söndag 3 december 2017

Att "komma ut" som introvert

Jag lyssnar just nu på en fantastiskt bra ljudbok som heter "Introvert - den tysta revolutionen", skriven av Linus Jonkman,  och den har verkligen satt igång tankar hos mig.

Jag är introvert, har alltid varit introvert. Som dom säger i boken så är det vetenskapligt bevisat att man föds till antingen introvert eller extrovert, eller att man är ambivert som är en 50/50-blandning av dom två. Det är inget man kan styra över eller påverka. Men det är inte alltid lätt att vara den som inte uppfyller normen.

Jag har länge (i princip hela mitt liv) avundats personer som är extroverta och velat förneka min introversion. Jag har till och med tränat på att uppfattas mer extrovert och social och det är inte konstigt när vi lever i ett samhälle som har extroversion som ideal. Jag är ganska säker på att ingen av er har läst en jobbannons där dom söker introverta personer? Det man söker mer och mer är personer med social kompetens, pratsamma människor som är klart framåt i sitt sätt. Introversion är nästan lite fult. Omodernt, konstigt och personer som inte har något driv. Det finns till och med professorer som vill klassa introversion som en sjukdom. Jag skojar inte! Det är därför inte konstigt att människor, inklusive mig själv, försöker skådespela sig till extroversion. Det är därför inte konstigt att man använder begrepp som att "komma ut som introvert".

Skillnaden mellan extroverta och introverta är att extroverta tankar energi genom umgänge och social gemenskap, medan såna som jag tankar energi genom att vara själv. Extroverta vill se allt, hela världen i ett enda stort mingel, medan hela världen för mig finns i mitt inre. Den världen är tillräckligt stor för mig.
En arbetsdag på ett livligt ställe där man hela tiden möter strömmar av folk ger en extrovert person energi. Det innebär att man utan svårighet orkar med massor av saker när man kommer hem efter arbetsdagen. Leka med barnen, göra finmiddag, åka och träna, städa och så vidare.
En introvert person på en sån arbetsplats är trött när hen kommer hem. Ensamhet och egentid behövs för att tanka energi för att klara av nästa dag på jobbet. För det krävs mycket energi till att orka vara alert, social och pratsam när man inte har det i sin natur.

Ibland ser jag min introversion lite som ett handikapp. Jag vet att det låter extremt dramatiskt, men jag kryddar faktiskt inte på ett dugg. Jag bävar mig inför långa dagar med mycket nya människor, särskilt då jag känner att jag måste prestera och göra gott intryck. Det är för att det tömmer min energitank totalt. En dag kan gå bra, men när det gäller veckolånga perioder så dräneras jag verkligen. Det, och i samband med min bipolära diagnos, gör att jag tvivlat i princip hela mitt vuxna liv på att jag någonsin kommer att klara av ett heltidsjobb. Jag har tänkt att jag kanske bara är extremt lat - ännu en egenskap jag absolut inte vill dra på mig - men det är inget fel på mitt driv och min vilja. Jag vet att om jag får tillräcklig tid att vara med mig själv och mitt inre så kan jag åstadkomma jättemycket. Det svåra är att hitta min plats och min effektivitet i ett samhälle som är byggt för personer som är tvärtemot vad jag är. Jag menar, sätt mig ensam en dag med min blogg och mina foton och jag är extremt effektiv. Jag är noggrann, kreativ, duktig på att skriva när jag vill och faktiskt en riktig arbetsmyra.
Jag brinner för det mänskliga psyket och kan spendera timme efter timme på att lära mig mer. Jag ser dokumentärer, googlar diagnoser och symtom. Jag har till och med läst en hel skolbok om psykiatri som jag behövde läsa max ett kapitel av, bara för att jag tycker att det är intressant. Jag analyserar, jobbar på mig själv att hitta och se både bra och dåliga egenskaper av mig själv. Jag försöker vara ärlig och inse saker med mig själv som kanske inte är så fina eller önskvärda, bara för att kunna jobba på det och vända egenskapen till något bra istället.
Det är när jag inte får eller tar mig egentid som saker börjar gå på halvfart. Det är då bloggen blir lite lam och opersonlig. Det är då jag gör halvbra arbeten och tappar min kreativa glöd för en stund. Och det är inte konstigt, jag har ju inte tankat ny energi!

Som ni märker så är det mycket jag vill få ur mig i det här inlägget. Och komiskt nog, med tanke på ämnet, så skriver jag faktiskt det här inlägget mitt i natten i min ensamhet. För jag har haft tid att tanka energi idag. Jag har haft tid att sitta ensam och göra mitt. Tid att koppla bort omvärlden ett tag och umgås med mig själv och min rättså komplicerade, men fantastiska, hjärna.
Jag hoppas att världen en dag blir mer öppen för oss introverta igen. För extroversion behöver introversion som komplement och tvärtom. Jag tror till hundra procent att de båda fyller en viktig funktion på sina sätt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

PS. Fråga för Bloglovin-byten :)