Sofia Vähäjylkkä

onsdag 23 januari 2019

Sova eller icke sova...

...det är frågan det. Nej, skämt åsido. Var precis och hämtade ut mitt Melatonin som jag fick tillskrivet igår. Har ändå sovit rätt skapligt inatt, vaknade bara en gång runt sextiden och sov 11 timmar totalt. Antar att min kropp vill ta igen all den sömn som finns på minuskontot, har inte sovit så mycket och ändå känt mig energilös sedan jag åt Seroquel. Så klart så sover man rätt okej när man väl får recept skrivet och hämtar ut sömnpiller. Tror dock inte att det finns några större chanser att jag skulle få sömnen att fungera utan något att sova på så det är väl skitsamma. Jag hoppas verkligen att den här medicinen ska funka. Den känns rätt lindrig och innehåller kroppens egna sömnhormon så det känns bra.


Förutom att hämta ut medicin så har jag befunnit mig i skolan på föreläsning. Vi håller just nu på med ledarskap och organisation och jag måste säga att det här är socionomprogrammets mest ointressanta och trötta kurs. Jag finner verkligen inget intresse över huvud taget i ämnet och det gör också att jag kommer få lov att bokstavligen BANKA in all information inför salstentan i februari. Ser verkligen inte fram emot det. Uuuuuuuuuh.

Inser nu att jag låter som en gnällspik i hela detta inlägget. Är inte så negativ som jag låter. Bara så ni vet.

Svar på tal + apptips


Hej Liss! 

Jättekul att du börjat läsa bloggen. Många har frågat mig om humördiagrammet, vilket jag förstår för den är verkligen till stor hjälp för mig/oss med bipolär sjukdom. Appen heter Daylio och är helt gratis såvida man inte vill ha lite maffigare tilläggsfunktioner. Jag har gratisvarianten och har använt den i ett år snart. Den ger verkligen perspektiv och lite större tydlighet i uppåt- och nedåtgångar i humöret. Sen kan man gå tillbaka och se hur humöret ändrats månad efter månad också, minnet sviker ju ibland. Man kan även lägga till vad man gjort under dagen (jobb, umgänge med vänner, resor osv). Jag rekommenderar den starkt!

(Jag har btw också ätit Seroquel. Hade den i många år tills jag bytte pga trötthet. Rent psykiskt tycker jag att den har varit fantastisk så jag förstår att du trivs med den.)

Kram!



Appen går förstås utmärkt att använda även om man inte har bipolär sjukdom eller liknande diagnos. Hade jag inte gått på p-piller så hade den säkert kunnat användas bra till att ha koll på hur humöret skiftar under menscykeln till exempel. Om inte annat så kan den hjälpa en att få en tydligare översikt över hur man faktiskt mår, det är inte alltid säkert att man har full koll på det, och då kan man även hitta faktorer att jobba på för att må bättre :-)

tisdag 22 januari 2019

Best of ELLE-galan

Något många av er inte vet är att jag en viss guilty pleasure och det är att kolla på galaklädda kvinnor. Det är något fantastiskt tillfredsställande att kika på alla klänningar och bedöma vad man tycker om dom. Det är bland det roligaste i skvallerblaskor också, hehe.

Jag vet inte alls vad ni tycker om idén att dela med mig av detta så berätta gärna om det är bu eller bä. Här är de kändisar jag tycker klädde sig bäst under ELLE-galan som gick av stapeln nyss.


Ida Warg. Hade jag haft hennes kropp hade jag lätt velat haft en likadan dress. Alex är fint klädd också men helt ärligt så bryr jag mig knappt om killarnas kläder, de ser i princip likadana ut. Ibland är det roligare att vara kvinna.


Ida Lanto (till höger). Sååå fin! Syrran Elin ser inte pjåkig ut heller men Idas klänning fastnade jag lite extra för.


Carolina Gynning. Behöver jag ens motivera? Nä. Fruktansvärt fin.

