Sofia Vähäjylkkä: Kropp, psyke och en katt

onsdag 6 februari 2019

Kropp, psyke och en katt

Slutade tvärt med Lamictal igår och jag mår både bättre och sämre. Huvudvärken är betydligt bättre och jag är inte alls lika ljus- och ljudkänslig som jag varit de senaste dagarna vilket är oerhört skönt. Illamåendet är ungefär likadant, något bättre kanske, och tröttheten är inte riktigt lika påtaglig. I och med att jag slutade tvärt så får jag ju räkna med utsättningssymtom, det vill säga tillägg av symtom jag inte haft de senaste dagarna medan de ursprungliga symtomen blir bättre. Hjärtklappning, darrningar och dålig balans är vad jag märkt av idag, men det är lätt värt det så att det här går över snart.

Jag var övertygad över att jag höll på att bli deprimerad. På det sättet är jag glad att det här var fysiskt för då betyder det att det går över betydligt snabbare. Det är en lättnad och fysiskt lidande är alla gånger mer värt än psykiskt. Man blir lätt förvrängd i skallen av hur psyket och kroppen hänger ihop. Jag trodde alla mina fysiska symtom berodde på sömnbrist/depression, just för att det varit så tidigare och att det varit så många förklarat det tidigare när jag mått dåligt.

Nåja, jag är glad att det här inte var psykiskt. Hallelujaaaah. Får vänta några dagar och se om det stabiliserar sig och sen drar vi igång medicinexperimenterandet igen nästa vecka. Den här sjukdomen är ett pain in the ass ibland alltså.

Katt.

Har precis klarat av att ta mig in i duschen, höll på att ramla ihop ett tag men jag överlevde och är äntligen något fräschare. Ska försöka läsa lite inför seminariet imorgon så jag kommer något förberedd. Om jag går vill säga, svårt att säga nu om jag kommer att orka eller inte. Men jag hoppas!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

PS. Fråga för Bloglovin-byten :)