Sofia Vähäjylkkä

fredag 23 augusti 2019

Det stora medicininlägget

Efter att ha snurrat runt i psykkarusellen i 10 år så har jag hunnit prova en hel del läkemedel. Många uppskattar att få höra andras tankar och tycke så jag tänkte att jag lika gärna kunde dela med mig här.

Kom bara ihåg att vad som funkar är extremt individuellt och gör inga medicinjusteringar utan att prata med läkare först!

Antidepp:
SSRI

Cipralex/Escitalopram/Citalopram
Om jag minns rätt så var Cipralex det första SSRI-preparatet jag provade och denna åt jag också under en längre period. Jag minns att jag själv inte tyckte att den gjorde någon skillnad men min omgivning tyckte att den gjorde mig bättre. En bra medicin skulle jag tro men den hade inte allt jag behövde varför den byttes ut.

Fluoxetin
Som att äta sockerpiller skulle jag säga. Jag vart inte bättre och inte heller sämre.

Paroxetin
Samma som ovan.

Antidepp:
SNRI 

Venlafaxin
När vi la SSRI-preparaten på hyllan och testade på antidepp i form av SNRI istället så hände det saker, iallafall i kombination med Seroquel. Dessa två piller blev hela min grund att stå på och jag mådde väldigt mycket bättre psykiskt. Venlafaxin kallas i bipolärkretsar ibland för "rävgift" och jag kan delvis hålla med. Glömmer du att ta en tablett eller är under nedtrappning så kan du få sjukt obehagliga symtom. Jag brukar kalla det för att jag får stötar i huvudet. Det räcker med att du flyttar blicken en millimeter och hela huvudet får en stöt. Man har blivit rätt bra på att ta sin medicin kan jag säga, haha. I övrigt är medicinen den bästa antidepressiva jag provat.

Stämningsstabiliserande:

Seroquel/Quetiapin
Jag älskade verkligen Seroquel av hela mitt hjärta men biverkningen med ohållbar och handikappande trötthet gjorde till sist att jag fick lov att sluta med den. Jag mådde extremt bra psykiskt av den men var så trött att det blev ett problem i vardagen. Det läskiga är att när jag slutade med den här medicinen i november förra året så var det som att jag vaknade ur en flera år lång dimma. Lite sorgligt men tyvärr funkade det inte.

Lamictal
Fantastisk mot psyket men även här för mycket biverkningar. De symtom jag redan hade, så som ledvärk, huvudvärk, muskelvärk osv, förvärrades och det var bara att sluta. Insomnia är också vanligt vilket jag fick känna på ordentligt i vintras, men då gick jag heller inte på några sömnmediciner vilket var dummaste idén ever.

Abilify
Har inte märkt av någon skillnad i mitt psykiska mående av Abilify men då jag började äta som en häst, gick upp i vikt och dessutom blev förstoppad så sattes denna nyss ut.

Sömnmediciner:

Lergigan
Sömnlös i mååånga timmar för att sedan ligga som en klubbad säl och vara totalt oförmögen att ta mig upp ur sängen. Nej, ingenting för mig.

Atarax
Bra mot utslag, hahaha. Annars för vek medicin tyvärr.

Theralen
Theralen förknippar jag med hangover och enligt min läkare på psyk så är det inte konstigt då det är en vanlig biverkning. Fungerar förstås inte.

Propavan
Har väldigt delade åsikter om Propavan. Den funkar absolut men jag slutar alltid med den förr eller senare pga att jag blir för dåsig dagen efter. Annars har jag nog inget att anmärka på. Tror det är tredje eller fjärde gången jag äter den nu.

Seroquel/Quetiapin
Superbra för att somna men är död hela resten av dagen som sagt. Sjukt att Seroquel inte är ren sömnmedicin så bra som den funkar för att få sova.

Imovane
Bra medicin men som även den slutat fungera. Det kan bero på tillvänjning och konstigt nog så känns det som att den funkat sämre och sämre trots att jag i början bara tog den några gånger om året.

Stilnoct
Okej, nu snackar vi! Den här medicinen är sjukt bra men den ger också en biverkning där man kan göra konstiga saker som man inte kommer ihåg dagen efter. Det konstigaste jag har gjort hittills är att jag har dukat upp fredagsmys med vindruvor och ostbågar, skrivit inlägg på Facebook ett x antal gånger samt klagat på att Daniel äter upp vindruvorna för fort och pratat i telefon utan att jag minns ett skvatt av det. Plus en grov ångestattack då jag bara ville dö. Sjukt obehagligt. Dock tycker jag att Stilnoct funkar väldigt bra i övrigt men i och med att min impulskontroll blir dålig så är den rent utsagt farlig om jag samtidigt mår dåligt psykiskt.

Nitrazepam
Började med denna i tisdags så den är rätt outvärderad. Än så länge funkar den helt okej men har fortfarande sjukt svårt att somna och blir dåsig dagen efter. Kan hända att denna byts ut mot Flunitrazepam men det är oklart för tillfället.


