söndag 8 mars 2015

Jag är en Tiger och en Ior

Det finns ett känt citat inom bipolärvärlden som säger att "varje dag man vaknar upp vet man inte om det är Tiger eller Ior som kommer göra beslut åt dig" och det stämmer så väl. Tiger står för hypomanin, sprallighet, eufori, spontanitet, hyperaktivitet och en grandiositet som får dig att känna dig som superwoman. Att du kan och kommer att klara vad du än tar dig för.
När Ior däremot knackar dig på axeln dras all energi ur dig, du känner dig som ett urladdat batteri. Tillvaron blir svart, ibland funderar du på vilket sätt som är bäst att dö på, du kanske tar en hel karta av vad du hittar i medicinskåpet, kanske slår eller skär du i dig själv i ett desperat försök att känna något annat än ångest.

Jag har räknat att denna depression har tagit ett halvår av mitt liv. Ett halvår av isolering från omvärlden och allt vad som kan kallas för ett socialt liv. Jag har kippat efter andan efter att ha gått tvåhundra meter, tagit omvägar så fort jag sett att jag riskerar att möta någon efter vägen. Jag har desperat försökt hitta lyckan i det som jag annars älskat men har mötts av samma tomhet och meningslöshet om och om igen. I desperation.

Bipolaritet är inget skämt och jag blir rädd när jag hör att det är en av världens tio mest handikappande sjukdomar. Jag avundas de människor som slipper ha detta mörker som drar in över en i livet. De som klarar av att leva ett normalt liv. De som jobbar, som har bildat familj, som sökt sig utanför sin trygghetszon och vågat satsa på sina drömmar. De som har ett socialt liv, som umgås förjämnan och är lyckliga.

Mitt liv har bestått av ett socialt liv som raserats när Ior tagit över. När Tiger hoppar in lyckas jag bygga upp det på nytt, för att det senare ska raseras igen. Det går runt i cirklar, om och om igen. Snart börjar påbyggandet igen men denna gången vill jag att ni ska veta att jag bryr mig! När jag inte svarar, skjuter upp, tappar kontakt, struntar eller bortförklarar så har sjukdomen ett övertag över mig. Ofta uppfattas jag nog som ointresserad, obrydd. Det är jag inte, jag vill bara skydda omvärlden från det mörker sjukdomen drar in mig i. Jag vill skydda er men istället förlorar jag.

Den här sjukdomen är en himmel och ett helvete. Jag älskar den och hatar den. Jag är en Ior och en Tiger. Jag bryts ner och klamrar mig upp. Nu är det dags igen. Vinna tillbaka det liv jag redan förlorat så många gånger.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

PS. Fråga för Bloglovin-byten :)