söndag 25 oktober 2015

En mördare ser ut som jag

Som ni säkert vet så har jag ett stort intresse av det mänskliga psyket. Det började med att jag själv märkte hur mitt psyke kunde förändras så drastisk, från euforisk och ständigt positiv till kall, överdrivet känslomässig, till gravt deprimerad att jag velat ta livet av mig. Men intresset har utvecklats så mycket mer än bara mina egna upplevelser. Jag känner mig omättad på studier, diagnostik och forskning inom just det mänskliga psyket.

De senaste månaderna har jag grottat ner mig i morddokumentärer. Frenetiskt försökt förstå hur en mördare tänker, vilken bakgrund de har och hur man kan bygga upp ett psyke som klarar av att mörda, våldta och grovt misshandla. Jag kan inte påstå att jag förstår fullt ut, det gör man nog inte om man själv inte varit inne på samma spår, men jag har ändå fått någon slags bekräftelse på vad som kan spela in.

Det sjukaste jag märkt är att dessa personer som mördar, våldtar, kidnappar och misshandlar egentligen är vanliga människor. Det är lika fascinerande som skrämmande.
Jag kan säga med nästan hundra procents säkerhet att du som läser detta och är runt 20 år eller äldre någon gång mött en person av de jag precis skrivit upp. En människa som mördar, våldtar, förgriper sig på folk, kidnappar eller misshandlar. Men dessa personers yttre och deras sociala förmåga skulle förmodligen få dig att misstro vad personen än misstänks för, och kanske till och med när han eller hon blivit dömd för sitt brott.

Jag vet att personen som våldtog mig är en vanlig människa i många av era ögon. Kanske mest hos er som inte känt eller känner mig, för ni har bara hans historia att gå på och han är trovärdig. Ni känner ju honom, ni vet vad han är kapabel till och inte! Det är just den föreställningen som gör mig så ledsen många gånger. Att jag aldrig kan få bevisat att det jag säger är sanning och för er som enbart känner honom är det jag som är boven i dramat. Det är jag som är kriminell, som psykiskt vill slå honom blå med mina lögner.

Jag vill på något sätt få er att se allt jag har sett. Se hur världens charmigaste och trevligaste människa, en vän sedan barnsben, en kusin, förälder, fyrmänning, syskon, far- eller morförälder, klasskamrat, kan vara den jag just beskrivit. En mördare, misshandlare, våldtäktsman, pedofil. Allt finns nära dig men vem du väljer att tro på beror på vem som når dig först och hur lång tid denne har att påverka dig. Gärningsmannen eller offret.

Jag vill att ni på något sätt öppnar upp era ögon lite mer. Se er själva i spegeln och förstå att en mördare och våldtäktsman lika gärna kan se ut som den du möter i glaset. Psyket göms, har inget utseende, inget ansikte, ålder, längd eller kroppsform. Det är något det inte går att ta i, men som är desto viktigare att försöka förstå.

En mördare hade kunnat vara jag. En våldtäktsman hade kunnat vara du. Vi lärde oss en gång i tiden att inte döma boken efter omslaget men det är en sak vi glömt bort, eller rentav aldrig lärt oss, i dessa sammanhang. Att ta sig igenom bokpärmen kan bara det vara en lång process men oavsett längden på den processen är det viktigt att ta sig förbi den.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

PS. Fråga för Bloglovin-byten :)