onsdag 24 februari 2016

Terapi och PTSD-reflektioner

På fredag har jag tid hos en kurator på vårdcentralen. Jag har inte gått i terapi sedan förra våren vilket jag borde. Trivdes dock inte med psykologen jag gick till då och har sedan stått i kö till KBT-terapi i ett år. Jag känner inte att jag behöver någon specifik behandlingsmetod, bara jag får lätta mitt hjärta och få hjälp att hantera övergreppen jag varit med om. Och förhoppningsvis att få hjälp med min posttraumatiska stress.

Jag har ingen PTSD-diagnos i nuläget men eftersom jag tidigare haft det så vet jag att den finns där trots att det inte står på papper. Jag har också funderat på det här med kronisk PTSD. Gillar egentligen inte att kalla sjukdomar och diagnoser för kroniska, det ger ibland en känsla av hopplöshet, men jag funderar på om den kroniska biten kanske passar in på mig. Jag har haft år som jag mått riktigt bra men när jag tänker efter så förföljer den första händelsen (våldtäkten 2011) mig fortfarande. Jag drömmer fortfarande om honom och om min dåvarande bästa vän. Jag drömmer att jag frivilligt har sex med honom, att jag umgås med min ex-vän igen och att jag plågar mig själv genom att låta dem vara kvar i mitt liv.
Andra kriterier som stämmer in på mig för en PTSD-diagnos är irritabilitet, explosiva känsloutsvängningar, undvikande av vissa platser/situationer som kan påminna om händelserna jag varit med om och att jag har sömnstörningar. Jag vaknar sällan med glädje över att en ny dag är här utan går upp med stress över allt jag ska göra, även de dagar jag är ledig. Jag känner mig ofta tung på morgnarna men skönt nog så håller det sig inte så jättelänge men det värsta är att jag har så svårt att komma till ro. Att somna.

En annan sak som också stämmer in är hur svårt jag har att koppla av och koppla på mig själv. Har jag en gång kommit upp i varv så är jag det tjugofyra timmar om dygnet i flera veckor innan jag till slut kan koppla bort det. Och när jag väl kommit in i en lugn och avslappnad lunk har jag istället svårt att slå på energiknappen och ta mig till att göra saker. Det finns så mycket i mitt huvud som jag förnuftigt vet. Jag vet att jag inte ska explodera när någon rör mig intimt när jag inte är beredd eller på humör, att jag inte ska fräsa åt någon som avbryter mig när jag koncentrerar mig på ett program, bok eller något annat. Men det går inte. Det är för mig en sak som förbryllar. Jag hinner tänka att jag ska andas, lugna ner mig, att det inte är farligt och att jag inte ska låta arg eller irriterad, men det hjälper inte. PTSD:n gör att jag ständigt är i försvarsställning. Den förstår inte vilka situationer som är farliga eller inte och det gör att jag kopplar på en försvarsmekanism som går ut på att jag måste rädda livet på mig själv trots att jag egentligen inte är i fara. Det liknar panikångest på många sätt. En felkoppling i hjärnan som säger åt en att "nu är du i fara och måste skydda dig" trots att situationen inte är farlig på något sätt alls.

Blev ett långt utlägg om mina tankar. Jag behöver såna här stunder där jag bara får ner allt i ord utan att det egentligen kanske fyller någon mening. På fredag ska jag till kuratorn iallafall och jag hoppas så mycket på att det kommer att hjälpa mig. Ge mig fler verktyg att använda mig av för att må bättre och för att koppla tillbaka hjärnan till vad som på riktigt är farligt och inte.


En till bild på tatueringen jag gjorde i måndags och parveln som betyder så mycket för mig. 

4 kommentarer:

  1. Vilka jobbiga drömmar :( Hoppas besöket hos kuratorn kan hjälpa dig hitta verktyg. stor kram till dig

    snygg tatuering

    SvaraRadera
  2. Vilken fin tatuering och vilken sötnos!

    SvaraRadera
  3. Hej!
    Jag har inte kommenterat din blogg förut och klickade mig nyss in på den, men har läst lite nu. Jag har också PTSD efter flera trauman, bl.a. sexuella övergrepp som barn och annat senare, och jag känner igen mig mycket i det du skriver - och vill bara säga att det blir bättre. Hoppas kuratorn kan hjälpa dig hitta verktyg, och att du får hjälp att bearbeta det du varit med om. Stor kram om du vill!

    SvaraRadera

PS. Fråga för Bloglovin-byten :)