söndag 19 juli 2015

Derma- och trichotillomani

Antar att de flesta av er är helt ovetandes om vad denna konstiga rubrik kan betyda. Det var jag också för bara ett par månader sedan. Det sjuka är att jag via nätet, och även via några i verkliga livet, har stött på många med den här problematiken. Inklusive mig själv, även om det har varit lite pinsamt att erkänna det av någon anledning, kanske för att det känns lite äckligt. Söker man på dermatillomani och trichotillomani på Google så får man fram en del fakta men det är inte ens i närheten så känt inom psykiatrin som det borde vara med tanke på hur många som har det och den fakta som finns är väldigt tunn. De flesta har aldrig hört talas om det, och då pratar jag även läkare, överläkare och psykiater.

Dermatillomani kallas även för "skin picking" och som man kan höra på namnet så betyder det att man ägnar sig åt överdrivet plockande eller rivande av hud. Trichotillomani står för samma princip fast istället med hår. Det här överdrivna plockandet kan vara ett självskadebeteende eller en tvångshandling, men gemensamt har de att de är oroslindrande och att man finner en sorts tillfredsställelse i att dra bort eller pilla i hår och/eller hud.

Dermatillomani kan vara att klämma finnar och pormaskar, bita eller riva bort hud runt naglar eller andra delar av kroppen. De flesta kan sitta i timmar framför spegeln och klämma. En person jag träffat grävde i huden i ansiktet med pincett och det resulterade i att hon har fått ärr i ansiktet som troligtvis aldrig kommer att försvinna helt. Den tillfredställelse hennes pillande ger resulterar i att porerna ser ännu värre ut efteråt än vad det gjorde innan. Vi pratar om pillande på en förstorningsglasnivå.

Trichotillomani innebär att plocka och rycka bort hårstrån. Det kan vara ens vanliga hår på huvudet som till slut resulterar i kala fläckar vid hårbotten, ögonbryn och ögonfransar, eller hår på de intima delarna.

Jag blev chockad när jag såg att det finns ett namn på detta. Jag har mest tänkt att jag är lite sjuk i huvudet, och det är jag väl kanske, men det hjälpte mig att förstå varför jag inte kan/vill sluta. Det är helt enkelt ett sätt att på något konstigt vis kontrollera min ångest och oro samtidigt som jag tänker att jag kan göra mig lite finare ytligt. Finare blir det inte, det blir bara värre.

Första gången jag märkte av det här var när jag var runt fjorton, femton år och ryckte av ögonfransar. Jag insåg ganska fort att det inte såg särskilt snyggt ut med kala partier på ögonlocken så jag slutade.  Sedan något år tillbaka har jag fixerat mig vid mina tår och hälar. Hård och gammal hud ska bort och tånaglarna får inte vara för långa. Det senaste året har jag flera gånger dragit bort så mycket "död" hud på mina hälar att det vissa gånger gör ont att gå. Mina lilltånagar existerar inte utan jag drar bort dom helt och hållet, oavsett att det börjar blöda och gör ont. Det ska bara bort.

Jag inser att många kommer tycka att jag är störd och äcklig när jag berättar det här, men samtidigt så är det viktigt att folk blir medvetna om att det här finns, och det är tio gånger mer värt än att någon tänker konstiga och negativa tankar om mig. Vissa personer i din omgivning har säkerligen en släng av det här och ser man att det börjar gå alldeles överstyr så är det jätteviktigt att man får hjälp för det.

Vill ni se hur dessa sjukdomar kan yttra sig är det bara att googla fram bilder. Finns en hel del skräckexempel.

5 kommentarer:

  1. Oj, aldrig hört talas om detta förut!

    SvaraRadera
  2. sv: Tack så mycket!!
    Hoppas du haft en bra dag!

    SvaraRadera
  3. Hade aldrig hört de namnet förut :P

    SvaraRadera
  4. Dum som jag var googlade jag..

    SvaraRadera
  5. Tror jag mycket väl kan ha en släng av detta, men det kanske snarare har med någon tics med att göra?
    Jag är sådan som utför olika sorters "ticser", beroende på situation. Är man bland folk t.ex. så blir man "mildare"

    Har fått mycket klagomål annars från omgivningen att jag ska hålla på att dra ur en massa hår från min hårbotten osv. Det är inget jag tycker om, eller jo... på sätt och vis, men går inte att förklara VARFÖR som det är "skönt". Men antagligen så får det en att koppla av också. Dock blir man inte så avkopplad efteråt, när man ser sisådär 100hårstrån bredvid sig, som inte beror på att man dragit hårt med hårborsten...

    Vet inte om du känner till någon bloggerska som heter Joanna? Hon har bla haft anorexia. Och hon brukade även dra av sig en massa ögonfransar.
    Så ätstörningar, ångest och detta (trichotillomani) kan säkert gå hand i hand så att säga...

    SvaraRadera

PS. Fråga för Bloglovin-byten :)