Sofia Vähäjylkkä: Lite rädd, lite ensam, lite bättre

söndag 17 februari 2019

Lite rädd, lite ensam, lite bättre

Har haft en bättre dag idag, en av de bästa sedan jag blev sjuk faktiskt. Det är konstigt hur det kan pendla så från dag till dag, igår var ju bland de värsta dagarna. Funderade ett tag om jag skulle åka till akuten och lägga mig på golvet där och stortjuta tills de gjorde någonting åt mig.
Jag passade på att åka hem till Falun idag igen då jag för en gångs skull hade ork till det. Risken finns annars att jag blir "fast" i Mockfjärd. Tror dock inte att det blir skola för mig på tisdag ändå, vågar inte riktigt hoppas så långt och vill verkligen inte ta ut mig för mycket då det bara förvärrar.

Har haft huvudvärk idag med men den har varit väldigt väldigt lindrig. Mestadels är jag trött och huvudet känns avdomnat. Har märkt att jag har väldigt svårt att koncentrera mig. Daniel spelade musik i bilen och de låtar jag inte hört tidigare kunde jag bara urskilja någon enstaka mening i om jag ansträngde mig så hårt jag kunde. Det känns som att jag säger "va?" i varannan mening och att det är jobbigt att få ut orden ur munnen, som att de släpar sig fram.

Något annat jag märkt den senaste tiden är att psyket börjar svacka. Jag tror till absolut störst del att det handlar om hjärnan och inte att jag slutade med min ena medicin. Vissa dagar får jag hemska tankar som får mig att gråta. Jag har fått för mig att Daniel ska göra slut med mig för att det är för jobbigt att jag är sjuk, att ingen i hela världen bryr sig om mig, inte ens min familj och jag har känt mig så otroligt ensam. Som om ingen ser mig, hör mig. Att ingen ens vill se mig eller höra mig. Jag vet ju att det inte är så och jag blir frustrerad när dom tankarna kommer. Det är som att en främmande människa står och tankar in skeva tankar i min hjärna, de spelas upp och jag fattar ingenting. Fattar inte var dom kommer ifrån.

Mest av allt är det skönt just nu att mina dödstankar avtagit i styrka. Då menar jag inte dödstankar som i att jag inte vill leva, utan dödstankar som i att jag kommer att dö. Dödsångest. Vissa dagar har det faktiskt känts så, att jag är döende. Det låter säkert jättelöjligt men man blir nog lite sjuk i huvudet av att ha "migrän" i 18 dagar.


Dagens tankar. Både positivt och negativt. Jag är fortfarande rädd, jag tänker fortfarande på hur fruktansvärt ensam jag känner mig men det är en bättre dag åtminstone. Jag vill bara läka och få bli jag igen för jag känner inte igen mig själv.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

PS. Fråga för Bloglovin-byten :)