Och i vanlig ordning så finns det ju alltid de som klär sig mindre vackert. Finns dock ett nöje i att se det också. Den här gången har jag valt denna märkliga outfit:


Alltså jag älskar ju Daniel Paris men det här kan vara bland det märkligaste jag sett, haha! 

måndag 21 januari 2019

Nu vill kroppen ladda med sömn

Livet är hårt. Nejdå, men är väldigt seg och trött idag. De senaste två nätterna har jag somnat runt fyratiden vilket är en förbättring, hur sjukt det än låter. Antar att jag är dränerad efter så lång tid av sömnbrist att kroppen vill ta igen det nu. Jag får helt enkelt låta den göra det så gott det går. En positiv grej är iallafall att jag har mått mycket bättre angående illamåendet de senaste dagarna. Tog en Postafen (åksjuketablett) i fredags och efter det har det varit mycket bättre trots att den bara verkar i 12 timmar.

Jag och Daniel hade egentligen planerat att ta en tripp till Borlänge idag men jag kände verkligen för att bara slöa i sängen idag så vi tar det på onsdag istället. I bästa fall orkar jag tvätta och duscha idag, haha.

söndag 20 januari 2019

Ambivalens och hjärnrensning

Det var längesen jag skrev för skrivandets skull. Jag vet att vissa av er tycker om att läsa mina "deep talks"-inlägg men det är ju ingenting man kan slänga ihop lite när man vill. I och för sig är det bra att jag inte gjort några såna på länge, det betyder ju att jag har mått relativt bra.

Jag skulle inte säga att jag mår "dåligt dåligt" just nu. Kanske inte ens "dåligt" mer än för tillfället. Men jag har ångest. Av nån anledning känner jag mig mycket mer kraftlös än vad jag har gjort på länge. Jag får ångest över att helgen går över till en ny vecka, jag får ångest av att åka hem till Falun, ångest över den nya kursen, ångest över skolan och att jag inte kommer att orka fixa nästa kurs, ångest över praktiken senare i vår, ångest över att jag dippar emellanåt och inte orkar umgås med familjen. Ångest helt enkelt.

I och med psykologikursen vi precis haft så har jag både förstått mig själv bättre men också ibland ramlat lite djupare ner. Beskrivningen av hur ångest känns är så levande i böckerna att jag känner den så fort jag läser om den. Den gör lika ont som den beskrivs. Samtidigt förstår jag hur psyket fungerar och kan dra kopplingar till ångest som funktion. Jag är kanske inte hundra procent i stånd att läsa den kursen just nu men emellanåt så gör den mig också lyrisk. Den får mig att må bättre och sämre.

Något jag inser är att jag måste sluta vara så överanalytisk. Det går åt så mycket energi till att oroa mig för vad som kan hända. En bra dag med mycket glädje får mig att undra om jag börjar bli hypoman. Flera sammanhängande dagar med sämre humör får mig att fundera på om jag håller på att bli deprimerad. Jag försöker skydda mig själv men istället ger jag mig själv oro i onödan. Samtidigt vet jag att om jag nu skulle hamna i ett skov och inte på något sätt snappat upp signalerna så skulle jag banna mig själv för det.

En annan sak som gör mig rädd är att jag för något år sedan var med om en händelse som förstörde mig totalt. Själva händelsen i sig är jag inte lika rädd för, det jag är rädd för är att jag i den stunden bestämde mig för att dö. Jag bestämde mig för att planera hur jag skulle dö och det kändes lättande när jag gjorde det. Jag planerade att planera. Jag har inte berättat det för många alls. Jag jobbar liksom på psyket, hur fel är det inte då att själv må så dåligt att det enda som kan få mig att må lite bättre är tanken på döden? Jag kände mig som en fruktansvärd människa. En bluff.

