onsdag 16 augusti 2017

Längs vattnet

Har varit en slö dag idag bortsett från körlektionen jag hade runt lunchtid. Fokuserade på motorväg, påfart och avfart idag vilket gick hur bra som helst. Jag känner att jag kan det mesta, i princip allt grundläggande, men att det kan alltid kan finslipas lite. Bokade också uppkörning och teoriprov idag! Börjar kännas verkligt nu, även om det ligger ganska långt fram i tiden. Ingen kommer vara nöjdare än jag den dagen jag har kortet i handen. Har kämpat så för det här i så många år (med avbrott efter avbrott pga psykisk sjukdom) och det hade varit så skönt att slippa traggla med det mer.

Efter körlektionen har jag gjort cirka noll knop alls. Blev en slö eftermiddag, haha. Får ladda upp lite inför imorgon då hela dagen är fullbokad. Först jobb på dagcenter, direkt efter kontaktpersonsjobb och efter det ska jag förhoppningsvis få håret klippt och fixat av Jonna. Är lite knöligt att spika såna grejer när de har en nyfödd där hemma men jag håller tummarna.


Det var dagens svammel. Bilderna ovan är från min spontana promenad igår. Bland det bästa med att bo här på Britsarvet är närheten till Kålgårn och vattnet. Jag behöver vara nära vatten och/eller skog för att kunna andas ordentligt. Jag har alltid sagt att jag vill bo nära vattnet i framtiden och så hoppas jag att det blir. Radera de fula höghusen som syns runt slingan och jag är hemma.

tisdag 15 augusti 2017

Väckarklockor, väntetider och besöksrekord

Har insett att det inte blev så mycket vila/semester den här veckan som jag hade tänkt. Mycket mer chill än veckorna innan förstås men lär ändå ställa klockan alla vardagar och det är typ den lilla detaljen som tar bort ledighetskänslan. Var svintrött imorse när jag gick upp. Mamma, pappa och Jolle hämtade upp mig för att åka till Borlänge för att göra ett nytt pass. Mitt har gått ut i juni så behövde någon som kunde styrka att jag är jag typ. Är så skönt att ha det gjort  nu och att få hämta ut det nästa vecka så slipper jag tänka på det mer sen.

Har också insett att det absolut värsta jag vet är att vänta. Har tänkt både idag och igår att jag verkligen inte orkar gå hem från centrum. Dock har väntetiden till bussen varit på typ 30-45 minuter så då har jag halvnöjt traskat hemåt ändå pga tål inte att vänta om jag inte måste, haha. Väl hemma har jag tagit en tupplur (sover i princip aldrig på dagarna längre men var så trött just idag) och nu fördriver jag tiden med Youtube och bloggen medan Daniel är på jobbet.


Något roligt är förresten att jag har "besöksrekord" på bloggen om man ser det månadsvis. 14 000 sidvisningar är jag uppe i om man kollar bakåt en månad från idag. Jag har aldrig varit uppe i den siffran tidigare om jag minns det rätt. Hur kul som helst!

måndag 14 augusti 2017

This week

Då var vi inne i en ny vecka och min ser ut som följer:


Två körlektioner, två jobbdagar samt fixa nytt pass och eventuellt fräscha upp håret lite. Ni anar inte hur drygt det är att inte ha någon giltig legitimation. Har gått bra med mitt utgångna i snart två månader men är inte jätteroligt att få lov att vara nervös för att man inte ska få ut paket, få handla vuxensaker (alkohol, nikotin) osv. Ska bli skönt att få det gjort imorgon.

Hur ser eran vecka ut? Några roliga planer? :-)

söndag 13 augusti 2017

Jag ser ljuset

Pjuh. Då var det söndag. Hela helgen har gått åt till flytten. Vi har varit på Ikea och diverse andra butiker, skruvat möbler i x antal timmar, burit kartonger, rensat, dekorerat och organiserat. Nu börjar det likna ett hem. Fattas lite tavlor och sen avvaktar vi lite med ny soffa, soffbord och byte av säng. Men bra blir det! Har till och med samlat vuxenpoäng genom att köpa lite växter, haha.

