagarna så det är jag iallafall tacksam över.

Dagens temp:
10:30 (direkt efter uppstigning) - 37,1
11:30 - 37,8
16:30 - 38,4
18:00 - 37,8
21:10 - 38,1

Hej igen

Det blir längre och längre tid mellan inläggen. Även om jag vissa dagar har tänkt på bloggen så har jag dragit mig för att skriva då saker och ting rivs upp och det slutar med att jag är mer ledsen efteråt än jag var innan. Jag har valt att leva i nån slags förnekelse, försökt att inte tänka på allt jag inte klarar av. Allt för att hålla modet uppe och inte gå sönder.

Dagarna pendlar fortfarande grovt. Vissa dagar orkar jag ingenting annat än att ligga i sängen, andra går lite bättre. Igår klarade jag av att göra en hel disk, helt utan att däcka efteråt, samt att åka till Willys och köpa olivolja och hämta ut en febertermometer jag beställt. Sträckan till Willys är lugn, man kör sakta halva biten vilket gör att jag orkar hålla mer uppmärksamhet på vägen och allt som händer runt omkring. Det värsta är att gå i matvarubutiker på eftermiddagen när det är proppat med folk. Jag blir dels oerhört trött över den enorma mängd produkter som skriker åt mig från alla håll och kanter och dels över människorna. Det blir för mycket. Jag försökte vara alert för Daniels skull i förrgår och följa med till Ica Maxi men det slutade med att han ständigt fick vänta in mig för att jag gick så sakta. Benen skakade och jag insåg att jag förmodligen såg förståndshandikappad ut som stapplade runt i snigelfart med solglasögonen på. Eller som en gammal tant som glömt sin rullator nånstans.

Idag ska pappa hämta mig och ta med mig till Mockfjärd för en vecka. Bosse har varit hos veterinären och mår inte särskilt bra så jag känner extra mycket att jag vill vara hos honom så kan vi vara ynkliga tillsammans.

I och med att jag nu har en termometer både i Falun och i Mockfjärd nu så tänkte jag börja dokumentera hur febern ser ut varje dag. Ifall att det på något sätt skulle hjälpa läkarna men hoppet för det är litet.

Gårdagens temp:
17:00 - 37,6
21:00 - 37,9

Dagens temp hittills:
10:20 (strax efter uppstigning) - 37,1
11:30 - 37,8

söndag 17 mars 2019

How my brain works

Var hem till Mockfjärd över en natt i fredags. Min hjärna är verkligen inte frisk, jag kan gå in i ett rum och sen stå där som ett fån i en halv minut innan jag kommer på vad jag skulle dit att göra.
Skulle komma ihåg att ta med mina bil- och hemnycklar som jag glömde i måndags innan jag skulle hem till Falun igen, fick jag med mig dom tror ni? Nej. Glömde också min linsvätska, mina ögondroppar och glasögon.

På vägen hem till Falun insåg jag att jag glömt mina solglasögon så jag köpte nya när jag och Daniel stannade till på Ica Maxi. På kvällen hittade jag dom "bortglömda" i min väska som jag tydligen visst hade kommit ihåg att packa ner.

Detta meddelande fick jag av mamma precis:


Och förutom detta så glömmer jag ord när jag skriver ibland, eller märker inte att autocorrect skriver helt fel. Detta är så olikt mig att det är läskigt. Alla som känner mig vet att jag är lite av en språkpolis och att det här är extremt ovanligt för att vara mig.


Vad det ska stå: "Okej, då lär dom komma snart tycker man."

