onsdag 27 maj 2015

PTSD back on track

Jobbigaste dagen på länge idag. Felix är i Mora och jag har haft mitt första psykologsamtal på flera veckor vilket rörde upp en hel del. Saker har blivit bättre på flera sätt men den där avstängdheten i min PTSD släppte idag och alla känslor efter övergreppet är på autopilot igen. La mig i sängen och förmådde mig inte att gå upp. Orkade inte röra mig, inte att hålla ögonen öppna, bara drunkna ner i den extrema ångest som vill kväva mig.

Jag har tidigare sagt att mitt mående styrs väldigt mycket av årstider och väder. Nu är det strålande sol ute men jag är ändå inte glad. Jag känner mig så missanpassad på något vis för inuti är det svart. Åska och storm.

Jag vill så gärna må bra, känna mig lika mycket människa som alla andra, men det gör jag inte. Och jag är livrädd över hur mitt liv kommer att sluta, helt ärligt. Livrädd att depression efter depression kommer att bygga vidare på mina självmordstankar och att jag till slut kommer att dö på det sättet. Att jag inte kommer bli gammal, knappast hundra år som jag var bombsäker på att jag skulle bli när jag var yngre. Det är skrämmande att tänka så men inte ovanligt med den sjukdom jag har. Och jag tänker på alla svängningar. Ska jag alltid få lov att må så här dåligt? Kommer jag kunna ha ett jobb? Få barn och bilda familj? Kommer jag stjäla dyrbara år av någon som förtjänar något bättre än mig?

Jag har fått tre fina år sedan jag var fjorton år. Fyra har gått åt till just det här, det här som trappats upp i styrka ju äldre jag blivit. BUP, psykologsamtal, medicin, inläggning, anorexi, PTSD, panikångest, agorafobi, sexuella övergrepp, överdos, självskadebeteende, bipolär sjukdom. Det är en lång rad med grejer och jag inser hur mentalt sjuk jag låter när jag skriver ner det så här. När ska det ta slut? Kommer det någonsin ta slut?

1 kommentar:

  1. jag blir alltid gladare av sol, det gör sån himla stor skillnad! men jobbigt att det inte var så för dig just nu!

    SvaraRadera

PS. Fråga för Bloglovin-byten :)