Som vanligt så skrivs dessa inlägg rakt ut ut min hjärna och mitt hjärta, ibland kanske det är oförståeligt och osammanhängande. Men det är också mest genuint. Jag vill avsluta med att säga att jag absolut inte har dödstankar eller planer idag, jag bara mår lite dåligt och har ångest emellanåt. Och så vill jag säga tack till min blogg. Den låter mig skriva precis vad jag vill, när jag vill, hur jag vill. Den är viktig för mig.

lördag 19 januari 2019

Kalas och sånt

Idag har det varit kalas för min systerdotter Nova som fyllde tre i onsdags. Jag kände mig som världens sämsta gudmor som glömde hennes present hemma men det betyder ju att jag får förgylla hennes dag en extra gång istället. Nog för att ungar brukar älska kalas men Nova är i extas bara man säger grattis till henne, haha. Så söt!


Efter hemkomst har jag suttit med hemtentan igen. Jag brukar vanligtvis vara jättesnabb men när det gäller psykologi vill jag verkligen visa att jag brinner för det här och göra ett extra bra arbete. Jag känner mig rätt nöjd med resultatet, orkar dessutom inte traggla mer med den, så nu är den inlämnad. Pjuh, skönt. Tråkigt dock att kursen var så kort och att det var sista psykologikursen.

Nu ska jag umgås med la familia.

fredag 18 januari 2019

Rubriklöst pga ointressant

Fredagen är ankommen. Sömnen, illamåendet och orken är fortsatt vek men det är ju ingen nyhet.Har fortsatt skriva på tentan idag, umgåtts med syskonen och Alva, lagt pussel och promenerat med Bus. En del av syskonen åkte nyss till Prison Island i Borlänge. Hade gärna följt med men känner att det inte är prio ett just nu i och med tenta, mående och annat.


Två från de senaste dagarna. Piini bakade blåbärsmuffins igår, receptet hittar ni i kategorin "recept" i spalten till höger. Jättegoda!

torsdag 17 januari 2019

Ur funktion

Jag har varit ur funktion idag. Åtminstone en stund efter jag gick upp ur sängen. Drabbades av en sån fruktansvärd ångest ett tag att jag inte orkade göra nånting annat än att ligga raklång i soffan. Som tur var gick det sakta över och nu är det rätt lugnt. Sömnbristen börjar ta ut sin rätt minsann.

Jonna, Alva och Leah har varit förbi en sväng, syrran har kommit från Stockholm för att hälsa på och mamma och pappa är hemma från utlandet så vi har varit ett gäng för en gångs skull. Även om jag mestadels inte fungerat idag så har jag iallafall spelat en vända spel med Jolle och Oliver och mosat sönder min hjärna med hemtentan.

Har jag sagt att jag är i Mockfjärd och inte hemma i Falun förresten? Om inte: jag är i Mockfjärd.

Jag 2009 vs 2019.

onsdag 16 januari 2019

Thumbs #24



1. You
Jag och Daniel har påbörjat en hel del serier men det är inte alla vi kollar klart eller orkar maratontitta. Det här är ingen sån serie kan jag lova, vi var fast på en gång. Penn Badgley spelar någon typ av stalker/psykopat och man klyvs mellan att hata honom och hoppas att han åker dit och att heja på honom. Sjukt sjuk känsla (sjuk sjuk sjuk). MÅSTE ses! Ska ni ta något serietips av mig så ta detta.



2. Kalendrar
Daniel har blivit galen på mig som beställer (halv)dyra böcker och kalendrar för planering, schemaöversikter och bullet journaling. Jag förstår honom men jag är på något vis besatt av att ha hela mitt liv i en och samma bok. Det är omöjligt att få plats med det förstås, därför är jag inte tillfredsställd efter ett tag och beställer en ny, haha. Men jag älskar känslan av att påbörja en ny kalender. Den här gången har jag fått hem Sporrongs "Planera för din lycka". Den känns så motiverande och hade det där lilla extra utöver vad en vanlig kalender har.