Som ni förstår så har jag inte lagt många knop alls på bloggen på grund av flytten men det blir det ändring på nästa vecka. Nu ska jag bo in mig i mitt nya hem.

lördag 12 augusti 2017

Utdrag ur journaler #31


--
20 februari 2012 kl 08:30 - BESÖK BUP Borlänge på AVD 60 Falun

"Sofia säger att hon inte alls mår bra. Hon känner sig nedstämd och har återigen tankar på att inte vilja leva. Hon berättar att det finns diskussioner kring att hon snart skall bli utskriven. Sofia vill inte det. Säger att hon mått sämre även innan diskussionen om utskrivning började. Sofia tycker själv att det inte riktigt fungerar hemma med maten och med måendet för övrigt. Hon känner sig orolig för att komma hem. Hon känner sig också orolig för skolan och för framtiden. Inne på avdelningen har Sofia fått nya vänner med liknande problematik som hon själv. Hon känner sig trygg och tycker att det känns bra att gå till ABC-kliniken i nuläget. Sofia tycker inte att den läkare som talat med henne om utskrivning har kunnat motivera varför de vill skriva ut henne. Han har talat om att det nu är dags att komma tillbaka ut i det verkliga livet. Sofia förstår inte. Vi talar om vad han kan ha menat med att komma tillbaka ut till det verkliga livet. Vi talar också om hur Sofias behandling skulle kunna gestalta sig när hon blir utskriven. Att hon skulle kunna vara på ABC-kliniken vissa dagar i veckan och då samtidigt ha sin bildterapi. Att hon skulle kunna gå i skolan på deltid och komplettera sina betyg i vissa ämnen under hösten som kommer. Att ha en samordnare/koordinator av vården och hennes vårdbehov inom öppenvårdspsykiatrin i Gagnef och att hon och jag långsamt fasar ut vår kontakt under våren. Sofia tycker att det verkar bra. (...)."

Riskbedömning: "Låg suicidrisk under det att Sofia är inlagd på vårdavdelning 60. Säger sig dock vara mer nedstämd nu än tidigare."

Bedömning: "Sofia säger att hon mår sämre nu än tidigare men vet inte varför. Berättar att det finns planer på att inom snar framtid skriva ut henne från avdelning 60. Detta kan möjligen ha ett samband då Sofia känner sig trygg och mår ganska bra inne på avdelningen. I samband med permissioner har hon däremot haft ångest och inte klarat maten utan hetsätit och kräkts. Oron för hur det ska bli för henne i samband med utskrivning är således begriplig men föranleder därför inte fortsatt inläggning. Gott är att Sofia alltmer kommit in i ABC-klinikens verksamhet. Hon deltar där de dagar de håller öppet och hon är fortsatt positiv till bildterapi, vilket jag bedömer som en mycket lämplig terapiform för henne. Bedömer dock att hennes problematik omfattar annat än bara ätstörning vilket innebär att det återstår behov av psykiatrisk vård även efter en färdigbehandlad ätstörning. Mot bakgrund av detta behöver det finnas en samordning av vården i hemkommunens öppenvårdsteam."

Diagnos:
F322 Svår depressiv episod utan psykotiska symtom
F500 Anorexia nervosa
F431 Posttraumatiskt stressyndrom
Z638 Andra specificerade problem som har samband med den primära stödgruppen

fredag 11 augusti 2017

Falubo med rosettskor

Blev en kortare dag på jobbet idag. Var både skönt och välbehövligt då jag och Daniel åkte direkt till Falun efteråt med flyttlass nummer ett. Har också suttit på vardagsrumsgolvet och skruvat Ikeamöbel i nästan tre timmar, haha. När man väl fattade vinken så var det nästan lite kul men i början kändes det mest plågsamt.

Nu är vi klara typ till hälften, imorgon kör vi del två. Åker hem till Mockfjärd idag för en sista natt. Känns så konstigt att jag inte kommer kunna säga "hem till Mockfjärd" nåt mer. Imorgon är hem på en annan plats. Men jag tror det blir bra!


