fredag 20 oktober 2017

Efter solsken kommer regn

Har haft två riktigt usla dagar. Inte rakt igenom usla men emellanåt mår jag så himla dåligt. Så dåligt att jag knappt orkar vara i skolan för att all energi och motivation är som bortblåst. Varför? För att jag kuggade en tenta jag verkligen trodde gick bra. Jag har haft lyxen att ha ganska lätt för skolan genom hela livet, förutom matte som jag alltid varit osams med och alltid kommer att vara. Det enda som gjort skillnad i betyg är min hälsa och att jag emellanåt inte brytt mig (som när jag i nian visste till 100% att jag skulle komma in på den linje jag ville så varför plugga sönder då).

Jag vet att högskolan inte är samma femma som grundskola och gymnasium. Jag vet att en stor majoritet kuggar en tenta nångång, och till och med flera gånger, och att det är sällsynt att gå igenom med godkänt i allting. Ändå slår det så himla hårt. Jag har haft lyxen att aldrig förstå extrem nervositet inför prov för jag har alltid vetat att om jag anstränger mig så klarar jag det. Ibland krävs ingen ansträngning alls nästan. Jag har haft flyt så länge jag varit frisk. Om jag ser tillbaka på alla mina studieår så är de tre gymnasieåren de enda som varit jobbiga och dåliga, ändå är det de tre åren jag värderar mig själv efter. Fortfarande tänker jag att jag är efterbliven, ointelligent och korkad och att då kugga en tenta som känts så bra ger bara mina dåliga tankar om mig själv bekräftelse. Att de tankarna har varit rätt, att jag har haft rätt.

Det är inte hela världen att faila en tenta. Jag känner till flera människor som jag vet är extremt duktiga och flitiga som kuggat, så rent förnuftigt vet jag att jag inte är dum. Men det hjälper liksom inte när känslan säger något annat.

Först nu förstår jag verkligen the struggle folk med t.ex. koncentrationssvårigheter, ADHD och så vidare haft i skolan och hur jobbigt det måste vara. Hur extremt jobbigt det är att anstränga sig så och ändå bli underkänd. Jag antar att det är nyttigt att se den andra sidan av myntet också, för nu förstår jag ju åtminstone och det är fint och det finns ett värde i det. Men jag vill ändå bara att det här ska gå över nu så att jag kan vara glad åt annat. Det är bara ledsamt när saker som man egentligen tycker om och skrattar åt inte är roliga längre.


1 kommentar:

PS. Fråga för Bloglovin-byten :)