3. Isvatten
Den som känner mig vet att jag är grovt beroende av läsk och energidryck. I dagens läge minns jag dock inte senast jag drack energidryck. Jag tror att det beror på mitt illamående men det bästa jag vet i dryckesväg numera är isvatten. Ju kallare desto bättre.





1. Superhjältar
Finns det något tråkigare än superhjältar och superhjältefilmer? Svar nej. Daniel har försökt få mig att gå på en flera gånger men det kommer han nog aldrig att lyckas med, haha.



2. Kisshårspray
Panikköpte hårspray på taxfreen i augusti när jag och Daniels familj skulle flyga till Cypern. Tog första bästa jag hittade (L'Oreals Elnett-hårspray) och jag har aldrig varit med om att en hårspray luktar så äckligt. Den luktar på riktigt kiss och hela munnen smakade gift efter att man använt den. Den åkte i soptunnan direkt efter resan kan jag säga. Aldrig mer.



3. Rhode Island-dressing
Jag vet inte om denna diss beror på smaken i sig eller att jag överätit mig på den för att vi alltid har den till sallader hemma hos mamma och pappa. Oavsett så är det nog den tråkigaste dressingen som finns. Den smakar nästan sött. Passar. Ej. Nej. Okej.

tisdag 15 januari 2019

Psykiatri och besök

Kul att man har känt sig dum i veckor för att man inte tagit medicin för sömnen (skulle endast ta vid behov men har velat härda ut) och sen när man väl gör det inser man varför man slutade med det. Jag var typ levande död av trötthet imorse och orkade verkligen inte att ta mig utanför dörren. Strax innan två hade jag nog med ork att ta mig till Psykiatrimottagningen iallafall. Träffade "min" sjuksköterska för första gången för medicinuppföljning. Berättade om mina problem med illamående och sömn och han skulle kika på det med en läkare. Förhoppningsvis, och troligt, så kommer jag att få något lätt för att sova och också något mot illamående. När det gäller sömnen så har jag haft problem med den sedan dag ett när jag slutade med min gamla medicin och det var strax innan jul. Jag kan sova mellan 0-12 timmar per natt, det svajar alltså rejält. Sköterskan frågade mig hur jag klarade av vardagen och plugget de dagar jag inte sover och jag berättade att jag hade noll problem med det till en början. Oavsett hur lite jag sovit så har jag varit pigg och glad, och det är ju förstås inte normalt. Förmodligen har jag fått hypomana symtom av Lamictal och därför mått bra ändå men den senaste veckan har jag börjat må lite sämre - precis som man ofta gör efter en hypoman episod. Men det är ju inte särskilt lockande att söka hjälp när man mår bra, det kommer ju när all sömnbrist kommer ikapp en. The struggle av att leva med bipolär sjukdom, man älskar det när man är hög men hatar det när man är låg.

Som jag sagt tidigare så känns psykiatrimottagningen här i Falun helt fantastiska. De är verkligen hjälpsamma, hör av sig så fort de har frågor - hur små de än är, de är snabba och det känns som att de verkligen vill hjälpa en. Det är inte varje dag man får så positiv respons inom psykiatrin.


Någon rolig själ har pysslat ihop en text av grenar på stigen till vårt lägenhetshus. Jag kanske är töntig men sånt här kan göra mig så himla glad. Likaså en dag i höstas när någon lagt en sten på bänken i en busskur där det stod "you are beautiful" på. Så fint gjort istället för att klottra och förstöra saker som de flesta gör. Mer sånt!


Nu är klockan halv åtta. Jag har precis haft Jolle och Oliver på besök. Vi kikade på en halvdålig/halvbra film, käkade ostbågar och Jolle försökte lära Oliver att dansa bugg, haha. Gött med lite sällskap nu när man är ensam hemma men tentaångesten kommer ikapp mig lite då och då. Har fortfarande inte fattat att jag inte behöver stressa över den men jag vill ju bli klar så fort som möjligt.