Sofia Vähäjylkkä

lördag 16 februari 2019

17

Har mått rent utsagt förjävligt idag. Har mest sovit som vanligt, känns som att jag inte gör nåt annat. Samtidigt är det på sätt och vis det enda jag vill göra för det får tiden att gå fortare.

Linda var så himla söt och kom förbi med blommor och choklad idag, bästa bästa Linda! Det muntrade upp ordentligt en stund.
Jolle ringde sen och berättade att hon och Oliver kunde komma och hämta mig och köra mig till Mockfjärd. Bilresan hit var bland de värsta i mitt liv men det blev som tur var lite bättre efter att jag fått i mig extra starka migräntabletter som vi stannade och köpte på Kupolen.
Väl hemma möttes jag av en Bosse som var gosigare än aldrig förr. Det märktes verkligen på honom att han såg att jag mådde dåligt. Jolle var snäll och släpade ut en madrass i vardagsrummet så jag och Bosse kunde ligga och gosa och sova brevid varandra.

Här ligger jag alltså i detta nu, på en madrass på golvet i vardagsrummet hos mamma och pappa. Jag verkar må bäst på kvällar och nätter efter att jag tagit min insomningstablett. Den är muskelavslappnande så jag antar att den gör sitt för huvudvärken också. Här har jag människor runt mig som kan umgås och prata oftare så det är skönt. Vill inte direkt tvinga Daniel att underhålla mig med snack hela dagarna för att jag inte orkar med ljus och blir dålig av att se på saker.

Vi får se hur pass uppdaterat det blir här. Orken är som sagt inte på max, men jag är säkra på att ni förstår. Nu är dag 17 av detta helvete snart över och jag önskar så att det kan börja vända snart. Det börjar tära ordentligt även på psyket.

fredag 15 februari 2019

Solglasögon inomhus

Hade egentligen tentadag idag men jag valde att skippa den helt och hållet då jag vet att jag hade blivit sängliggandes efter den. Dessutom hade jag aldrig klarat den eftersom min hjärna vägrar ta in information (särskilt om så tråkiga grejer) och har inte gjort ordentligt på två veckor nu.

Dagens status är lite mittemellan precis som igår. Väntandet på akuten gjorde det värre då jag inte kunde lägga mig ner och vila och för att det var ljust överallt. Idag har jag gått upp och hämtat frukost och kollat på Youtube, vilat, duschat, vilat, sett på Youtube, vilat. Nivån man ligger på när man måste vila efter att ha sett på tv/filmklipp är knas. Kom dock nyligen på att läkaren nämnde igår att solglasögon kunde hjälpa något mot ljuskänsligheten så jag har haft på mig dom i en timme ungefär. Eftersom intensiteten på huvudvärken växlar under dagarna så vet jag inte om det hjälper än, kan ju vara slumpen, men jag inbillar mig att det lättar något iallafall. Känns bara sjukt att sitta inomhus en mörk fredagkväll i mitten av februari med solbrillor på. Ännu sjukare om jag skulle dyka upp så här i skolan nästa vecka, hahaha. Fy, vad jag skulle skämmas. Man kanske skulle ta med sig dom och ta på sig dom lite diskret när ingen ser.


Ska vila nu. Igen. Är så sjukt trött på att vila då jag verkligen vill göra saker men det är inte mycket att göra åt. Daniel kom på en bra sak och det var att planera en grej varje dag som jag ska göra. Dagens mål har varit att duscha (vilket gick ovanligt bra men blir utmattad och måste ligga och vila efteråt), imorgon är planen att fixa disk och göra rent lite i köket. I bästa fall orkar jag vika min tvätt också men det skulle jag kunna göra i sängen om jag inte orkar sitta eller stå upp och göra det. Tycker verkligen synd om Daniel som får lov att ta mer ansvar här hemma. Hade jag inte haft honom hade jag fått lov att flytta hem ett tag eller skaffa hemtjänst, haha.

Hjärnhinnorna it is

Jag är inte alltid en bra Google-doktor men ibland gör jag mitt jobb rätt bra alltså. Trots att många i min närhet skrattar och tycker att jag är/verkar hypokondrisk ibland. Lite åt det hållet kan jag nog vara då jag är extremt duktig på att googla och att överanalysera men jag är ändå bra på att ändra uppfattning också. Jag erkänner att jag ibland drar lite för långa slutsatser baserat på det jag läser men det är inte ofta jag blir bevisad fel, utan får istället oftast gå helt ovetandes om vad det var jag drabbades av egentligen. Förutom den gången jag trodde att jag hade KOL då, hahaha.

För att göra detta inlägget mindre kort så kan jag säga så här om början på historian: vårdcentralen hade inte fler läkartider idag trots att jag kommit in i telefonkö 07.01, en läkare från Hedemora (fantastisk) skickade remiss till infektion på akuten via telefon, jag och Daniel åkte dit.