Så här ser en veckas medicinranson ut för tillfället. På morgonen: 150mg Venlafaxin, p-piller och de två bruna pillrena är kosttillskott. Till kvällen: 75mg Venlafaxin, 50mg Propavan, 10mg Nitrazepam.

onsdag 21 augusti 2019

Sleepless

Här ligger jag och bloggar klockan fem på morgonen trots ny insomningsmedicin som jag fick utskriven igår. Har sovit fyra och en halv timme. Vaknade halv tre. Jippie.
Jag blir galen på att mina sömnproblem har blivit så grova. Jag har aldrig varit med om att det är så illa som det är nu och jag är övertygad om att det beror på sjukan.

För två veckor sedan började jag med Stilnoct men det funkade verkligen inte. Jag sov extremt bra på den men hade noll impulskontroll innan jag somnade och var dessutom uppe och åt på kvällarna samt pratade med Daniel i telefon tidigt på morgonen utan att minnas ett skvatt av det. Och så en grov ångestattack på det i kombination med noll impulskontroll blev rent utsagt livsfarligt.

Igår var jag på psyk igen och träffade min fantastiska läkare. Jag blir fortfarande förvånad över hur bra Psykiatrimottagningen fungerar här i Falun. De verkar vara väldigt insatta i just bipolaritet och det är verkligen guldvärt.
Inatt var första natten på Nitrazepam, jag blev stentrött men hade jättesvårt att somna ändå. Samma problem som alltid vill säga, fast extremt mycket grövre. Vanligtvis sover jag hela nätter när jag väl somnar men nu för tiden vaknar jag direkt pillrena slutar verka. Trots Propavan som jag vanligtvis blir extremt dåsig och trött av, så pass att det brukar påverka mig dagen efter.

Just nu känner jag mig ovanligt pigg men jag vet att det betyder att jag kommer få lov att kämpa att hålla mig vaken till kvällen. Blir så trött runt sex-sju att jag måste gå och lägga mig - men kan inte somna. Förstår mig inte på detta över huvud taget.


På tal om något helt annat: någon som vet vad det här är för blomma? Jag vill säga att det är en lilja men är osäker. Detta är en tio år gammal bild som jag tagit och bland de få jag är riktigt nöjd med från den tiden. Synd bara att jag inte längre har den i fullformat.

måndag 19 augusti 2019

Ge mig fler av era fördomar!

Vet att bloggis legat halvt på is pga sjukan men varför inte låta er berätta massor av fördomar om mig, elaka som snälla, så besvarar jag i ett nytt inlägg om ni har rätt eller fel. Ni kan räkna med ärliga svar då det i princip är grunden för den här lilla plattformen. Jag lovar brutal ärlighet, så bomba på med alla fördomar ni kan komma på om mig så livar vi upp det här lite! Självklart är ni anonyma om ni så vill.

Här har ni förra vändan med fördomar om ni vill läsa igen.


Sömnproblem och nya tavlor

Jag har nog aldrig sovit så dåligt trots så mycket sömnmedicin. Tar 2 Propavan på 25mg och 3 Imovane på 5mg och vaknar ändå efter 3-4 timmar. Antingen har jag fått för hög tolerans för Imovanen eller så är jag bara knäpp och sjukan vill inte låta mig sova.

Hjärntröttheten släppte ytterligare litegrann igår kväll så jag har orkat pyssla och städa lite hemma tillsammans med Daniel. Jag uppskattar verkligen såna saker när man under en längre tid varit oförmögen att göra det. Förhoppningsvis fortsätter det så men isåfall måste jag få sova. Sen var det några dagar sen jag hade mina attacker med dödslängtan så de är enbart kopplade till att jag inte orkar vara sjuk och framför allt hjärntrött längre.


Och dessa två posters kom hem till mig igår. Det finns få känslor som när man kan TA på sina bilder. Det är fint. Den på Alva ska hon och hennes föräldrar få nästa gång vi ses.

lördag 17 augusti 2019

Depression?

Ska man vara brutalt ärlig med hur livet är? Det pendlar som aldrig förr ärligt talat. Jag har flera gånger fått bilder i huvudet av hur jag tar livet av mig och verkligen känt att jag vill dö. Stunderna emellan är jag som vanligt. Skrattar, umgås med familjen, är så social jag orkar, inget fel i stämningsläget över huvud taget. På tisdag ska jag träffa psykläkaren igen och jag tror att han kommer att sätta en depressionsdiagnos på mig.

För övrigt så har jag gått upp i vikt för att jag proppar i mig socker för att hjärndimman ska lätta (funkar sällan men man är ju van att det ska funka), ska göra mig av med Stilnoct som jag fick utskrivet sist jag var på Psykiatrimottagningen då jag gör saker jag inte minns över huvud taget nästkommande dag plus äter utan att jag vet om det, och på torsdag blir det vårdcentralen igen då jag har grinat och bett om antikroppsprover. Blir nog inga tagna då heller om jag får gissa.

Och nu är klockan snart sju och jag är dödstrött som vanligt. Har lagt mig runt åtta varje kväll den här veckan, är helt slut trots att jag knappt gör nånting.

