torsdag 19 november 2015

Rättegångsdagen

Idag har varit en av de tyngsta dagarna i hela mitt liv. Att i timmar sitta i en rättssal och berätta, gråta, få misstänksamma och tvivelaktiga frågor, höra hur andra ger en version av berättelsen som inte är sann och se den del av min familj och min bästa vän som var där beröras av vad jag varit med om. Framför en kamera som hela tiden filmade alltihop. Och även faktiskt över att hennes (den åtalades) mamma blev att må illa av situationen, som är helt oskyldig. 
Ja, det är första gången jag säger det, det var en tjej som utsatte mig för det här. Det borde inte göra det men det gör faktiskt ont på fler sätt än om det hade varit en kille, som det var första gången våren 2011. Alla vet att killar är en stor majoritet av de som förgriper sig, trakasserar, våldtar och ofredar andra sexuellt och att jag blir utsatt av en tjej blir då på något sätt dubbelt så pinsamt, skamligt och otrovärdigt. Tjejer anses ju vara så svaga och oskyldiga och hur ser en sån som jag ut som inte kan beskydda mig själv mot en sådan person? Hur svag måste inte jag vara? Man kan i samhället idag alltid tänka sig att killar kan göra såna här saker men det är ingen som går runt och är rädd över att ett umgänge tjej och tjej kan gå överstyr på det här sättet. Det gjorde att när det här hände så tappade jag tillit till allt och alla. Det var inte längre bara män som man mötte ensam när det var mörkt ute som gjorde mig skraj, eller de fylleskallar man hamnat ensam med på en fest för en stund. Alla blev från en dag till en annan möjliga förgripare. Mina kvinnliga vänner och bekanta som jag känt i nästan hela mitt liv blev plötsligt ett hot för mig. Bara tanken på att få den där kramen från en kvinnlig vän som kramat mig på samma sätt i flera års tid fick mig att känna äckel och avsky. Bara så där ändrade hon min värld till en annan.

Mitt huvud väger sjuttio ton just nu och jag kommer inte orka göra någonting mer idag än att bara ligga i sängen och soffan och vila. Knapra alvedon tills huvudvärken släpper och försöka tänka så lite som möjligt då min hjärna är helt mos och inte orkar sortera intryck något mera.

På fredag nästa vecka kommer domen. Jag hoppas att jag är på benen då och att rättvisan för en gångs skull kan vinna. Det ska bli så obeskrivligt skönt när allt detta är över och jag äntligen kan fortsätta att leva mitt liv. Det är och har varit på paus ända sedan den dagen i april.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

PS. Fråga för Bloglovin-byten :)