Invigde mina fina rosettskor från JFR idag också. Tog typ tjugo minuter innan jag fick skavsår, men tänker inte ge upp hoppet än.

torsdag 10 augusti 2017

Slutet på sommarschemat

Sommarschemat börjar lida mot sitt slut. Imorgon har jag gjort mina fem veckor men har tackat ja till två dagar även nästa vecka. Utöver det och två körlektioner ska jag göra absolut ingenting tills skolan börjar den tjugoåttonde (förutom flytten i helgen då). Bara vila, vila, vila. Behöver verkligen en stor lucka i almanackan just nu.

Imorgon går jag kortare dag och slutar klockan ett. Får se om vi börjar dra flyttlasset redan imorgon eftermiddag eller om vi tar det på lördag. Har hittills bara fyllt två flyttkartonger så det är en hel del mer som ska ner. Det kommer ta på krafterna det med men inte på samma sätt. Jag längtar mest just nu efter att få sova ut, och att sen kunna ligga i soffan med fötterna på bordet en hel dag om jag så vill.

tisdag 8 augusti 2017

Vad som händer i veckan

Skulle egentligen lägga upp veckans schema igår men råkade förväxla detta inlägg med det förra. Så kan det gå. Min vecka ser iallafall ut enligt nedan.


Sista jobbveckan på sommarschemat, men helt ledig blir jag inte förrän efter nästa vecka. Roligast är att jag i helgen blir Falubo på riktigt. Vet inte om alla som flyttar hemifrån känner så här, det är både roligt samtidigt som det känns så himla konstigt att packa ihop sina saker, haha. Kommer nog ta ett tag att vänja sig men ska bli så skönt att ha nära till i princip allt. Och att kunna vara mer spontan! 

måndag 7 augusti 2017

De överblivna bilderna som aldrig las upp

Jag är nog inte ensam om att ha en proppad kamerarulle i telefonen med bilder som man av nån anledning inte lägger upp nånstans men inte heller raderar. Let's take a djupdyk ner i min telefon och gräva upp några av de bilder som av olika anledningar aldrig publicerades eller helt enkelt bara glömdes bort.


Så här såg det ut utomhus den elfte december. Fint tycker jag nu, men det får man förstås inte säga för det kommer man ångra när sommaren är över (och nu gjorde jag det ändå).


Fick en idé en gång om att visa upp min samling av ugglor här på bloggen. Har både mjukisdjur, smycken och inredning som alla föreställer ugglor. Det blev aldrig nåt sånt inlägg. Men nu har jag introducerat Bullen för er iallafall - alltid något.


En selfie av hundra som aldrig lagts upp. Ni som är uppmärksamma ser säkert min skönhetsfläck under ögat. Vanligtvis redigerar jag alltid bort den. Har aldrig gillat den.


En spegelselfie i det sämsta tänkbara ljus.


En klasskompis fascinerade både mig och andra när hon berättade om sitt indiska ursprung och modersmål. Vi skulle egentligen lägga tid på "viktigare" saker (såsom plugg) men det här var mycket roligare. Man måste ju se hur man stavar till sitt namn på hindi. Jag kommer dock aldrig lära mig att skriva det själv, haha.


Jag, i egenskap som kontaktperson, var tillsammans med min brukare på bio i våras.


Ett sånt kort man måste ta för att rådfråga om man ska köpa eller inte och när man inte har några tights att prova med så man kör barbent. Jag köpte.


En morgon hemma hos min faster i Stockholm. Hälsade på när syrran var inneboende där och hade en trevlig weekend.


"Äntligen hittade jag ett par solglasögon!" Alla fattade att jag skämtade.


Daniel roade sig med att leka med mitt hår en dag och tyckte att detta såg ut som mitt bakhuvud. Han tog en bild och visade mig. Nu i efterhand vet jag inte om jag håller med.


Mamma bakade någon utsökt variant på kladdkaka tidigare nu i sommar. Jag la aldrig upp den här bilden för jag smakade aldrig.


Glitter hade rea och jag ville ha mina pojkar runt halsen. Folk kommer att tänka att jag är tre år om de någon gång frågar mig vad bokstäverna står för och jag svarar "min pojkvän och min hund". Men jag är en tönt så det är okej.


Daniels födelsedagspresenter från mig. Fick lov att fråga la familia om det dög, och det gjorde det, om ingen ljög.


