fredag 8 september 2017

Fotolycka

Efter att jag gick media på gymnasiet så har mitt fotograferande aldrig kommit att bli samma sak igen. I och med väldigt mycket fotande i skolan och på fritiden så tröttade jag verkligen ut det och har aldrig riktigt brunnit för det lika mycket igen. Vilket är tråkigt för jag älskade verkligen det och kunde hålla på hur länge som helst. Jag använde kastruller, böcker, lampor och massa andra konstiga saker för att få till den bilden jag var ute efter. Jag kunde stå med kameran i högsta hugg i en diskho eller i duschen för att få till den bästa bilden på vattendroppar, jag kunde gå ut med en sprayflaska med vatten i för att spruta på löv och gräs för att få till en fin bild med fejkad dagg. Min kreativitet var omättlig.

Jag tog en minikort promenad med kameran igår kväll och när jag satt mig och redigerade så kom den där känslan tillbaka. Den där ivern, genuina lyckan jag kände så ofta för många år sen när jag kände att "yes, jag fick äntligen till det" och knappt kunde bärga mig för att få publicera det jag fotat.

Bilden nedan är vad jag pratar om, den gav mig den känslan tillbaka som jag inte känt på så många år. Jag vet inte om den egentligen är så mycket bättre eller annorlunda än mina andra foton i andras ögon men för mig är den perfekt och jag är riktigt stolt och glad över den. Ända sen igår har den snurrat runt i mitt huvud och jag har haft den i ett utkast för att kunna publicera den när jag inte har något annat att blogga om. Men jag kan inte bärga mig. Jag älskar den. Jag låter kanske självgod i detta inlägg men vad jag vill få fram är egentligen hur jäkla fantastiskt det är att känna den där känslan igen. Min kärlek till kameran är tillbaka, om än för en liten stund, och jag är så glad över det. Jag hoppas min kamerakärlek aldrig blir så nära att dö igen.

1 kommentar:

  1. Åh, jag blir så himla glad av att läsa det här! Precis så som du beskriver dina känslor kring fotandet nu, har jag känt de senaste dagarna. Nästan som en förälskelse. Det där med att stå med kameran nere i diskhon eller att skapa improvisoriska kamerastativ av böcker och lådor känner jag också igen mig i. Alla konstiga poser jag stått i för att kunna fotografera ur något speciellt perspektiv... Foto är så himla kul!

    SvaraRadera

PS. Fråga för Bloglovin-byten :)