Proverna som togs visade helt normalt as usual, blodtrycket var förhöjt (särskilt för mig som alltid har lågt blodtryck men ändå ingen fara) och pulsen låg på 98. Vi diskuterade att eventuellt ta ryggvätskeprov men det blev inget av det då detta ändå inte är behandlingsbart med annat än vila.

Så vad var resultatet? Läkaren (som också var fantastiskt bra och omhändertagande måste jag säga) kunde inte ge ett hundraprocentigt svar men allra mest sannolikt så har min lindriga ögoninflammation i slutet på januari lett till att viruset har letat sig in i mig och orsakat retningar på hjärnhinnorna. Därför har jag alltså mer eller mindre alla symtom på hjärnhinneinflammation och därför mår jag pyton. En lightversion på hjärnhinneinflammation kan man säga, trots att jag inte tycker att det är light över huvud taget.

Vanligtvis går det här över mellan 7-10 dagar men viruset är förmodligen envist då jag är inne på fjortonde dagen (ännu längre om jag kikar bak i bloggarkivet ser jag nu). Om det inte går över inom det närmsta veckorna ska jag söka vård igen, blir det bättre så är det lugnt och bara att vänta ut. Det finns en risk att man är trött och har lättare att bli utmattad (hjärntrötthet ish) i några månader efteråt men de flesta blir helt friska tidigare än så.

Så kort och gott: duktigt googlat av mig trots att det inte är 100% rätt. Detta var dock klockrent för mig och inget annat kändes i närheten av lika rimligt. Nu blir det fortsatt knarkande av alla receptfria huvudvärktabletter som finns, att inte anstränga mig för mycket varken mentalt eller fysiskt även om jag har energi till det då det förvärrar symtomen och att härda ut.

I det stora hela är jag positiv till typ allt utom att det är omöjligt att säga när jag blir frisk. Detta betyder också att jag kommer att kunna äta Lamictal igen och det är en så stor lättnad! Om jag får göra det medan jag är sjuk vet jag inte än men det är oerhört ljust i vilket fall. Sjukaste är ändå att det här inträffar precis i samband med ny medicin, som dessutom har just hjärnhinneinflammation som sällsynt biverkning. Jag som inte bytt medicin på många år. Men fuck that, just nu är jag glad :-)


torsdag 14 februari 2019

12 fakta du kanske inte visste om bipolär sjukdom

(Ny kategori "Bipolär sjukdom" finns från och med detta inlägg. Tidigare snack om sjukdomen
och framförallt ur mitt perspektiv finns under "Deep talks" och "Resan tillbaka till livet".)


1. Du behöver inte vara glad ständigt för att du är i en hypomani eller mani (uppåtfas). Ett vanligt förekommande symtom är irritabilitet, vilket kan låta lite motsägelsefullt. En del har till och med övervägande symtom av irritation och mindre av eufori och glädje.

2. Bipolär sjukdom klassas av Världshälsoorganisationen (WHO) som en av världens tio mest handikappande sjukdomar.

3. Var sjätte person med bipolär sjukdom begår självmord.

4. Bipolär sjukdom är inte bara ve och fasa, faktum är att bipolära ofta är mer kreativa än andra och har lätt att tänka utanför boxen och att smitta av detta på omgivningen. Det är inte ovanligt att framgångsrika personer har bipolär sjukdom. Kända personer som har/hade bipolär sjukdom är bland annat Charles Dickens, Marilyn Monroe, Kurt Cobain, Beethoven, Abraham Lincoln, Mariah Carey, Ernest Hemingway och Winston Churchill.

5. Bipolär sjukdom drabbar ca 2% av befolkningen.

6. Bipolär sjukdom är, tillsammans med schizofreni, den mest ärftliga psykiska sjukdomen.

7. Sjukdomen beror enligt forskning till 79-93% av genetiska faktorer men man vet att även miljön har stor betydelse. Att båda syskonen i ett tvillingpar drabbas har en sannolikhet på 50%. Risken att en förstagradssläkting drabbas är 10%.

8. Forskning tyder alltmer på att personer med bipolär sjukdom har lägre/störd aktivitet i sina klockgener. På cellnivå har vi alltså svårare än gemene man att styra över vår dygnsrytm och att reagera med vakenhet och trötthet på ljus och mörker (en hypotes till varför många bipolära också drabbas av årstidsbundna depressioner).

9. Bipolär sjukdom är jämt fördelat mellan könen, det vill säga att lika många kvinnor som män drabbas.

10. Litium är den mest väldokumenterade och effektiva behandlingen. Trots detta så ger den bara positiv effekt på 50% av de patienter som provar behandlingen.

