lördag 5 augusti 2017

Inte helt frisk

Jag har inte varit helt ärlig. Varken mot er eller mot mig själv. Det är inte så att jag har ljugit eller nåt, jag har bara valt att inte säga något, bara valt att låta sanningen ligga i bakhuvudet utan att plocka fram den. Jag gillar inte att plocka fram den nu heller men jag gör det iallafall. För den börjar tynga och jag vill inte bära för tungt för lång tid. Det har jag gjort så många gånger.

Jag är inte helt frisk. Inte helt sjuk heller. Jag skulle nog säga att jag har någon lightversion av en ätstörning. Det började så oskyldigt, som det alltid gör. Med att jag skulle äta mat på vardagar och spara godis och sötsaker till helgerna. Låter bra än så länge va? Problemet är att i princip allt jag gör nu för tiden förvandlas till ett tvång. Ibland utan att jag märker det själv.
Med tiden har maten minskat och tiden mellan måltiderna ökat. Jag har bortförklarat det ganska länge nu fast jag innerst inne egentligen vetat. "Ätstörningen" har återtagit en liten plats i mig igen fast i form av en annan skepnad. Jag har en helt annan medvetenhet än sist. Jag har också ett annat slags tvång än sist. Mina rutiner har nästan blivit lag. Jag äter mitt onyttiga älskade godis på helgerna i princip helt utan ångest, för det är så jag har bestämt. Jag äter mina måltider på vardagarna, inget godis eller bakverk så vitt ingen fyller år, precis som jag har bestämt. Så länge jag följer det går det i mitt huvud bra, ångest får jag om jag frångår de här rutinerna, så därför gör jag det inte.

Det är mer harmlöst än sist. Men jag märker ju själv att matmängden sakta minskat. Att jag följer klockan till punkt och pricka, att det inte får gå mindre än ett visst antal timmar tills jag äter igen. Och att jag ibland går och lägger mig tidigt för att hinna somna innan jag blir hungrig, för då har jag en måltid sparad som jag har "tillgodo". Men de där tillgodokvittona använder jag nästan aldrig.

Det började i januari och var på ett hälsosamt plan under en lång tid, men längs vägen smög sig tvånget in. Jag har gått ner åtta, nästan nio, kilo sen dess. Jag är normalviktig än idag, enligt BMI, men min omgivning har märkt att allt inte står rätt till. Jag inbillar mig just nu att jag är nöjd och inte ska gå ner mer i vikt. Ändå fortsätter spiralen. Och jag vet att jag skulle bli glad om vågen visade ett kilo mindre nästa vecka. Mitt förnuft har jag kvar och det är väldigt förnuftigt måste jag säga. Men sen har vi den motsatta delen i mig som alltid säger något annat. När man har en person i huvudet som säger ja och en som säger nej i varje fråga så blir det svårt att veta vem man ska lyssna på. Lyssnar jag enbart på en så är iallafall en nöjd. Lyssnar jag halvt på båda så blir båda missnöjda så det alternativet har fallit bort.

En massa svammel blev det här men nu är det ute. Svart på vitt. Ärligt och rått. Jag är inte helt frisk. Men inte helt sjuk heller. Bloggen är min terapi och min självinsikt på många sätt. Jag mår bra av att blotta mig på dessa sätt ibland. För det tvingar mig att inse saker jag kanske inte velat inse.

1 kommentar:

  1. Jag gillar din ärlighet, och hoppas du blir av de hemska tankarna. Men likt med mig själv som haft anorexi, så anser jag själv att jag är FRISK från anorexi, men jag är INTE FRISK från ätstörningar.
    Jag själv hade nog lite släng av t.ex. orthoreixa för inte så länge sedan också.

    Idag är jag säker litegrann som dig. Att du antigen är missnöjd med dig som person, eller utseende. Och att du säkert också "behöver" någon form av kontrollbehov.
    Jag vet och förstår att det haft kopplingar med sexuella övergrepp att göra. Men ja, detta skulle man kunna skriva massvis om. Sedan kan jag ha väldigt fel.

    Men det jag försöker komma fram till, är att vi säger att en person som tidigare haft t.ex. anorexi... KAN bli frisk ifrån specifikt anorexin, men kommer ALDRIG blir bli frisk från sin ätstörning. Dock så kan man göra allt för att dessa tankar inte övertalar en.
    Och något som jag själv är ibland rädd för, är att jag omvandlas till en hetsätare. Bulimi har jag dock aldrig varit rädd för, då jag nästintill har spyfobi...

    Förlåt för lång kommentar! Men ta också hand om dig!

    SvaraRadera

PS. Fråga för Bloglovin-byten :)