onsdag 4 februari 2015

Jag har överlevt!

Har vaknat upp på rätt bra humör idag! Läxan vi fick igår är gjord och morgonen har varit lugn och tyst precis som jag vill ha det.

Kom att tänka på en sak, en positiv sak, som bryter av all negativ energi jag haft i och med depressionen. Nämligen hur mycket jag faktiskt klarat av. Det är så lätt att hamna i den negativa spiralen och gräma sig över allt man inte kan jämfört med de som är friska. Bli frustrerad och självdestruktiv när man ser jämnåriga leva loppan och man själv kämpar på för att ens orka ta sig till skolan en dag i veckan.

Ibland tror jag det är riktigt nyttigt att se tillbaka. Jag känner mig stolt över hur mycket psykiska motgångar jag faktiskt klarat av.

• Jag har blivit frisk från anorexin. Helvetet som tog över mig i ett års tid, då allt livet handlade om var att bli smal. Efter våldtäkten trodde jag att smalhet kunde rädda mig från att någon skulle göra så mot mig igen. Aldrig skulle jag känna mig så smutsig och ful igen och smalheten blev viktigare än livet självt. Idag är ätstörningarna borta, även om spökena fortfarande vill åt mig ibland så lyssnar jag inte. Det är en enorm vinst.

• Jag har tagit mig ur den posttraumatiska stress jag hamnade i efter övergreppet. Jag är inte längre rädd för närhet på samma sätt och jag känner mig som mig själv igen. Visst drömmer jag fortfarande mardrömmar och får flashbacks men det går hela tiden längre och längre tid mellan gångerna och ju längre tiden går så påverkar det mig mindre.

• Jag har gjort mig av med de "vänner" som bara sugit energi av mig och som behandlat mig dåligt.

• Jag använder inte alkohol och annat på destruktiva sätt. Haschet har jag lämnat helt och hållet för längesen, för det är inte värt det. Jag klarar av att gå ut och festa när jag känner för det och låter bli alkoholen när jag mår dåligt. Jag har helt enkelt blivit snäll mot mig själv, behandlar mig själv mer som en kompis än en fiende.

• Självskadandet är ingen nödvändighet utan något jag använt mig av när livet känts helt förjävligt. Mitt mål är självklart att aldrig hamna där igen och jag tror att jag är på god väg. Dämpar jag depressionerna i tid och aldrig slutar med min medicin på egen hand så vet jag att det här kommer försvinna direkt. Den depressionen jag är på väg upp ur nu har resulterat i endast två "återfall" och det är en bra siffra om man jämför med hur det såg ut för några år sedan.

Idag är det tungt att se tillbaka och jag förstår inte själv ibland att jag faktiskt överlevt allt det där. Jag har ställt mig på benen, motgång efter motgång och jag känner bara WOW. Att jag lever? Att jag orkar? Nu är det dags att ställa sig upp ännu en gång och göra allt för att inte hamna där igen. Jag vill ut i livet, njuta av resor, skratta ihjäl mig på jobbet och bli färdigutbildad undersköterska genom den kunskapstörst som bor i mig. Jag älskar skolan, jag älskar mitt jobb och snart ska jag också älska att leva.


Jag och Felix leker i poolen i Turkiet. Här hade jag ännu inte slutat med min medicin och livet lekte!

4 kommentarer:

  1. DU ÄR SÅ JÄVLA GRYM! :D
    Fattar du vad du har åstakommit? Hur stark du faktiskt är?
    Heja dig!! <3

    SvaraRadera
  2. Skönt att du överlevde haha!

    SvaraRadera
  3. 💜 Beundrar din styrka att dela med dig av din väg tillbaka. Jag är övertygad om att du kommer att leva livet med massor med resor och skratta 😂ihjäl dig på jobbet som undersköterska. Styrkekramar till dig 💜 Eva

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Eva! Det peppar mig jättemycket, kram!

      Radera

PS. Fråga för Bloglovin-byten :)