11. Personer med bipolär sjukdom reagerar med hypomani/mani eller får ingen effekt alls av endast antidepressiva läkemedel.

12. Bipolär sjukdom är en kronisk sjukdom. Det betyder att den inte går över utan finns med dig livet ut. Däremot kan du leva långa perioder utan skov om du har rätt behandling.

onsdag 13 februari 2019

En mindre bitter sjukling

Två inlägg på en dag. Ojojoj, vad händer?

Har haft en av de bästa dagarna rent fysiskt idag sen jag blev sjuk. Är verkligen inte frisk nånstans men det är sååå skönt att få lite andrum så ni anar inte. Hade dagens värsta släng av huvudvärk imorse precis när jag vaknade, efter det har det varit dovare. Det har känts svalkande i bakhuvudet av att trycket lättat så mycket, sjuk känsla. Men skön.



Så här startade jag morgonen. Alltså det här är ett stort skämt. Är inte ens kränkt utan skrattar bara för att det är för sjukt att ta in, haha. Ska iallafall göra ett nytt försök imorgon men vet inte om jag lyckas lyssna in alla instruktioner och knappa in person- och telefonnummer på under fyra minuter. Blir en skoj tävling det där.
Nej, men hon jag pratade med i telefonen sa att ett alternativ var att gå in i Region Dalarnas vårdapp och boka tid via videolänk. På så sätt kunde jag få provtagning ordinerat iallafall så det gjorde jag. Gick sen direkt till lasarettet och tog proverna och fick svar några timmar senare. Så klart visade dom absolut nada vilket inte går ihop för fem öre för mig. Självklart så ljuger inte provsvar men det är så ofattbart att man kan må så pyton och ändå syns inte ett jack shit.

Det var den historian. Min läkare från psykiatrin ringde för bara någon timme sedan. Jag har ju slutat att tro att mitt mående beror på Lamictal och han var inne på samma spår då jag inte blivit bättre på en vecka utan. Han skulle rådfråga psykiatern (som också varit starkt inne på att det berodde på medicinen) och återkomma nästa torsdag. Tills dess ska jag boka in ett besök på vårdcentralen (beroende på hur snabb jag är imorgon bitti), fortsätta gå utan stämningsstabiliserande och också fortsätta med Imovane som tidigare. Några veckor med den ska tydligen inte göra en beroende så det är skönt. Är dock en beroendemänniska ut i fingerspetsarna så jag skulle säkert kunna lyckas med det också.

Nåja, överlag så är jag nöjd. Mest för att det är en bra dag i jämförelse med de flesta dagar under den här sjukdomsperioden. Mindre nöjd med att jag inte vet varför jag mår som en råtta men det är väl som vanligt att ingenting visas på prover. Men jag är inte bitter över det. Orkar faktiskt inte vara bitter längre, särskilt inte idag då bitterheten inte pockar på mig särskilt mycket.

Nu ska jag ta och samla ihop smutstvätt och gå ner till tvättstugan. Tänk att man kan bli så glad av att orka tvätta!

Nyheter från Zingo och Geisha

Jag och Daniel pratade häromdagen om huruvida jag är en spontan person eller inte. Jag har varit spontan under större delen av mitt liv så jag har inte insett att jag knappt är det längre, och det har tagit emot vill jag lova! Jag har alltid tänkt att icke-spontana människor är tråkiga människor, spontana människor är roliga. Vilka fördomar man har alltså, haha. Jag har då blivit en tråkig människa alltså.

Något jag fortfarande är spontan med är iallafall att testa nya sorter av godis och läsk. Vet inte om det är en så bra spontan egenskap (?) men det är roligt iallafall. Senast ut är en dryck från Zingo och Geishas nya chokladkaka.




Zingo Sorbet Light
Jag som dricker läsk i princip varje dag fick lov att köpa med denna hem igår när jag såg den på affärn. Den ska enligt beskrivningen smaka ananas, citron och hallon vilket jag också tycker. Både jag och Daniel tyckte att den smakade lite som en drink med mynta. Väldigt god och kommer definitivt köpas igen.

Mitt betyg: 4 av 5

Geisha Dark Chocolate
De hade ett prova på-stånd på affärn igår (dom gjorde ett bra jobb på Ica Maxi den dagen) så vi smakade på tre olika chokladkakor. Jag struntade i Geishan först då jag inte brukar föredra mörk choklad men gick sen tillbaka för att Daniel sa att den var så god, haha. Jag kan inte annat än att hålla med! Vi köpte hem en kaka och har hunnit snaska lite på den. Vill egentligen äta upp den nu men Daniel skulle nog inte bli så glad på mig då. De gånger jag blir sugen på just mörk choklad (inte överdrivet ofta men ändå) så kommer jag definitivt vela mellan den här och andra. De flesta som inte gillar mörk choklad brukar ändå gilla Riesen, det är lite samma sak med denna, förvånansvärt gott.