Det här är sjukt läskigt och jag blir så klart rädd att min hjärna inte kommer att läka helt. Risken är liten men den blir större och större ju längre jag är sjuk. Jag är glömsk som jag är så mer glömska är det sista jag behöver. Men nu vet ni att jag inte är full om jag skriver lite galet ibland.

torsdag 14 mars 2019

Jag samlar på frågetecken

Är hemma i Falun sedan i måndags. Hade läkartid på vårdcentralen igår och det uppstår återigen bara mer frågetecken. Rent kliniskt är jag frisk, förutom att jag har låg feber, och i och med det verkar allt stå still. Läkaren jag träffade igår menade på att jag kunde ha kronisk spänningshuvudvärk och att jag har blivit överspänd i rygg och nacke pga inre stress. Jag kunde delvis köpa det, delvis inte. Jag fick gå iväg till lab och ta prover och temp, läkaren sa att det med högsta sannolikhet skulle visa normalt där också. Hade jag feber fick hon dock lov att ringa infektionsmottagningen och rådfråga hur vi ska gå vidare.

Fick ett samtal på eftermiddagen av läkaren. Mina prover var normala men tempen låg på 37,6 trots att jag hade två Alvedon i kroppen. Eftersom jag hade visat positivt på Borrelia-antikroppar i ett prov av fyra från ryggmärgsvätskan i slutet på februari så hade hon och infektion kommit fram till att vi ska ta nya borreliaprover i slutet på april. Borreliabakterien är lurig och det kan ta lång tid innan antikroppar börjar synas. Så i slutet av april, först då kan vi helt utesluta borrelia om det skulle vara det. Kollar man på mina symtom så stämmer allt in: huvudvärk, illamående, lätt feber (upp till 38 grader), koncentrationssvårigheter osv. Det som är är att jag inte har något minne alls av att ha blivit fästingbiten men det är tydligen knappt 50% som minns det och från bettet så kan det ta flera månader innan det sätter sig på centrala nervsystemet.

Det återstår alltså bara mer väntan. I och med att jag ätit smärtstillande i över en månad så tyckte läkaren också att jag skulle ta ett uppehåll på två veckor så att jag inte drabbas av läkemedelsutlöst huvudvärk. Tog smärtstillande senast igår morse och eftermiddagen var ett rent helvete. Inatt har jag iallafall sovit gott och huvudvärken har varit relativt lugn. Den börjar dock smyga sig tillbaka nu när jag har varit vaken en stund, precis som vanligt.

Har en tid bokad på Ryggakuten i eftermiddag. Ska ringa in och rådfråga om de tycker att jag ska gå på den eller inte. Vet inte om det är så bra att massera ut knutor när man har låg feber och massa andra konstiga symtom. Vill inte riskera att det blir värre eller sprider sig på något sätt men samtidigt så finns det ju en chans att det hjälper.

söndag 10 mars 2019

En sovdag med Mello

Det har varit en riktig sovdag idag (lördag). Halvsov från 02:00 till 06:00 då jag vaknade en stund men somnade om rätt snabbt igen. Nästa gång jag gick upp var klockan 15:15, jag åt "frukost" och somnade en timme efteråt igen. Klockan 19:00 väcktes jag av att det var mat och efter det har jag lyckats hålla mig uppe under Mellokvällen och senare också under två avsnitt av Vår tid är nu (väldigt bra faktiskt).


Mello i år var spännande men det stod klart rätt tidigt att John Lundvik skulle ta hem det. Jag gillar honom verkligen som person men låten var långt ifrån en favorit för mig faktiskt. Min nummer 1 var Bishara och som nummer 2 hade jag Jon-Henrik och Mohombi. Lyckades iallafall tippa tre rätt i Melloappen vilket innebär att jag tippat ett rätt mer varje år. Alltid något, hehe. Vilka hejade ni på?

Får se om man lyckas sova något inatt eller inte. Är som sagt mitt piggaste jag på nätterna nu för tiden. Orkar inte lägga energi på att hålla dygnsrytmen i takt just nu när jag är sjuk. Behöver kroppen vila, oavsett vilken tid det är på dygnet, så ska den få göra det.

fredag 8 mars 2019

Lycka och besvikelse

Jag har märkt av en ganska sjuk grej och det är att jag mår som bäst och är som piggast efter att ha tagit min insomningstablett. Äter tillfälligt narkotikaklassad sömnmedicin och har gjort i några veckor. Jag är en beroendemänniska och gillar det inte alls egentligen men det är fruktansvärt skönt att känna sig någorlunda pigg då och då, även om det innebär många sömnlösa nätter och dagar som spenderas sovandes. Nästan så att jag ska börja ta min insomningstablett på morgonen istället, haha.