Och slutligen en bild på den charmknutte som äger denna blogg. Har man dötid på jobbet så kan man alltid roa sig med att leka med alla Snapchatfilter.

lördag 5 augusti 2017

Inte helt frisk

Jag har inte varit helt ärlig. Varken mot er eller mot mig själv. Det är inte så att jag har ljugit eller nåt, jag har bara valt att inte säga något, bara valt att låta sanningen ligga i bakhuvudet utan att plocka fram den. Jag gillar inte att plocka fram den nu heller men jag gör det iallafall. För den börjar tynga och jag vill inte bära för tungt för lång tid. Det har jag gjort så många gånger.

Jag är inte helt frisk. Inte helt sjuk heller. Jag skulle nog säga att jag har någon lightversion av en ätstörning. Det började så oskyldigt, som det alltid gör. Med att jag skulle äta mat på vardagar och spara godis och sötsaker till helgerna. Låter bra än så länge va? Problemet är att i princip allt jag gör nu för tiden förvandlas till ett tvång. Ibland utan att jag märker det själv.
Med tiden har maten minskat och tiden mellan måltiderna ökat. Jag har bortförklarat det ganska länge nu fast jag innerst inne egentligen vetat. "Ätstörningen" har återtagit en liten plats i mig igen fast i form av en annan skepnad. Jag har en helt annan medvetenhet än sist. Jag har också ett annat slags tvång än sist. Mina rutiner har nästan blivit lag. Jag äter mitt onyttiga älskade godis på helgerna i princip helt utan ångest, för det är så jag har bestämt. Jag äter mina måltider på vardagarna, inget godis eller bakverk så vitt ingen fyller år, precis som jag har bestämt. Så länge jag följer det går det i mitt huvud bra, ångest får jag om jag frångår de här rutinerna, så därför gör jag det inte.

Det är mer harmlöst än sist. Men jag märker ju själv att matmängden sakta minskat. Att jag följer klockan till punkt och pricka, att det inte får gå mindre än ett visst antal timmar tills jag äter igen. Och att jag ibland går och lägger mig tidigt för att hinna somna innan jag blir hungrig, för då har jag en måltid sparad som jag har "tillgodo". Men de där tillgodokvittona använder jag nästan aldrig.

Det började i januari och var på ett hälsosamt plan under en lång tid, men längs vägen smög sig tvånget in. Jag har gått ner åtta, nästan nio, kilo sen dess. Jag är normalviktig än idag, enligt BMI, men min omgivning har märkt att allt inte står rätt till. Jag inbillar mig just nu att jag är nöjd och inte ska gå ner mer i vikt. Ändå fortsätter spiralen. Och jag vet att jag skulle bli glad om vågen visade ett kilo mindre nästa vecka. Mitt förnuft har jag kvar och det är väldigt förnuftigt måste jag säga. Men sen har vi den motsatta delen i mig som alltid säger något annat. När man har en person i huvudet som säger ja och en som säger nej i varje fråga så blir det svårt att veta vem man ska lyssna på. Lyssnar jag enbart på en så är iallafall en nöjd. Lyssnar jag halvt på båda så blir båda missnöjda så det alternativet har fallit bort.

En massa svammel blev det här men nu är det ute. Svart på vitt. Ärligt och rått. Jag är inte helt frisk. Men inte helt sjuk heller. Bloggen är min terapi och min självinsikt på många sätt. Jag mår bra av att blotta mig på dessa sätt ibland. För det tvingar mig att inse saker jag kanske inte velat inse.

Onödigt vetande #10



... på Nya Zeeland finns det elva får per invånare.
... ordet kuk betyder "liten utväxt".
... en genomsnittlig persons vänsterhand gör 56% av jobbet då du skriver på ett tangentbord.
... före Nokia började med mobiltelefoner så gjorde de gummistövlar.
... Danmark har världens äldsta flagga.
... månen förflyttar sig cirka två meter från Jorden varje år.
... ställer man en peperonipizza på Venus är den klar efter cirka 9 sekunder.
... den genomsnittliga pennan kan skriva ca 50 000 ord.

fredag 4 augusti 2017

Alva

Åh, vad skönt att ta helg. Kraschade ju lite halvt i onsdags och behöver den här helgen mer än någonsin. Hade egentligen tänkt åka till Falun och umgås med Daniel direkt efter jobbet men inser att ju mindre fläng desto bättre just nu. Han kommer iallafall hem till mig på söndag istället så vi får umgås då.

