Sofia Vähäjylkkä: Det vändes upp och ned och sen vändes det igen

tisdag 13 februari 2018

Det vändes upp och ned och sen vändes det igen

Förstår om ni trott att jag blivit schizofren då jag gått från totalt hjärtkrossad till att uppdatera vardagligt och icke känslosamt från en dag till en annan. Jag har avvaktat lite och inte velat ta ut något i förskott så därför har jag bara uppdaterat lite vardagligt tills saker fått smälta litegrann.

Vad som har hänt sen sist är en hel del. Jag och Daniel är tillsammans och har umgåtts flera dagar den senaste veckan. Vi har insett att det är dåligt för oss att bo tillsammans i en trång etta där vi inte kan få någon egentid, inte kan stänga dörren om oss när vi behöver och där vi nästintill klättrar på väggarna. Vi vill vara med varandra och ser en framtid tillsammans men i nuläget bör vi bo på olika håll tills vi känner oss redo (och har råd) att bo tillsammans i något större. Det är bäst både för oss som individer och oss som par. Det är förstås omtumlande fortfarande, kanske mest för mig, då hela breaket kom som en blixt från klar himmel och det krossade verkligen mitt hjärta totalt. Vi har haft det så bra och det har verkligen inte hänt nånting som skulle "motivera" ett break. Inget tjafs, ingen har varit elak eller gjort något dumt. Vi kanske bara behövde en förändring och breaket blev uttrycket för det. Men huvudsaken är ju att vi mår bra nu, att vi landat i vad vi vill och vad vi mår bäst av.

Vad som mer hänt är att... jag precis blev med lägenhet! Jag är faktiskt dundertaggad på att få boa in mig i mitt eget. Få inreda, vara självständig och klara mig själv. Bo på eget håll, laga min egen mat, sköta min ekonomi. Jag tror att jag kommer växa som person av att för första gången bo själv och sköta allting själv. Jag tror att det kan vara en nödvändighet att ha den erfarenheten.

Mycket har hänt på kort tid. Det har snurrat sönder i min skalle men till slut har jag landat och börjat utforska allt det nya. Jag är inte klar med det än, det kanske tar lång tid, men hittills känns det bra. Och jag är verkligen tacksam över det faktum att jag gör det, att jag utforskar. Jag var nyss så trasig och så ledsen att jag verkligen suger åt mig allt som känns bra nu. Det är läskigt att göra det för jag är ju rädd att bli trasig och ledsen igen, men samtidigt får jag inte låta mig själv gå runt och må dåligt för att jag kanske kommer att må dåligt längre fram. Det vore bara dumt. Jag tränar på att släppa på rädslan och att ta tillvara på det positiva varje dag. Jag hoppas innerligt på att min känsla och mitt hopp är rätt.

Det är en ny tid. Och den känns bra.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

PS. Fråga för Bloglovin-byten :)