Sofia Vähäjylkkä: Hjärnhinnorna it is

fredag 15 februari 2019

Hjärnhinnorna it is

Jag är inte alltid en bra Google-doktor men ibland gör jag mitt jobb rätt bra alltså. Trots att många i min närhet skrattar och tycker att jag är/verkar hypokondrisk ibland. Lite åt det hållet kan jag nog vara då jag är extremt duktig på att googla och att överanalysera men jag är ändå bra på att ändra uppfattning också. Jag erkänner att jag ibland drar lite för långa slutsatser baserat på det jag läser men det är inte ofta jag blir bevisad fel, utan får istället oftast gå helt ovetandes om vad det var jag drabbades av egentligen. Förutom den gången jag trodde att jag hade KOL då, hahaha.

För att göra detta inlägget mindre kort så kan jag säga så här om början på historian: vårdcentralen hade inte fler läkartider idag trots att jag kommit in i telefonkö 07.01, en läkare från Hedemora (fantastisk) skickade remiss till infektion på akuten via telefon, jag och Daniel åkte dit.

Proverna som togs visade helt normalt as usual, blodtrycket var förhöjt (särskilt för mig som alltid har lågt blodtryck men ändå ingen fara) och pulsen låg på 98. Vi diskuterade att eventuellt ta ryggvätskeprov men det blev inget av det då detta ändå inte är behandlingsbart med annat än vila.

Så vad var resultatet? Läkaren (som också var fantastiskt bra och omhändertagande måste jag säga) kunde inte ge ett hundraprocentigt svar men allra mest sannolikt så har min lindriga ögoninflammation i slutet på januari lett till att viruset har letat sig in i mig och orsakat retningar på hjärnhinnorna. Därför har jag alltså mer eller mindre alla symtom på hjärnhinneinflammation och därför mår jag pyton. En lightversion på hjärnhinneinflammation kan man säga, trots att jag inte tycker att det är light över huvud taget.

Vanligtvis går det här över mellan 7-10 dagar men viruset är förmodligen envist då jag är inne på fjortonde dagen (ännu längre om jag kikar bak i bloggarkivet ser jag nu). Om det inte går över inom det närmsta veckorna ska jag söka vård igen, blir det bättre så är det lugnt och bara att vänta ut. Det finns en risk att man är trött och har lättare att bli utmattad (hjärntrötthet ish) i några månader efteråt men de flesta blir helt friska tidigare än så.

Så kort och gott: duktigt googlat av mig trots att det inte är 100% rätt. Detta var dock klockrent för mig och inget annat kändes i närheten av lika rimligt. Nu blir det fortsatt knarkande av alla receptfria huvudvärktabletter som finns, att inte anstränga mig för mycket varken mentalt eller fysiskt även om jag har energi till det då det förvärrar symtomen och att härda ut.

I det stora hela är jag positiv till typ allt utom att det är omöjligt att säga när jag blir frisk. Detta betyder också att jag kommer att kunna äta Lamictal igen och det är en så stor lättnad! Om jag får göra det medan jag är sjuk vet jag inte än men det är oerhört ljust i vilket fall. Sjukaste är ändå att det här inträffar precis i samband med ny medicin, som dessutom har just hjärnhinneinflammation som sällsynt biverkning. Jag som inte bytt medicin på många år. Men fuck that, just nu är jag glad :-)


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

PS. Fråga för Bloglovin-byten :)