Sofia Vähäjylkkä

måndag 17 juni 2019

Fina helgen

Jag har haft en riktigt bra långhelg. Jag och Daniel var hem till Mockfjärd sent fredag kväll och stannade till igår. Daniel har fiskat en hel del, jag och mamma har gått och badat med Bus, vi har varit till Djurås för att hälsa på min goa farbror och hans fru och Daniel har varit så himla söt och bjudit mig på Blackstone.


Den här bilden beskriver Bosses personlighet så himla bra! Självsäker, kaxig och lite självgod men det är också det som gör han så himla söt, haha. Konstigt det där att egenskaper man inte uppskattar hos människor blir så roliga hos djur. Bosse har exempelvis tagit över grannens gräsmatta och betraktar den som sin egen egendom.


Min favoritdrink på Blackstone heter Passion For Sour.


Det absolut godaste jag vet - carpaccion!


Oxfilé till varmrätt. Namnam.

torsdag 13 juni 2019

Psykiska och fysiska jobbsymtom

Jobb, jobb, jobb. Tre av fyra pass för veckan är gjorda, imorgon återstår ett kvällspass innan jag tar helg.

Jag är faktiskt betydligt piggare när jag väl är på jobbet än vad jag varit tidigare - men också betydligt tröttare när jag väl kommer hem.
Min chef påpekade igår att jag såg piggare ut än någonsin och det fick mig att reflektera och inse att det faktiskt stämmer. Jag gick på Seroquel nästan hela förra året och när jag slutade med den i november var det verkligen som att vakna ur en flera år lång dimma. Jag har känt mig handikappande trött så himla länge och idag fick jag ytterligare ett kvitto på att den medicinen inte var rätt för mig. Helt fantastisk mot mitt psyke var den men man kan inte heller leva hela sitt liv med en trötthet som känns som att bestiga berg varje dag.

Något som varit sämre är i slutet av passen och när jag kommer hem. Ryggvärk, huvudvärk och en "slå mig i huvudet med en stekpanna"-trötthet har jag mötts av i slutet av alla pass. De två första var inte roliga alls och jag funderade på om jag var på väg att kasta mig utför ett stup men idag har varit mycket bättre trots extrem trötthet, dov huvudvärk och ont i fötterna. Den stora skillnaden idag i intensitet ger mig hopp iallafall. Jag hoppas att kroppen bara fick en tillfällig chock av att plötsligt börja jobba heltid och att den sakta börjar vänja sig nu.


Nu ska jag chilla, vara uppe hur länge jag vill då jag inte börjar förrän halv två imorgon, samt längta till lördag då jag äntligen får träffa min goseskatt ovan igen.❤️

tisdag 11 juni 2019

Att typ förstå efter att inte riktigt ha förstått

Det har varit en lite dyster dag idag. Läste precis att Terese Alvén gått bort och därmed gick jag in på hennes blogg och läste om vilken kamp hon gått igenom det senaste halvåret. Jag blev nog så tagen att min egna verklighet försvann ett tag.

Jag tror att alla människor har områden i livet som berör lite extra och andra områden som man rent förnuftigt kan förstå är hemska men som ligger så långt ifrån en själv att man har svårt att greppa dom. Fysisk ohälsa och cancer är (var?) ett sådant område för mig. Jag förstår och inser det hemska i det men har haft svårt att förstå och sätta mig in i allvarliga fysiska sjukdomar då jag själv alltid varit väldigt frisk rent fysiskt. Psyket är ju det som alltid legat mig varmt om hjärtat och som alltid varit greppbart, därför blev jag lite förvånad över min starka reaktion när jag läste om Terese.
Jag tror att den fysiska biten har blivit enormt mycket mer förståelig och greppbar för mig sedan jag själv blev väldigt sjuk i slutet av januari. Innan dess har jag aldrig varit i närheten av var jag är nu i att förstå hur hemskt det kan vara med fysiska sjukdomar. Jag har förstått att det är fruktansvärt men jag har aldrig riktigt kunna sätta mig in på samma sätt. Och ja, det är kanske lite hemskt i sig att inte riktigt kunna förstå/närma sig förståelse förrän man varit och tassat lite med tårna inom samma område.
Jag menar självklart inte att jag förstår cancer eller att jag någonsin kommer att kunna sätta mig in fullt ut, men jag ser verkligen ett värde i att iallafall ha kommit några steg närmre.