Igår kväll fick jag möjligheten att föreviga Jonna och Daniels lilla Alva på bild och måste få dela med mig av några till er. Jag föredrar i 98% av fallen att ha bilderna i färg men dessa var väldigt fina i svartvitt också. Tänkte först lägga upp dubbletter men blir kanske tråkigt att se samma bilder flera gånger? Får sitta och leka med redigering på resterande bilder så får vi se om jag kan bli tillräckligt nöjd för att lägga ut lite svartvitt också.

torsdag 3 augusti 2017

Dagens status och rosettskor

Har precis landat på hemmaplan efter jobbet. Jag är fortfarande mentalt slut, alla krafter jag har just nu går åt till jobbet, men har klarat av dagen rätt bra ändå. Jag hoppas att den här dippen är tillfällig och att den går över så fort jag får vila i några dagar. Helgen kommer jag ägna åt att bara vila, vila, vila och inte dra på mig några måsten. Förmodligen behöver jag mer vila än så men jag hoppas att helgen kan ge energi åt sista veckan på sommarschemat iallafall. Veckan därefter har jag två körlektioner och två jobbdagar inbokade. Ska känna efter i helgen om jag kan tänkas klara det eller om det är mer förnuftigt att boka av allting och vila upp mig innan skola och annat drar igång. Jag känner mig så lätt misslyckad när jag bokar av saker. Särskilt körlektioner då jag fått lov att skjuta upp det cirka en miljon gånger på grund av sjukdom. Men hälsan går ju före och jag får kanske försöka svälja min stolthet och inse att jag inte kan pusha mig själv hur långt som helst.

För att byta ämne till något roligare så har jag beställt hem ett par skor iallafall. Har suktat efter JFR:s rosettskor länge nu och fick då lov att passa på igår när de hade nedsatt pris. Hade beslutsångest över vilken färg jag skulle ta men det landade till slut på de rosa. Hoppas de blir lika fina på som jag förväntat mig!

onsdag 2 augusti 2017

Jag behöver vila

Jag känner mig utmattad. Jag har haft inslag av små dippar i vardagen ett tag nu men som jag inte lagt någon större vikt vid. Nu har jag kommit till det stadiet där jag börjar bli rädd och orolig. Både inatt och igår natt har jag vaknat av att jag är så rädd att sätter mig upp inom loppet av en halv sekund och drar efter andan, precis som i scener i vissa skräckfilmer. Jag har vaknat dyblöt av svett och förutom det så har jag sedan en eller två veckor tillbaka vaknat upprepade gånger under nätterna. Vanligtvis sover jag hela nätter utan problem men har svårt att somna. Nu har jag nästan lika svårt att somna som vanligt men vaknar så många gånger på nätterna att jag tappar räkningen.

Att sömnen förändras så drastiskt är givetvis nåt att vara uppmärksam på men det hade inte varit lika "farligt" om det inte vore att jag haft panikångestkänningar på morgonen tre till fyra gånger den senaste veckan också. Morgnarna är lugna och bra men så fort jag ställt mig vid busshållsplatsen bland alla människor så får jag svimnings- och illamåendekänslor. Paniken stegras när jag ser att bänkarna i busskurerna är upptagna så jag har helt enkelt fått sätta mig på huk rakt på backen för att det inte ska bli svart och jag ska tuppa av.

Jag vet inte varför det blivit så här eller varifrån det kommit. Om det har att göra med att jag inte äter så bra eller något annat. Jag vet bara att jag behöver vila. Jag har, som jag sagt tidigare, bara haft semester i en och en halv vecka sammanhängande sen jag fick sommarlov från skolan. Jag kanske helt enkelt är slutkörd och att kroppen och psyket därför säger ifrån? Jag kanske mest av allt skulle behöva en lång tid av vila, tid att göra ingenting. Samtidigt har jag som mål att fixa körkortet i år, det hänger över mig och jag vet inte om jag skulle lyckas skjuta undan det även om jag ville. Men kanske måste jag skjuta på det, iallafall någon vecka eller två? Tvinga mig till det? Jag vet inte. Jag vill bara inte bli sjuk och bland det värsta med bipolariteten är att man aldrig vet när det är dags för ett nytt skov. En annan orsak kan vara övergreppen. Att det av någon anledning kommer och hemsöker mig igen, att det kanske inte är bearbetat till hundra procent. Det finns ju något som heter kronisk PTSD och jag är inte sugen på att lägga till den i min lista över psykiska sjukdomar.