Eftersom jag varit vaken och rätt pigg hela natten så gjorde jag mitt första försök att gå ut med Bosse tidigt imorse. Jag log som ett fån och njöt de första femtio metrarna, sen började kroppen säga ifrån. Yrsel, gång i snigelfart och bortdomnade läppar. Det var också fruktansvärt jobbigt med alla intryck, att se sig om efter bilar efter vägarna osv. Ett tag trodde jag att benen skulle ge vika och att jag skulle få lov att ringa Jolle och be henne komma och hjälpa mig hem. Försökte djupandas, gå sakta och till slut tog jag mig hem. Väl hemma vilade jag lite och behövde inte sova för att återhämta mig. Det är en liten vinst iallafall.

Det som är så frustrerande med detta är att jag för en stund kan känna en sån innerlig lycka men att den alltid så abrupt tas ifrån mig. Jag blir så fruktansvärt besviken och ledsen. Jag har försökt tänka om gällande det efter idag. Tänker att jag ska försöka fokusera på glädjen och vara tacksam för den, hur kort tid den än varar. Det är svårt men jag måste göra så för att inte gå sönder av besvikelse.


Nu är det dags att ta insomningstabletten igen. Vi får se om jag lyckas somna innan morgonen eller inte.

onsdag 6 mars 2019

Best day this far

Den här dagen måste nog vara den bästa dagen sen jag blev sjuk för 35 dagar sedan. Hade energi nog imorse att kliva in i duschen och kunde till och med njuta nån minut av att benen inte ville ge vika och att huvudet inte ville sprängas av huvudvärk. Efteråt räckte det med en halvtimmes vila i ett mörkt tyst rum, vilket är en extrem stor skillnad mot innan då jag legat utslagen i timmar och somnat av utmattning.
Har pratat med Daniel i telefon och både han och Jolle märker på bara min röst att jag är mer närvarande. Hjärndimman har äntligen lättat, om än inte helt, och benen är inte lika svaga.

Just nu har jag mest ont i bröstet/lungorna. Är lite rädd att vad det nu är jag har ska sprida sig till lungorna eller hjärtat. Risken är liten men den finns. Är fortfarande inne på att det antingen är hjärnhinneretningar/lindrig hjärnhinneinflammation eller borrelia som jag har drabbats av. Alla läkare förutom puckot jag träffade sist har varit inne på det spåret, inklusive jag själv, så jag väljer att tro att det är något utav det. Att centrala nervsystemet är påverkat är det då ingen tvekan om.


Den här gullegubben har varit lite extra gosig idag. Han verkar inte gilla att jag ständigt hat solglasögon på mig men idag verkar det ha gått bättre, haha.

Jag har bara ett intresse

Jag är ledsen att min blogg blivit som den blivit, men när jag mår så dåligt som jag gör så finns det inte mycket annat att tänka på. Att bli frisk är allt min värld cirkulerar kring just nu och därför är det svårt att ta sig tid att skriva om saker som i jämförelse är så obetydliga. Det ger mig ingenting. Kläder och reor som jag brukar älska bryr jag mig inte i över huvud taget, aviseringarna frän Shpock sveper jag bort med en gång, att skriva ett inlägg om onödigt vetande är bland det minst intressanta som finns. Just nu är det enda som intresserar mig att bli frisk och att kunna göra simpla saker. Att kunna ta en promenad med hunden även om det handlar om att gå ynka 100 meter, att kunna laga ett mål mat, att kunna köra bil, att orka tvätta, att orka duscha. Jag kommer gråta av glädje den dagen jag orkar göra något av det utan att bli helt utslagen.