Mitt betyg: 4,5 av 5

tisdag 12 februari 2019

Vintrigt och halvt rubriklöst

Har haft en av de värsta dagarna idag. Har legat i sängen precis hela dagen fram till för en till två timmar sen. Daniel har varit gullig och täckt över alla fönster i sovrummet för att döda allt dagsljus och servat med Treo. Ringde Psykiatrimottagningen för att jag inte står ut längre men de hade tidigaste telefontiden imorgon vid lunch och min läkare ska ju ändå ringa imorgon så det blev inget av det. Jag hoppas verkligen att han har några vettiga svar på vad jag ska göra åt detta och har bra förslag på både stämningsstabiliserande och sömnmedicin.

Nu har jag och Daniel precis kikat på Farmen och Torpet. Grannen har party som vanligt så jag får lyssna på ofrivillig musik. Ska försöka plugga lite inför tentan som är på fredag men vi får se hur det går. Känns kört redan nu, finns inte mycket hopp alls till att jag kommer att fixa den, men får göra mitt bästa.


Vintriga arkivbilder pga vintrig årstid.

måndag 11 februari 2019

Och där insåg jag att ljuset var en illusion

Note to self and all of you: säg aldrig att du aldrig blir sjuk/håller på att bli frisk. Jag borde ha lärt mig det vid det här laget men det har funkat att prata lite försiktigt om det och klara sig ändå, tills nu. Vidskepligt kanske men nio av tio gånger så biter det en i arslet. Jag tror seriöst att det gick en timme efter att jag skrivit gårdagens inlägg innan det small till igen. Förstår inte hur jag kan må rätt okej en hel dag och så kommer det från ingenstans och däckar mig. Vanligtvis blir man sjuk och frisknar till mer och mer för varje dag, eller har en enstaka sämre dag på vägen tillbaka. Jag har mått okej x antal gånger och så slår det till från ingenstans. Det är som att min kropp lever sitt egna liv och slår på sjukknappen lite när den känner för det.

I och med gårdagens smäll av sjuka symtom så däckade jag strax efter åtta på kvällen. Vaknade vid tvåtiden och har inte sovit sen dess vad jag kan minnas (men enligt Daniel har jag snarkat och gnisslat tänder, haha, fattar inte hur det går ihop). Jag var jättepigg imorse och kände ännu en gång att det nog börjar vända. Var i skolan på första seminariet och början på andra innan jag fick lov att åka hem pga yrsel och illamående. Hade jag väntat längre hade jag varit inkapabel att köra bil så jag gjorde nog rätt i att dra där och då.
Det verkar som att min kropp har en gräns för hur länge jag kan stå, gå och sitta innan det smäller till igen. Åkte hem vid samma tidpunkt vid förra seminariedagen också. Vanligtvis hade man tänkt att frisk luft, något annat att tänka på och rörelse borde hjälpa men det skickar mig snarare direkt tillbaka till sängen. Går det här inte över inom en snar framtid så har jag inget val än att sjukskriva mig och det är det sista jag vill då jag antingen kommer komma efter i skolan eller få lov att ta ett uppehåll.


Det var dagens sjukstatus, to be continued. Börjar ni bli trötta på att läsa om det? Jag är lika trött på att vara i det kan jag säga men eftersom att det är min vardag just nu så blir det svårt att skriva om annat.

söndag 10 februari 2019

Är det nu det vänder?

Det var en udda känsla att ha energi att kliva in i duschen och att orka stå där utan att få känslan av att ramla ihop. De två senaste dagarna har migräntabletter varit min räddning (tackar Daniel för idén) men idag har jag inte tagit någonting. Minns inte längre hur många dagar i sträck jag tagit Ipren, Alvedon eller Treo men det är runt två veckor iallafall, om inte mer. Har haft huvudvärk, yrsel/dålig balans och illamående idag med men det har varit betydligt svagare än tidigare. Börjar se någon sorts ljusning. Nej, jag vågar inte hoppas för mycket men samtidigt kan jag ju inte må så här resten av livet, nångång måste det gå över.

Imorgon är det seminariedag i skolan igen, därefter plugg hela veckan inför fredagens tenta. Ska ta med mig migräntabletter ifall att jag skulle börja må skit. Förhoppningsvis behöver jag inte använda dom men går inte nånstans utan back-up just nu så så får det bli.
På onsdag ringer läkaren och kastar in mig i ny medicinering. Han skulle fundera nu under en vecka så vi får se vad han har kokat ihop för idéer. Förhoppningsvis hittar vi rätt snart!


fredag 8 februari 2019

En throwback

Sjunde dagen sjuk. No more to say. Hittade dessa två bilder i arkivet och tycker att stämningen i dom passar bra ihop.


Godnatt!