Svar på tal - sekretess

Fick denna kommentar inatt (av "Anonym" förstås) angående mitt senaste inlägg:
Svar:
Jag har självklart fått ett godkännande av båda killarna på bilderna innan jag publicerat dom här. Har även rådfrågat min chef huruvida det är okej eller inte att lägga ut dom och har fått klartecken även av henne - allt är i sin ordning alltså.

tisdag 1 augusti 2017

Love has no gender

Lång jobbdag idag då jag först hade en heldag på dagcentret och därefter träffade min kära brukare för våra kontaktpersontimmar. Hade en liten photoshoot ute vid dammen med han och hans pojkvän. Är inte överdrivet nöjd med bilderna som togs lite i all hast, men helt okej dugliga för att kunna publiceras. Motiven var det ju inget fel på iallafall, så glad att dessa två funnit varandra!

måndag 31 juli 2017

Lupiner

Helt okej trevlig dag today. Har gått på åtta till tre-veckan. Har ägnat jobbdagen till att baka lite smått och gott, handla, måla och spela spel. Lugnt och fint helt enkelt. Efter jobbet har jag fått träffa en av mina systerdöttrar som precis kommit till världen. Så himla kul! Jag har aldrig varit särskilt barnkär men blir det mer och mer ju fler barn systrarna får.

Los lupinos från arkivet.

söndag 30 juli 2017

I'm moving

Sovit ut länge idag men efter det har det varit full fart. Åkte hem till Mockfjärd, var förbi Anton och hämtade lite flyttkartonger som jag nu hållit på att fylla. Om två veckor flyttar jag till Falun! Känns jätteoverkligt men samtidigt bra. Är dags att klippa navelsträngen och bli självständig på riktigt. Är jättetaggad på det.

Ska fortsätta pula lite och sen varva ner för att tagga för en ny jobbvecka. Byter dagcenter de två sista sommarveckorna på jobbet så det blir en del bakning och annat på schemat nu när jag är i "Köket" vilket blir kul som omväxling.

Puss!

lördag 29 juli 2017

Frukost på sängen

Blev en mysfredag med Daniel igår. Käkade middag på Banken och hade filmkväll. Imorse överraskade han mig dessutom med frukost på sängen! Nomnom.

Har inga speciella planer idag så det blir nog bara att ta det lugnt. Och käka choklad. Det är obligatoriskt.


fredag 28 juli 2017

Utdrag ur journaler #30

 

--
6 februari 2012 kl 08:30 - BESÖK BUP Borlänge på AVD 60 Falun

"Sofia mår mycket bättre. Hon berättar att hon varit hemma på permission över helgen och att hon sagt till sina föräldrar vad hon behöver. Att de behöver se till att hon inte går på toaletten efter måltid och att de lägger upp portioner åt henne. Hon klarade hemmavistelsen fint. Sofia tycker att det känns konstigt att träffa mig när hon mår bra. Jag bekräftar henne i detta, att jag säkerligen är förknippad med att hon mår dåligt. Att hon träffat mig så många gånger när hon inte mått bra. Hon berättar att hon ser fram emot att imorgon åter ha bildterapi. Att hon tycker att det känns bra med ABC-kliniken och med de andra tjejerna som går där och som finns på avdelning 60. Hon tycker att DBT-behandlingen på avdelningen fungerar väl för henne. Jag frågar om det känns som att jag inte behöver komma nästa måndag vilket Sofia bekräftar. Vi överenskommer att jag återkommer till avdelning 60 om två veckor."

Riskbedömning: "Låg suicidrisk."

Bedömning: "Äntligen vänder det för Sofia. Hon knyter an till ABC-kliniken och upplever våra samtal som överflödiga. Förbereder avslut i den takt som Sofia vill."