Jag svävar iväg lite grann känner jag och jag vet egentligen inte vad jag vill med det här inlägget. Bara skriva och få ut lite av virrvarret i huvudet antar jag.
Jag ska fortsätta läsa om Terese resa, äta godis och vara tacksam över hur pass funktionell min egen kropp är trots min egna helvetiska resa jag gjort. Det kunde ha gått och varit så mycket värre och jag är verkligen tacksam att jag står på benen och att jag orkar så pass mycket som jag gör. Jämför man idag och februari-mars så är det som natt och dag.

Vila i frid Terese.

måndag 10 juni 2019

Första jobbdagen på månader

Idag var det dags att komma tillbaka till jobbet igen efter nästan ett halvår. Något ringrostig måste jag säga att jag var men man kommer in i rutinerna rätt fort igen, trots att nästan hela dagen gick åt till utbildning. Hann vara på avdelningen i cirka tre timmar innan det var dags för brandutbildning, lunch och sedan HLR.

När jag lämnade jobbet strax innan fyra så var huvudet piggt och jag hade inte haft överdrivet ont under dagen förutom magen som har krånglat i några dagar nu och lättare smärta i nacken en kortare stund.
Väl hemma var det som att någon drog ur kontakten ur uttaget och det var jag inte alls beredd på då dagen hade gått så bra. Ryggen började bråka och huvudvärken entrade igen. Jag vet inte om jag har varit så inne i jobbet att jag inte märkt att jag haft ont eller om smärtan inte haft "plats" att ta över förrän jag satt mig ner i lugn och ro.

Imorgon är jag ledig så jag får se om kroppen är snäll då eller inte. Därefter jobbar jag onsdag, torsdag och fredag. Jag hoppas att jag slipper sjukanmäla mig redan första veckan. Jag har förväntat mig att det förmodligen kommer att hända åtminstone nån dag de närmaste åtta veckorna men redan nu hade varit lite av en besvikelse.


Nu ska jag ut på balkongen en sväng och säga hej till växterna.

söndag 9 juni 2019

Söndagsfunderingar

Det är en söndag av det vanliga slaget, det vill säga en seg dag då ingenting lockar särskilt mycket. Jag förstår inte varför jag nästan alltid har söndagsångest, det spelar liksom ingen roll om jag ska jobba eller om jag är ledig, söndagen är bara programmerad så.

Oavsett en något trist söndag så har jag faktiskt sett framemot att jobba. Imorgon blir jag bara ett fåtal timmar på avdelningen och sen är det utbildning resten av dagen. Under veckan jobbar jag sen onsdag, torsdag och fredag också. Det känns bra med en liten mjukare start då jag varken pluggat eller jobbat sen 8 februari.

Ett lite krångligt krux med att gå tillbaka till sysselsättning är att jag i veckan också ska börja sätta in Lamictal igen. Sist var jag illamående i sex veckor och skakig som en drogmissbrukare i abstinens. Förhoppningsvis påverkar det inte jobbet något, är mer orolig att medicinen kanske triggar igång värk och feber igen. Risken finns och om det skulle vara så att det är Lamictalet som är orsaken till att jag blev sjuk så är jag ett sällsynt fall. De flesta som drabbas av såna symtom jag haft blir bra inom några dagar efter att ha slutat med medicinen och jag har varit sjuk i över 4 månader. Det är inte särskilt troligt att den är orsaken men jag kan inte låta bli att noja lite ändå.


Det var dagens söndagsfunderingar. Här är en nytagen bild på vår mysiga balkong! Tänk er att vi bara hade ett fult flagnat betonggolv och utemöbler här för några dagar sen. Satte upp en rislampa med solceller på också men det var inget imponerande ljus den gav, haha. Men betydligt mysigare blev det iallafall.

lördag 8 juni 2019

Planteringsfrälsta

Jag måste medge att det är lite svårt att komma tillbaka till att uppdatera varje dag här på bloggen efter att ha varit sjuk så länge men jag ska göra mitt bästa utan att för dens skull stressa.

Helgen har hittills gått åt till att fixa på balkongen. Från att inte ha velat gå ut på den överhuvudtaget så har den plötsligt blivit väldigt trevlig och mysig. Vi har satt trall, köpt oändligt med växter som vi hoppas kunna hålla vid liv och Daniel har också köpt en efterlängtad grill. Nu har vi både en massa kryddor, tomat- och chiliplantor, ett citronträd och blommor. Både jag och Daniel har verkligen gått all in och blivit frälsta. Jag hoppas att det fortsätter så.


Här har vi citronträdet och chiliplantan. Ska försöka ta bättre bilder på helheten någon dag när det inte är stekande sol ute.

torsdag 6 juni 2019

Gårdagen och ännu mera burgare

Hade en riktigt trevlig kväll igår med ett gäng från klassen (plus Lovisas sambo och deras söta kisse). Vi pratade, åt pizza, drack gott och spelade kubb. Första dagen och kvällen som jag hade riktiga sommarkänslor.

