tisdag 2 december 2014

Ångestbubbla

Tisdag idag och just nu ska jag egentligen befinna mig i skolan och ha lektion. Min lärare är väldigt förstående i att jag kanske är borta nån dag då och då eftersom jag mår som jag gör men jag får ändå extremt dåligt samvete. Jag får dåligt samvete om jag är i skolan och mår dåligt, och jag får dåligt samvete om jag är hemma. Är så less på att känna att jag aldrig duger, att jag aldrig gör rätt. Jag antar att andra inte tänker så men för mig tar det upp en så stor del av livet att vardagen inte funkar som den ska. Jag har inget liv kvar.

Hemma håller mamma på att kolla utlandsresor för fulla muggar. Jag tror det skulle vara bra för mig att komma iväg lite, trots att det också ger ångest för att jag inte vill visa mitt "återfall" i ett självskadebeteende jag varit utan i flera år - och för att jag kommer att vistas mycket bland främmande människor och samtidigt antagligen ha påbörjat en ny medicinering. Det är så stört att det ska vara så förbannat ångestladdat hur jag än gör. Jag vill, men vill inte. Jag kan, men kan inte. Oavsett hur det blir så kommer jag att göra som mamma och pappa gör. Jag litar inte på mig själv så pass mycket att jag vågar vara ensam så länge. Och det får jag dåligt samvete över också - att jag är som ett litet barn som behöver passas, att folk ska behöva dras med mig som sänker stämningen eller bara är stel och tyst emellanåt.


Och för att göra det lite värre så får jag dåligt samvete för att jag skriver det här. För jag vill inte att folk ska börja tycka synd om mig, inte att folk ska tro att jag är nån obotligt psyksjuk parasit. Men är jag det så får jag vara det. Jag orkar bara inte mer.

2 kommentarer:

PS. Fråga för Bloglovin-byten :)