Diagnos:
F322 Svår depressiv episod utan psykotiska symtom
F500 Anorexia nervosa
F431 Posttraumatiskt stressyndrom
Z638 Andra specificerade problem som har samband med den primära stödgruppen

torsdag 27 juli 2017

Much och lite matt

Är en trött dam idag. Blev ett långt jobbpass då jag först var på dagcentret och sen hoppade på kontaktpersonspasset direkt efteråt. Inte nog med det så har jag suttit i "debatt" på Facebook och läst forskningsstudier kring våldtäkt så min hjärna är nu lagom matt, haha. Nya infallsvinklar har jag fått och det är alltid bra, men inga nya övertygelser.

Det var det om det. Ska göra något mer lättsamt nu och sen sova för att gå upp till jobbet imorgon igen. Blir att åka till Falun direkt efter. Jag och Daniel har planerat ett restaurangbesök på Banken vilket jag ser framemot!

Good night fellas.

onsdag 26 juli 2017

Thumbs #11



1. Polly Kick
Något av det bästa jag vet i godisväg är Polly och det har säkert varit en favorit i minst ett år vid detta laget. Älskar framför allt den röda påsen med mjölkchoklad (arraken i är wonderbaaar), den med Ahlgrens Bilar och den med salta puffar. Daniels pappa introducerade mig dock för Kick-påsen tidigare i vår och jag har fastnat totalt. Bästa blandningen av lakrits, den vanliga klassiska mjölkchokladen och hallon. Jag inser att jag måste börja prova fler Polly i specialsmaker, har säkert missat hur mycket som helst!



2. Panda Da Panda
Jag har alltid älskat artister som har röster eller accenter som sticker ut ur mängden och då kan jag ju inte annat än att älska Panda Da Panda! Så himla skön och egen. Är i princip endast honom jag lyssnar på just nu och det är inte ofta alls som jag fastnar för många låtar hos en artist. Bäst.


3. Dokumentären "30 liv i veckan"
Hittade en dokumentär i tre delar på SVT i måndags som handlar om självmord, den vanligaste dödsorsaken bland unga och som det knappt yppas ett ord om. Det är helt sjukt att det är så 2017, att så viktiga ämnen fortfarande kan vara så tabubelagda. I serien möter man personer som själva varit självmordsbenägna men också personer som har närstående som försökt eller också lyckats att ta sitt liv. Har hittills bara sett första delen men känner att jag kan rekommendera den redan. "30 liv i veckan" heter den och precis som titeln säger så är det 30 (!) människor i veckan som tar livet av sig och 1600 personer på ett år. Det är skandal att det inte pratas mer om det och att man inte arbetar mer med att förebygga det. Jämför man med dödsolyckor i trafiken så är det runt 300 personer som dör varje år så det är en dramatisk skillnad.

Serien leds av Sofia Helin och Anne Lundberg.



1. Genomskinliga kläder
Jag har på senaste tiden fastnat mer för ljusare kläder. Oftast klär jag mig i svart, grått och marinblått men har varit på jakt efter ljusare kläder ett tag nu. Problemet är att i princip alla ljusa kläder är genomskinliga, i synnerhet vita. Vad är det för påhitt? Så störande. Det borde inte vara så svårt att fixa tycker man. Värst är ändå typ träningstights som är svarta men ändå är genomskinliga. Hur tänker man där?


2. Zara Larsson
Jag medger att Zara är både snygg och galet duktig i hennes artisteri men hennes feministsnack har för längesen gått över alla gränser. Det här är i mina ögon ansiktet utåt för råfeminismen, att dra alla män över en kam på ett väldigt osmakligt sätt. Ett praktexempel på en som vill sänka mäns status och höja kvinnors så de är jämlika. Jag har alltid undrat varför man inte bara börjar behandla båda könen likadant, istället för att jobba för att antingen sänka mäns status eller höja kvinnors. Ta med båda könen i karusellen som lika viktiga istället.



3. Korsetter
Det här tar mig tillbaka cirka sju-tio år när alla gick runt med midjebälten. Idag kan jag inte fatta att man tyckte det var snyggt, lika som jag inte kan fatta korsettrenden som slagit ner nu. Ser verkligen inte det snygga i det här. Antingen blir det här ännu en trend som jag hajar när den i princip är över, eller så kommer jag aldrig förstå den. Det lutar åt det sista i nuläget.