Förväntade mig att vakna något bakis idag men jag verkar vara lite immun mot alkohol nu när jag fortfarande inte är helt återställd från sjukan.
Jag och Daniel har tagit en roadtrip till Torsång, handlat och sen råkade det visst bli Bastard Burgers idag igen, hehe. Mycket utemat på kort tid men så får det vara ibland. Är ju så gött att sitta ute och käka.


Här har vi det fina gänget som var med igår, förutom Lovisa som står bakom kameran och som jag också snott bilden av (och jag råkade sitta i ett samtal just när bilden togs så klart).


Alltså det här! Ät på BB säger jag bara. Eller gör det inte om ni inte vill bli ruinerade för ni kommer att gå dit igen, haha.

onsdag 5 juni 2019

Burgare och klasshäng

Onsdagen är kommen och febern verkar ha gjort comeback då det är tredje dagen i rad som den härjar. Jag är inte överdrivet påverkad av den mer än att jag är varm och svettas, därför tänker jag ändå åka till Lovisa i eftermiddag/kväll för att hänga med klassisarna efter deras sista skoldag innan sommaren. Har saknat så många så det ska bli kul att catcha upp.

Jag och Daniel har också premiärtestat Bastard Burgers som nyss öppnat här i Falun. Daniel är ju hamburgarfantast och var i himlen, men även jag tyckte att det var riktigt gott. Fail dock att jag endast tog kort på deras logga och inte på själva maten. Var för hungrig antar jag, hehe.


Nu ser jag framemot en trevlig kväll med klassen!

tisdag 4 juni 2019

Det blir en socionom av mig också

Vaknade med låg feber och dov huvudvärk idag. Hade möte med min lärare klockan två och mina hem- och bilnycklar ligger i Mockfjärd så jag fick helt enkelt pallra mig upp till skolan till fots. Det gick bra som tur var och jag kände mig inte särskilt mycket sämre av det förutom att jag inte är överdrivet pigg i kroppen.

Mötet gick bra. Vi gick igenom hur resten av min skolgång kommer att se ut. Istället för att bli klar till strax efter jul så kommer jag istället att vara klar i mitten på hösten 2020. Det är så klart tråkigt att inte få ta examen med min klass som jag trivts så otroligt bra med, men samtidigt är jag tacksam över hur bra allt löst sig och att de lagt tid på skolan att pussla ihop allting för mig. En termin och två kurser extra kommer det att ta och det känns okej. Ibland kommer livet emellan helt enkelt och det kunde ha blivit betydligt körigare om det inte var så att kurserna för de som går året under gjordes om och placerades i andra terminer. Där hade jag ren tur!

Nu ska jag värma på schnitzel från igår och vänta på att Daniel kommer hem från jobbet.


Två bilder jag blivit nöjd med efter de första turerna med nya kameran :-)

måndag 3 juni 2019

Klassisar och lite feber

Ny vecka och nya tag som jag brukar säga. Jag har gått upp orimligt tidigt idag för att tvätta den enorma hög smutstvätt jag och Daniel har lyckats samla ihop. Helt slut var jag efter det och slumrade faktiskt till ett tag. Inte jättekonstigt då jag bara sovit 4,5 timme inatt i och för sig.

Runt lunchtid kom Daniel och Pontus hem från skolan. Linda och Johanna som äntligen är hemma igen (!) skulle hålla en redovisning där de berättade om sin praktik de gjorde i Indien så jag följde med tillbaka till skolan för att lyssna på den. Dom var jätteduktiga och det var riktigt intressant att höra om deras resa.
Att befinna sig i skolan var en konstig känsla. Jag har varit där för ett kort möte en gång sedan början på februari så jag har varken sett skolan eller mina (föredetta) klasskompisar sen dess. Riktigt roligt att se så många trots att jag inte hann prata med alla.

Nu befinner jag mig på hemmaplan igen. Har försökt att få tag i Psykiatrimottagningen men inte lyckats pga fel på telefonlinjen och dålig tajming med telefontiderna. Får ringa dom imorgon så jag kan börja sätta in Lamictal igen. Ser inte framemot sex veckors illamående men det är det värt om jag får må som jag gjorde vid full dos.

I övrigt så mår min kropp så där. Helt okej med led- och muskelvärken men jag har klunkat Treo mot huvudvärk och även fått tillbaka febern som varit borta i ca 3-4 dagar (vad jag vet, har inte mätt varje dag). 38,2 låg den på innan jag drog till skolan.


Nu blir det soff- och chilläge.