Varför det blir extra tomt här är också för att jag drar upp min sorg och besvikelse av hur vården/vissa läkare beter sig när jag skriver om det. Därför vill jag mest inte göra det, jag mår tillräckligt dåligt som det är.

Några sparade relaterbara saker kunde jag hitta i telefonen iallafall som kanske kan bryta den här negativa stämningen för en stund.







lördag 2 mars 2019

Fuck februari osv

Februari var bland de plågsammaste månaderna i mitt liv. Tänker att jag inte behöver göra nån särskild utläggning om varför då ni följt det här så länge nu och knappast kan ha missat det.


De två senaste dagarna har varit lite annorlunda då huvudvärken har förändrats och tröttheten har bytt skepnad. Jag sover extremt mycket, är fysiskt helt utslagen och huvudvärken är mindre intensiv i liggande läge. Kylan i bakhuvudet som jag pratade om igår har spridit sig ut i högerarmen, känns som att det strömmar ut en våg av sockerdricka. Jag märker att jag har blivit svagare. Det är ansträngande och tungt att lyfta upp Bosse och det smärtar ibland i händer, armbågar och fingrar. Särskilt på höger sida då.

Förövrigt så har jag skickat en egenvårdsbegäran till neurologen idag. Jag förväntar mig verkligen inte att de kommer att ta emot mig men jag skulle så gärna vilja röntga hjärnan och se om det kan säga nånting. Har dock läst massor av skräckhistorier om folk som har det precis som mig men som helt enkelt fått svaret att dom får lära sig att leva med det. Jag skulle gå under om det hände mig, vad är det för liv?

Skolan är också ett tveksamt moment just nu. Den 25:e är det tänkt att jag ska ut på tio veckors praktik men det ser knappast ljust ut att jag skulle klara det i nuläget. Min ena praktikplats har också hört av sig och ska återkomma med ett datum då de behöver veta om jag kommer eller ej eftersom en annan praktikant hört av sig om samma period. Så förmodligen blir jag av med min praktikplats oavsett om jag blir bättre eller inte.

Just nu ser jag bara sjukskrivning, studieuppehåll och fighter med vården framför mig och det är frustrerande. Det är som att nån har tryckt mitt liv på paus och jag vet inte om jag kommer att få det tillbaka.

Nattuppdatering

Det här med nattbloggning verkar vara det som funkar bäst under den här sjukdomsperioden. Har varit sinnessjukt trött både hela natten och hela dagen idag så har i princip bara sovit med undantag för två matpauser. Hade nog med ork att sitta uppe med mamma, pappa och våra gäster ett tag nu ikväll men avlägsnade mig sen igen. Febern går upp så fort jag inte ligger ner. Liggande position och överdrivet mycket sömn har varit ledorden idag. Huvudvärken har varit snäll jämfört med andra dagar. Det riktigt kyler om hela huvudet när jag ligger ner, som att jag ligger med huvudet i en balja av is. Jag antar att det är ett bra tecken!

I skrivande stund är det faktiskt magen som är det värsta. Alla mediciner har gjort magen sur så den säger ifrån med hungersug och sura uppstötningar. Läkaren på akuten ordinerade tio dagar med Alvedon och Naproxen så vi får se om jag härdar ut alla dagar eller om jag provar nån dag utan för magens skull. Omeprazol har inte gett någon effekt hittills.


Gårdagens ljusskygga Sofia. Bilresan till optikern i Falun var bland de värsta i mitt liv. Hade jordens solljus rakt i ansiktet som jag inte kunde skygga helt emot då jag blev så illamående att jag kände att jag hade behövt spy.
Optikern tyckte förresten att mina ögon såg jättefina ut vilket var mestadels en glad överraskning. Det är rätt sjukt men jag hoppas in i det sista att odlingen från ryggvätskeprovet visar att jag har borrelia. Jag skulle bli SÅ glad av att ha borrelia, så länge jag får veta vad den här skiten är för nåt.