Tack och godnatt för idag.

onsdag 14 augusti 2019

Svar på en av era kommentarer

Sorry folks för de extremt sega svaren på era kommentarer. Som ni förstår så orkar jag ofta inte ens gå in och läsa och än mindre att svara men jag lovar att ingenting glöms av eller blir oläst. Tänkte passa på att svara på en fråga jag fick angående Litium i samma veva som jag ber om ursäkt. Det kommer även ett inlägg inom en snar framtid om alla psykmediciner jag provat och hur dom funkat för mig (mest intressant för de med liknande problematik kan jag tänka mig men jag tror att det är önskvärt).


Svar:
Nej, jag har aldrig ätit Litium tidigare och jag kände precis som du i början. Blev nervös och tyckte det kändes sjukt att stoppa i sig ett ämne som finns i batterier liksom. Efter mitt samtal med läkare på psyk om litiumbehandling så känner jag mig tryggare och hoppas att du också gör det. Det är ett piller som vilket som helst med den enda skillnaden att det är noggrannare att ha koll på värdet genom blodprover och dylikt.

Jag hoppas att Litium kan funka för oss båda :-) Det är den medicin som har mest vetenskapligt belägg att fungera vid bipolär sjukdom, något jag brukar försöka ha i bakhuvudet. Kram och lycka till!

tisdag 13 augusti 2019

En bra Berit eller en dålig Berit

Många dagar utan uppdatering men ni vet ju vad det betyder vid det här laget. Jag har varit i en dimma i två veckor nu så ork och fokus har varit nästan obefintligt. Det har lättat väldigt smått de senaste dagarna men då krävs det att jag i princip ligger och vilar hela dagarna. Extremt tråkigt men är det det som behövs så får det bli så.


Har varit så desperat att jag har klickat hem kosttillskott då Berit 78 år hade blivit helt återställd efter dessa tabletter. Det går nog att lura i mig vad som helst just nu. Får se om jag får tacka Berit senare eller inte.

lördag 10 augusti 2019

Inte nöjd men ändå något

Fortsatt hjärntrött men jag orkar åtminstone göra mindre saker så som att gå i snigelfart kortare sträckor och att steka min egna hamburgare. Alltid något men jag måste medge att jag inte är nöjd över huvud taget. Jag vill bara att den här dimman ska lätta så att jag kan vara mig själv och vara närvarande till hundra procent. Just nu går det inte.

Till den positiva sidan - FK har godkänt min sjukskrivning så jag behöver inte gå runt som ett fattigjon iallafall. Och jag orkade hänga med i ett helt avsnitt Modern Family precis. Helt otroligt.

torsdag 8 augusti 2019

Julistatus

Juli var en svajig månad men augusti har börjat värre. Jag har varit hjärntrött i en vecka och knaprar sömnmedel för fulla muggar samt vilar för att det så snart som möjligt ska gå över. Det hjälper inte att stressvila dock, hjärndimman är kvar så länge den vill och känner för.

Idag har jag orkat vattna blommorna, gå en snabb vända på Ica och rensat tre hyllor i garderoben. Typ så.

The status of July.

Nu håller Daniel på att laga ryggbiff här hemma vilket han är överlägset bäst på. Glad att jag har en så fin sambo som står ut och ställer upp när jag är svag. ❤️

onsdag 7 augusti 2019

Sjukupdate

Bloggen hamnar i skymundan under mina sämre dagar men det tror jag ni har förstått vid det här laget. Jag orkar oftast inte lägga energi på att skriva ett helt inlägg så därför är det enklare med kortare saker som Instagram och Facebook där man inte skriver lika mycket.


Så här ser läget ut just nu gällande sjukskrivning. Jag var på rektoskopi igår där den yttersta delen av tarmen kollades upp (inte min favoritundersökning kan jag säga). Tarmen såg bra ut förutom lätt rodnad på ett mindre parti och att jag har lättblödande slemhinnor. Ingen förklaring än på varför jag mår som jag mår alltså.

5 september är det dags för koloskopi i Stockholm och jag både bävar och längtar. En obehaglig undersökning till får det vara värt bara vi kommer någonstans. Visar det sig att det inte är någonting så är min nuvarande läkare (som tyvärr byter jobb snart) inne på att jag eventuellt är utbränd. Jag kan inte komma på att jag varit mer stressad än vanligt innan jag blev sjuk så det har känts orimligt. Den enda förklaringen jag kan hitta är att jag levt med inre stress länge och oroat sönder mig för bipolära skov. Och månaderna innan jag blev sjuk led jag av extrem sömnbrist då det på något konstigt vänster blev aktuellt att jag skulle prova vara utan sömnmedel helt. Bland de sämsta idéerna jag varit med om men gjort är gjort. Hade varit lite ironiskt om min oro för skov gjort mig sjuk. Så orolig att bli sjuk att jag blir sjuk liksom.

Så frågeställningen just nu är inte bara om det kan vara inflammatorisk tarmsjukdom eller reumatism utan också om det kan vara utmattningssyndrom. Jag vet varken ut eller in längre faktiskt.