torsdag 15 oktober 2015

Dagens psykvård är en mördare

Har precis kollat klart på senaste avsnittet av Uppdrag Granskning som granskar ett av många självmordsfall inom psykiatrin och som också går igenom vad det innebär att leva med bipolär sjukdom. Jag är överlag en väldigt känslosam människa men det här tog riktigt hårt då jag kände igen mig så mycket efter min egen resa. Hur självmordstankarna dyker upp när man naivt i höga perioder slutar med sin medicinering och hur vården kan våga vara så slapphänt.
Jag minns mycket väl när jag en vecka efter övergreppet i våras tog en överdos. På akuten skötte de sig exemplariskt, de tog EKG och en himla massa prover för att se att hjärtat och annat fungerade som det skulle och skickade mig direkt vidare till psykakuten.
Väl där träffade jag samma människa som den gången för fyra år sedan, som skällde ut mig för att jag i min anorexi inte åt. 

Personen som utsatte mig för övergreppet hade jag träffat på avdelningen i Säter några månader tidigare, när jag blev inlagd för att jag hade dagliga självmordstankar. Tanten, som vi trodde skulle placera mig där igen, var mer intresserad av att veta vem den här personen var än att lägga in mig för att bli psykiskt stabil igen och att bli av med min medicinförgiftning. Den här människan la mer tid till hennes egen nyfikenhet och skickade sen hem mig med en uppmaning om att anmäla till polisen.

Jag klarade mig bra men det som gör mig så ledsen och förbannad är att hon förmodligen gjort samma sak mot andra. Andra som kanske inte ser någon utväg alls än att dö. Vem skickar hem en person som precis tagit en överdos?

Något som också är viktigt att veta när det gäller just bipolär sjukdom, är hur hög andel det är som inte dör en naturlig död. Var sjätte (!) person med bipolär sjukdom tar livet av sig.

Oavsett om ni själva eller någon i er omgivning har bipolär sjukdom så tycker jag att ni ska se avsnittet. Jag är helt säker på att alla som levt eller lever med psykisk ohälsa i någon form känner igen sig på ett eller annat sätt. Och det är dags att man på riktigt får upp ögonen för hur brutalt kass dagens psykvård är och gör något åt det.

Mina tankar går till Filip och hans anhöriga som programmet handlar om. Hade saker funkat som det skulle hade han varit vid liv idag.

6 kommentarer:

  1. usch mår altid så dåligt och blir tyvärr triggad av såna program och inslag :/ men tycker det är så viktigt att det belys! jag har blivit bra bemött av somatiken rätt ofta men psykiatrin brister ju tyvärr oftare :/

    sv: ja visst är det :D Så coolt med allt man kan göra!

    SvaraRadera
  2. Jätteviktigt att detta lyfts och att personer orkar berätta om det bemötande de får. Och sorgligt och skrämmande att det fortfarande går till så här

    SvaraRadera
  3. SÅ hemskt!

    sv: Ja verkligen :)

    SvaraRadera
  4. Bra att de tog upp detta i Uppdrag Granskning!

    SvaraRadera
  5. sv: oja väldigt tunga ämnen och när det är/har varit en del av ens liv så orkar man inte riktigt med det på TV också.

    sen får man ju inte glömma bort de guldkorn som finns inom psykiatrin också. Men jag tycker öppenvården är bättre än slutenvården

    SvaraRadera
  6. Fy, måste kolla på det där... Det är så viktigt.

    SvaraRadera

PS. Fråga för Bloglovin-byten :)