Sofia Vähäjylkkä: Känslomässigt avstängd

lördag 14 april 2018

Känslomässigt avstängd

Rubriken säger väl det mesta. Jag har kommit in i en period där jag inte känner igen mig själv. Jag har stängt av. Vill inte göra någonting, vill bara vara ensam, inte se eller träffa människor. Rätt likgiltig. Jag tycker inte att saker är så roliga som de brukar vara. Och saker jag brukar tycka är fantastiskt goda är knappt gott längre.

Det är frustrerande att känna så här. Jag som är den mest känslomässiga människan som finns typ och plötsligt så stänger jag bara av. Jag vet inte om det är att jag är så känslomässigt överbelastad att känslorna inte längre får plats, om det är en svacka, ett skov? Jag känner mig bedövad, bokstavligt. Det känns som att känseln i hela huvudet är halverad och att jag har dimsyn. Jag ser inte riktigt klart.

Sitter hemma i lägenheten nu. En av grannarna verkar ha startat en orkester och spelar monoton musik som är dötråkig att lyssna på. Det låter som en musiklektion för mellanstadieungar. Det här inlägget, och mycket annat, kräver onormal ansträngning. Jag "vilar" ibland och ligger bara och stirrar in i väggen. Det är skönt men samtidigt fullständigt meningslöst och tråkigt.

Jag hoppas det är några dåliga dagar bara och att det snart blir bra. Att jag snart blir lite mer jag igen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

PS. Fråga för Bloglovin-byten :)